Filmrecension: XXX - Vin Diesels megamachoexplosion

Specialagenter, satellitbomber, skateboards, skidor och surfing - med motorcykel. I den tredje Triple X-filmen är allt möjligt. Och lite därtill.

Det är aldrig lätt att recensera en Vin Diesel-film. Det är nämligen alltid lika svårt att försöka komma underfund med om han tar sig själv och sina actionpaket på allvar.

Är det överhuvudtaget möjligt att göra det?

Tja, i viss mån när det gäller The Fast & the Furious eller Riddick-serien - men Triple X? Nja... inte just.

Farten helgar medlen

Titta bara på inledningen till den tredje XXX-filmen: extremagenten Xander (Diesel) introduceras när han klättrar upp i en kraftledningsstolpe från vars topp han kastar sig ut på skidor (!) för att köra en liten slalomrunda genom djungeln.

Efter denna uppvärmning byter han raskt till en skatebord på vilken han rullar fram längs slingriga vägar med en hastighet som kunde få vilken plåtpolis som helst att gå i spinn.

Allt detta bara för att avrunda med en lätt språngmarsch som övergår i svettig älskog med en kvinna som är lika vacker som han är muskulös.

Och det är inte lite det.

Machomannens återkomst

Vin Diesel må ha inlett karriären i seriösa filmer som Saving Private Ryan (1998), men de senaste sexton åren har han nöjt sig med att huvudsakligen spela med sina fysiska företräden: en imponerande kroppshydda och en ovanligt mörk stämma.

I XXX:Return of Xander Cage gör han det mesta av bägge attributen; rösten är lägre än någonsin och skjortorna ständigt två nummer för små för de svällande bicepsen.

Mellan varven slits dock de knapphändiga trasorna av för att blotta en bar bringa i vars skugga man gott kunde parkera en minibuss.

Allt medan menande tatueringar kryper ner innanför byxlinningen.

Tuffa brudar i sexförpackning

Eftersom Diesel åtagit sig att på egen hand agera Adonis så återstår för de övriga männen att bidra med diverse smidiga kampsportskroppar och breda torson.

Och så har vi kvinnorna. Som ger upphov till smärre förvirring - vilket de ofta gör i Dieselproducerade actionfilmer.

Å ena sidan lever de upp till alla tänkbara klichébilder av undersköna smala vidjor med stora hårsvall, små bikinin och tajta läderbyxor - men å andra sidan är de självständiga, tuffa brudar som sannerligen inte behöver någon man för att klara sig när det drar ihop sig till kamp.

Och då vet man liksom inte riktigt om man skall skämmas eller klappa takten när tjejerna i slowmotion mejar ner skurkar på löpande band.

Betydligt mera uppenbart är att den 49-årige Diesel borde skämmas över att inte våga anlita jämnåriga motspelerskor. När han iklädd lurvig päls närmar sig den 26 år yngre Hermione Corfield är det de facto inte ett dugg sexigt - däremot är associationerna till Rödluvan och vargen påtagliga.

Med en fläkt av 1980-tal

Bortom skarpt utmejslade könsroller och fartfyllda actionsekvenser öppnar XXX: Return of Xander Cage inte för några djupanalyser. Därtill är den alltför rörig och patetisk. Samt konstant två nummer för stor för sina egna ramar.

Det enda roliga är att man rent formmässigt stundvis kan känna en fläkt av den typ av 1980-talsaction som satsade mer på humor än renodlad brutalitet.

Sist och slutligen vittnar helheten mest om en hunger efter nya adrenalinkickar - och möjligen om en längtan efter enkla lösningar.

Eller för att citera Xander: "det finns inga patrioter längre, bara rebeller och tyranner". På frågan om vilkendera grupp han själv tillhör svarar han med djup stämma: "I´m triple X".

Djupare än så blir det inte.