Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Filmrecension: Moonlight - En svart pojkes kamp för att finna sig själv

Från 2017
Uppdaterad 10.02.2017 12:38.
Chiron (Alex R. Hibbert) försöker lära sig att flyta i vattnet medan Juan (Mahershala Ali) håller i honom.
Bildtext Juan (Mahershala Ali) försöker lära Chiron (Alex R. Hibbert) att simma och att tro på sig själv.
Bild: Cinema Mondo

Hur blir livet om du är en svart, fattig pojke i Miami med en mamma som knarkar och vänner som mobbar? I Moonlight blir det en vacker och suggestiv berättelse om att hitta sin identitet, sin maskulinitet och sig själv.

En stark uppväxtskildring som nu fått åtta Oscarsnomineringar.

Men Moonlight är också en kärlekshistoria. Och en film som väldigt långt handlar om känslor och stämningar. Om hur det är att sitta på en sandstrand sent om natten och för första gången bli kysst. Eller hur det är att efter många år igen få träffa sin bästa vän.

Ett liv i tre kapitel

Filmen är uppdelad i tre kapitel och i det första möter vi huvudpersonen Chiron (Alex R. Hibbert) när han är ungefär nio år. Chiron, som kallas för Little, är blyg, rädd och förstår inte varför han blir mobbad. Varför de andra tycker han är ”mjuk” och annorlunda.

Han bor tillsammans med sin mamma (Naomie Harris) som sakta håller på att utveckla ett allt allvarligare drogberoende.

Paula (Naomie Harris) i närbild när hon ser bekymrad ut.
Bild: Cinema Mondo

Droghandlaren Juan (Mahershala Ali) ser den lilla, rädda Chiron och ger honom mat och blir efterhand en slags fadersfigur.

Det är också till honom som Chiron vänder sig för att fråga vad ordet ”bög” betyder. Det är det han blir kallad i skolan och Chiron förstår varken ordet eller vilken hans egen sexuella läggning är.

I de två andra kapitlen möter vi den tonåriga Chiron (Ashton Sanders) som nu har ett kaos både hemma och i skolan. Mamman är fast i drogberoendet och då hon inte tvingar till sig Chirons pengar vräker hon ur sig sitt missnöje.

I det tredje och sista kapitlet möter vi Chiron som vuxen (Trevante Rhodes) och nu har han omvandlat sig själv till nåt helt annat, sådan som han tror att omvärlden förväntar sig att han skall vara. Och nu kallar han sig för Black.

Kevin (André Holland) och Chiron (Trevante Rhodes) står bredvid varandra på en gata om natten.
Bildtext Bäste kompisen Kevin (André Holland) och Chiron / Black (Trevante Rhodes)
Bild: Cinema Mondo

Suggestivt vacker och stillsam

Filmen är baserad på pjäsen In Moonlight Black Boys Look Blue av Tarell Alvin McCraney och bygger delvis på hans och regissören Barry Jenkins egna upplevelser. De är båda uppvuxna i samma bostadsområde i Miami med mammor som använt droger.

Det bidrar säkert också till att filmen känns både äkta och intim men framför allt är filmen suggestiv och vacker. Det här är en stillsam, nästan tystlåten berättelse som låter åskådaren långsamt sjunka allt djupare in i handlingen.

Det finns en drömlik känsla över hela filmen. De vackra och ibland nästan poetiska bilderna för tankarna till filmer av Terence Malick. Hur ett till synes enkelt och förbiglidande ögonblick är det som blir betydelsefullt och laddat med innehåll.

Chiron (Ashton Sanders) står vid ett nätgaller och tittar.
Bildtext Den tonåriga Chiron (Ashton Sanders) känner sig alltmer ensam och utlämnad.
Bild: Cinema Mondo

Därför spelar det inte heller så stor roll att Chiron spelas av tre, till utseendet, helt olika skådespelare.

Det finns mycket man kan hylla i Moonlight och man kan bra börja från de utmärkta skådespelarna. Filmen har fått en mängd Oscarsnomineringar, bland annat för bästa film, regi, foto, musik och bästa manliga och kvinnliga biroll. Och är en film som förtjänar precis varenda en nominering.

Vad betyder det att vara svart i USA?

Det är talande att huvudpersonen Chiron i slutet av filmen kallar sig för ”Black”. För hela filmen handlar på ett plan också om vad det betyder att vara en svart pojke och man i USA. Chiron / Black famlar ännu som vuxen omkring och försöker förstå sin identitet, sin homosexualitet, sin maskulinitet.

Filmen utmanar också hela tiden de stereotypier och klichéer vi så ofta förknippar med svarta och svart kultur. Droghandlaren Juan ser till exempel exakt ut som droghandlare brukar göra i amerikanska filmer men istället för att dra fram ett vapen drar han fram ödmjukhet och medmänsklighet.

Och det är Juan som i filmen säger att alla svarta ser blåa ut i månsken. Vilket lämnar oss med frågan om det endast är där i månskenet som vi kan se bortom alla roller och stereotypier och verkligen se människan?

Chiron (Alex R. Hibbert) står på en sandstrand och tittar ut över havet.
Bild: Cinema Mondo

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln