Maria Sundblom Lindberg: Vem är jag?

Du kan inte öppna en damtidning utan att trilla över orden självkänsla och självförtroende redan på sid 5, men som förälder kan du faktiskt tralla dig igenom 20 år av fostran utan att reflektera över frågan.

Vi har ett fantastiskt rådgivningssystem i Finland som sköter och stöder barn och föräldrar, men fokus ligger nog främst på centimeter och kilo. Visst fångar de upp trötta mammor och sömnstörda barn, men djupsnacket om det som på riktigt är viktigt, det finns det inte resurser för.

Det som på riktigt är viktigt är nämligen hur du ser på dig själv och hur du ser på andra. Det formas utifrån ärftligt temperament och socialt bemötande, men ingen berättar riktigt HUR vi ska göra för att få tåliga barn som kan lugna sig själv och hitta glädjen i livet? Den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar och vuxna knaprar mera anti-depressiva än någonsin, men ingen gör direkt en u-sväng när det gäller synen på barn, dagis och skola.

När man plogar sig igenom den psykologiska litteraturen finns det 1000-tals teorier om människans självförtroende, men två saker återkommer hela tiden och det är vikten av acceptans och närhet.

Närhet till sina föräldrar, fysiskt och psykiskt. Vi snackar ögonkontakt och engagemang. Vi pratar kramar och upplevelsen av att vara sedd, hörd och gillad. Men mest av allt pratar vi tid. Tid att tillsammans få den här närheten, tid att få uppleva acceptansen. Tid att bara vara. Men mindre tid + mindre ögonkontakt = ökad ohälsa. Klart som korvspad. Ändå gör vi som Trump och skiter i vetenskaplig fakta.

Adam föds med det biologiska könet flicka, men upplever sig som en pojke. Det är verkligen en utmaning för självkänslan och självförtroendet. Tonåringar kraschar för mindre problem, men Adam däckade inte.

Säkert ångest och svårt periodvis, men han lägger hela tiden pusselbilden av sig själv och han tar itu med resultatet istället för att mörka. Det är nästan obegripligt innan man träffar hans föräldrar, för då fattar man. De är lågmälda och fåordiga. De lägger sig inte i och stöder snarare än leder. De har alltid anat, men de har varit mera oroliga över Adams mående än över hur han klär sig.

De ÄR acceptans och närhet personifierade och i deras sällskap känner jag mig så tvärtom. Jag bara måste dra ner volymen nu så att mina barn överhuvudtaget ska kunna höra sin egen röst. Närhet är jag bra på, men när det gäller acceptans finns det en hel del kvar att önska.

Jag vill förstås att mina barn ska få studera något meningsfullt och uppleva att de är rustade för ett vuxet liv, men högst på önskelistan är ändå sund självkänsla, förmågan att vara tacksamma och kunna förlåta sig själv och andra. Det är tyvärr en önskan som julgubben inte kan fixa om det inte är så att det är jag som är julgubben…

Cirkus Familj visas onsdagar kl. 22 och söndagar kl 16.55 i Yle Fem. Säsongens alla avsnitt finns nu också på Arenan. Temat i veckans avsnitt diskuteras på torsdagar i Yle Vega kl 14-15.