Sixten Boström slappnar av i Hangö efter USA-äventyr: ”Hela resan var helt otrolig”

Efter två intensiva och lärorika år i USA är fotbollstränaren Sixten Boström tillbaka i Finland. Nu förbereder han sig för följande uppdrag – och funderar på vad han ska bli som stor.

– Det har varit lugnt och skönt att vara tillbaka i Finland, få vara med familjen och överlag ha lite semester. Det är ganska länge sen jag senast haft fritid.

Sixten Boström laddar batterierna i Hangö efter två säsonger i den nordamerikanska proffsligan MLS. Han fick jobbet som assisterande tränare under Gregg Berhalter i Columbus Crew för ungefär två år sedan, och har sedan dess knappt hunnit andas ut.

– Under de här två åren var jag fem dagar i Finland, vi hade så gott som ingen ledig tid överhuvudtaget. Nu har jag passat på att sköta om mig själv, men på samma gång förbereda mig såväl mentalt, fysiskt som professionellt till en möjlig följande uppgift.

Mer om framtiden snart – men först de två varierande och händelserika säsongerna i USA.

Pirlo, Drogba, Gerrard...

Ett helt otroligt år, beskriver Boström debutsäsongen 2015 i MLS. Columbus gick sensationellt ända till final, där laget sedan framför fullsatta hemmaläktare föll med 1-2 mot Portland Timbers.

– Hela den resan var nånting helt otroligt, speciellt som det var mitt första år. Jag fick ju hela paketet på en gång, att vara med i ett tränarteam i MLS och gå nästan hela vägen.

Den andra säsongen gick sedan helt tvärtom. Columbus lämnade endast två av 20 deltagande lag bakom sig i tabellen. Den mentala omställningen efter silversäsongen lyckades inte optimalt, och därtill drabbades man av skador på nyckelspelare, förklarar Boström raset.

Klasskillnaden inom trupperna i MLS är märkbart större än i till exempel europeiska toppligor. Dels måste klubbarna ta in färska universitetsspelare i leden, dels får man ha tre ”designated players” som inte berörs av lönetaket MLS likt andra amerikanska proffsserier har.

– Generellt är nivån högre än i Norden, just tack vare många väldigt bra spelare. Det finns ju världsklasspelare som Pirlo, Drogba, Giovinco, Lampard, Gerrard... Det finns hur mycket som helst, räknar Boström upp profillirare som besökt MLS på sistone.

– Folk tänker ju att de kommer dit och bara liksom pensionerar sig, men så är det absolut inte.

Svårt att växla om

Mycket i fotbollsvardagen var annorlunda än under Boströms tidigare uppdrag i Norden. Seriesystemet med två skilda konferenser följt av playoff, publikmassor på upp till 60 000 åskådare, samt enorma avstånd.

– Vi hade väldigt långa resor och reste alltid med flyg. Chicago var väl den närmaste staden och dit hade vi en bilväg på fem och en halv timme, berättar Boström.

Hur var det för dig att anpassa dig till en roll som assisterande tränare efter många år som huvudansvarig?

– Det var lite svårt i början, det måste jag medge, man tänker ju ändå själv som en huvudtränare. Samtidigt lärde jag mig mycket av att följa med en annan huvudtränare, hur den fungerar och gör saker, och på samma gång fundera hur jag själv skulle göra.

Ett snäpp bättre tränare

Boström lotsade Örebro i drygt fyra säsonger och tog bland annat klubben till allsvenskt brons säsongen 2010. Efter att ha fått sparken sommaren 2012 väntade följande jobb i HJK som han ledde till ett överlägset FM-guld 2013.

Från Helsingforsklubben fick Boström gå våren 2014, varefter han kände sig behöva någonting nytt. Han ville gärna bli av med allt det extra som följer med ett chefstränaruppdrag och istället koncentrera sig helt och hållet på fotbollen.

– Jag har haft den lyckan att jag alltid blivit erbjuden uppgifter jag verkligen velat ha, och Columbus var helt perfekt för mig i det här skedet. Jag kom till ett nytt land, en ny serie och fick vara en del av ett tränarteam.

– Det var väldigt lärorikt och intressant, säger Boström. Jag fick en lite annan synvinkel på det hela och känner mig igen som ett snäpp bättre tränare. Om nästa uppdrag dyker upp i nåt skede är jag igen lite mer redo att ta det.

Vad händer nu?

Det uppdraget blir inte i Columbus Crew, där kontraktet tog slut. Boström upplever att han fick ut det han ville av sejouren – och är nu öppen för det mesta i jobbväg inom fotbollen.

– Man går ju och funderar vad man kanske ska börja göra när man blir stor, säger 53-åringen med ett leende.

Vad kunde det vara?

– Jag tror jag kommit till ett sånt skede att det mer är själva processen som intresserar mig. Jag tänker inte vilket lag eller vilken nivå det ska vara, utan att det är nånting som verkligen känns intressant och att jag kan lära mig nya saker, och på så sätt bli bättre inom fotbollen.

– Jag går också och tänker om det är dags att bli huvudtränare igen eller om jag på nytt ska vara del av ett team, eller är det kanske andra uppgifter inom fotbollen som kan vara intressanta?