Dikter om trötta mammor och högar av disk
Hur klarar man sig genom rusningsåren med blöjbyten, morgongriniga ungar, en oförstående partner och högar av disk? Måste man ha ont samvete om man då och då drömmer sig bort och önskar sig tid för sig själv?
Ordkonstledaren Lotta Sanhaie debuterar som författare med diktsamlingen Diskdikter som är skriven mitt i, ur och om vardagskaoset och stafettlöpningen mellan triangeln hem-jobb-dagis.
Jag träffar Lotta Sanhaie för en pratstund om diktsamlingen och undrar hur det kom sig att hon beslutade sig för att skriva om just de intensiva, stökiga och kaotiska småbarnsåren?
- När jag var hemma med min barn tyckte jag att det var roligt att läsa om andra mammor och föräldrar som var eller har varit hemma med sina barn, men det jag råkade läsa var rätt gammalt om än gammalt på ett bra sätt. Ämnena är ju desamma i de böckerna som i min bok, dvs. moderskap, hemmaliv och arbetsliv, men jag ville skriva utgående från mina erfarenheter, just nu, just idag. Anlägga ett mer modernt perspektiv.
Ett ständigt gnagande ont samvete
I många dikter möter vi en utpumpad mamma som går omkring med ont samvete för att hon ofta skulle vilja vara någon annanstans än i barnkammaren eller i köket, en mamma som inte har någon högre önskan än att få ha några timmar helt för sig själv.
- I mina dikter handlar det ofta om att våga välja det som känns bra för just mig och att försöka att inte ha skuldkänslor för de val jag gjort. Sedan kan det också handla om att man kanske borde ha skuldkänslor för de val man gjort. Hur man än väljer så borde man våga vara bekväm med de val man gjort och tänka att de valen passar just mig.
Som mamma är man kanske inte helt nöjd med att vara hemma och mamma 24/7 och man drabbas av stunder när man upplever att man tappar bort det egna jaget där i all villervalla av smutstvätt och matfläckar på köksgolvet.
Mammor är rätt bra på att skuldbelägga sig själva, men man är också hyfsat bra på att tro att andra skuldbelägger en.
- Man vill ofta vara överallt och just nu, konstaterar Lotta Sanhaie. Speciellt om man är en ung mamma kan det vara ännu svårare att sätta saker i perspektiv. Man kanske har satt upp ett mål som att man ska vara hemma med barnet i 1, 2 eller 3 år, och då kan det vara oerhört svårt att vänta på att uppnå det målet. Man vill kanske att målet ska vara uppnått så fort som möjligt för att man sedan ska kunna göra allt det man som individ vill göra. Det kan vara svårt att vänta och njuta utan att gå i väggen.
Alla känslor på en och samma gång
När man står mitt i kaoset kan det kännas som om tiden är oändlig, och välvilliga vänners och släktingars försök att trösta en med att småbarnstiden är kort och att man ska försöka njuta av den tiden kan kännas som ett hån.
Med lite perspektiv på det hela kan man inse att det ligger flera korn av sanning i detta, och att man borde försöka stanna upp och njuta av tiden när barnen är små, säger Lotta Sanhaie:
- När jag för några år sedan gick på skogsstigar med barn i vagnen och i släptåg mötte jag ofta gamla tanter som stannade upp och konstaterade att småbarnstiden är den finaste tiden i livet. Och trots att också jag sagt att jag inte orkar eller vill och att det är för tungt med barn, hus och hem, så vet jag att tiden går fort och att man borde måna om den.
I dikterna beskriver Lotta Sanhaie ångesten, glädjen, raseriet, tröttheten, uppgivenhet men också lyckan i att vara småbarnsförälder. Alla dessa motstridiga känslor som kan rymmas i en på en och samma gång och som i ett slag kan växla från det ena känsloläget till det andra, från ljus till mörker, från dur till moll.
Detta känslomyller är också något som tär på relationen föräldrar emellan. Och många dikter i samlingen handlar också om hur könsrollerna accentueras under småbarnsåren, hur man har svårt att ta hänsyn till varandra och hur relationen ofta tar stryk när barnen är små.
- På mödravårdscentralen såg jag en affisch på väggen där det stod att de tre saker som föräldrar grälar mest om under småbarnsåren är pengar, hushållsarbete och den egna tiden – det ville jag också skriva om i mina dikter.
Äktenskap (replikskifte för två)
hej
är det faktiskt dig jag ser
bakom pilttiburkar som kokar över
och persienner som alltid fastnarär det faktiskt dig jag skymtar
hej
det är faktiskt jag som är här
suddig bakom vårt livjag ler mot dig lite smått
hann du notera det?ur Diskdikter
- Man är ett par men blir kolleger i den där rumban under småbarnsåren när allt och alla snurrar runt och man på bästa sätt försöker kämpa och se varandra genom persiennerna och disken. Trots allt tjurande och tjatande måste man försöka hålla fast vid varandra och kämpa för att hitta en romans bakom allt det som är ens liv. Inse att det är maten som kokar över på spisen och inte skylla på varandra.
Att längta bort men hem
Det finns en märklig psykologisk företeelse som gör att föräldrar, och kanske framför allt mödrar, längtar bort men hem på samma gång.
Man slits mellan att vara i vardagen och vilja fest, att äta gröt men drömma om tårta, att dricka mjölk men längta efter champagne.
Men när man väl lyckats komma iväg på fest så längtar men ändå hem till den där vardagen, till gröten och mjölken …
I diktsamlingen använder Lotta Sanhaie ett uttryck som på många sätt sammanfattar vårt tudelade förhållande till att vara mor, nämligen ”(m)ambivalens”. Ordet blir på sätt och vis ett samlingsnamn för att beskriva svårigheten i att vara mamma, att uppleva att man slits mellan dur och moll, här och där, du och jag - och vi.
Det händer också att vardagen rent konkret sipprar ut genom kroppen, som i dikten ”F.d. business queen” där Lotta Sanhaie skriver om hur en affärskvinna under ett viktigt möte känner mjölken stiga i brösten:
- I den dikten ville jag beskriva kvinnans biologiska instinkt. Mannen har ju inte samma möjlighet att erfara hur en varm känsla kan få mjölken att rinna till i brösten. Och jag tyckte att det var otroligt roligt att placera kvinnan i ett superviktigt arbetsmöte där hon kunde vara en businessqueen som under de stora fina applåderna känner hur mjölken börjar stiga i brösten.
min perfekta presentation på jobbet
champagneflaskorna sprutar
instinktivt sprutar mitt lyckovarma bröst
mjölk över hela blusenresten av festen gömmer jag mig
så att ingen kan se mina fläckar
det är så jag avancerar spikrakt ner
från panoramavy till städskrubbur Diskdikter
Könsroller och valmöjligheter
I diktsamlingen tar Lotta Sanhaie också fasta på våra mer eller mindre omedvetna (o)vanor att uppfostra våra söner och döttrar på olika sätt, något som hon själv fått inse som mor till fyra barn.
- Jag har funderat mycket på detta, och också läst om uppfostringsrelaterade frågor i böcker och på bloggar. Är det kanske trots allt så att vi som mammor har en tendens att t.ex. be våra döttrar bädda sina sängar för att de är så duktiga medan vi nynnande bäddar våra söta små söners sängar. Kanske döttrarna skulle klara sig bättre i livet och bli mer framgångsrika om vi bäddade deras sängar också, eller borde gossarna kanske lära sig att bädda sina sängar …? Det är nog bra att bli medveten och att försöka behandla sina barn lika oberoende av kön, trots att det inte är särdeles lätt …
Lotta Sanhaie berättade att hon under sina år hemma med barnen läst äldre böcker av mammor som varit hemma med sina barn, och då kan man ju fråga sig vilka skillnader hon eventuellt lagt märke till i den äldre generations förhållningssätt till att vara hemma med barnen – har vi kommit framåt i vår syn på kvinnan, modern och barnet i samhället idag?
- Det som frapperade mig var att den äldre generationen kvinnor/mammor inte hade lika många valmöjligheter som vi har idag. Min generation har t.ex. tillgång till dagis, vilket man inte hade förr. Därför skriver jag också en hel del om alla dessa stafettsträckor mellan hem-jobb-dagis. Jag tror att själva poängen är att vi blir fångade av alla dessa valmöjligheter – plötsligt står vi där med alla bollar i luften och jonglerar och så blir vi utbrända, ledsna och besvikna och drabbas av alla dessa skuldkänslor …
Kärleken finns i ett torn av skum
Den underliggande känslan i ”Diskdikter” är kärlek och omsorg – alla trasigheter och tjatigheter till trots.
Kärleken som övervinner allt, kärleken till barnen och partnern som bär en genom vardagen och livet.
- Jag ville att dikterna skulle börja mitt i stressen där vi den skitiga diskbänken, för att sedan fortsätta med att utforska temat moderskap ur olika synvinklar. Men jag var mån om att diktsamlingen skulle utmynna i det sköna och ljuvliga i att vara mamma. För det handlar ju till syvende och sist om kärlek. I det långa loppet är det ju en kort tid man är hemma med sina barn och trots alla bråk, bus och stön är det en fin tid och den ska man njuta av - t.ex. uppe i ett löddertorn …
