Vem är tiggarna på våra gator?
De flesta som tigger på gatorna i Sverige är romer och de flesta kommer från Rumänien. Vilka är de? Har de kommit för att stanna? Blir det bättre om man ger en peng i muggen eller borde man låta bli? Den tredelade dokumentärserien Vi kallas tiggare följer en grupp romer som tigger i Borås.
Programledare är Alexandra Pascalidou som föddes i Rumänien av grekiska föräldrar och är känd i Sverige för sitt engagemang mot fördomar och rasism.
I serien träffar hon samma personer flera gånger för att verkligen lära känna dem. Hon är med dem i en mängd olika situationer; när Clara attackeras av en okänd man på stan, när Flori försöker få jobb på gatutidningen Faktum eller när Bella sover på en offentlig toalett. Slutligen åker Alexandra också med Mihai hem till Rumänien i en skraltig minibuss.
Eftersom romerna ofta slår sig ner utan tillstång riskerar de alltid att bli bortkörda. Men i serien träffar vi också en man som vigt stora delar av sitt liv åt att ge romerna ett något mer drägligt liv, sverigefinländaren Siinto Hämäläinen. Han låter ett läger växa fram på sin egen gårdsplan. De som bor här tigger i stan och åker då och då hem till Rumänien, men de är välkomna tillbaka.
Människor utan värde
Vi kallas tiggare vill att de tiggande romerna själva skall komma till tals. Samtidigt ger den oss som tittare en möjlighet att reflektera över situationen. Det är en serie utan pekpinnar där tittarna själva får dra sina egna slutsatser.
Många har åsikter och kanske också fördomar om tiggare. Men hur många har verkligen pratat med någon av dem?
När Yle ringer upp Alexandra Pascalidou för en intervju befinner hon sig i Göteborg och berättar att hon precis som tidigare reagerar på alla tiggarna. Hon får samma känsla som hon i tiderna fick när hon bestämde sig för att göra dokumentärserien. Att göra den kändes självklart.
- Vi ser de här människorna överallt. Inte bara i Sverige utan i alla Europas gathörn. Många blundar när man går förbi. Man vänder bort blicken men de finns ändå där som estetiska fläckar i vår gautbild. De är så fruktansvärt avpersonifierade så man bara passerar dom utan en tanke, säger Pascalidou.
- Det finns också så mycket rykten om de här människorna. Alla tror sig veta hur det är så jag tänkte att om man bara försöker närma sig de här människorna i en medelstor svensk stad så kan man få lite klarhet och förståelse för fenomenet helt enkelt.
Alla bär på fördomar
Pascalidou kommer alltså själv ursprungligen från Rumänien och har vuxit upp i förorten Rinekby utan Stockholm. Att den bakgrunden gett ett visst perspektiv är ofrånkomligt, men heller ingen garanti för att man blir en fördomsfri människa.
- Rinkeby är en väldigt mångkulturell förort och där fiender faktiskt kan bo som grannar. Då tvingas man se bortom de nationella etiketterna. Man tvingas se människan bakom. Det har hjälpt mig, tvingat mig, att bli mindre fördomsfull. Med detta inte sagt, att det inte skulle finnas människor där som är både rasistiska och fördomsfulla.
- I den här serien så blottar jag också mina egna fördomar. För även om jag växt upp bland romer och marginaliserade och fattigga människor så är det så att majoriteten har, skulle jag vilja påstå, ganska mycket fördomar och föreställningar som vi blivit marinerade i.
Lärde du känna tiggarna du träffade i serien bra?
- Ja, jag hängde med dem i ungefär tio månader. När man umgås så mycket på kalla gator i regn och rusk och snö så ser man hur mycket de här människorna står ut med. Vad de klarar. Givetvis pratade vi en hel del, som man gör när man bara sitter där. Jag anser att jag lärde känna dem väldigt väl faktiskt.
Jag ställer bara enkla frågor på en ringrostig rumänska. Det kan vem som helst göra. Vår enda plikt som människor är att se de här människorna.
Alexandra Pascalidou
Stor genomslagskraft för ”enkelt” koncept
Pascalidou blir fortfarande väldigt provocerad av de tiggare hon ser i gatubilden. I Europas, världens rikaste kontinent, sitter folk som måste tigga för sitt levebröd. Människor som vi nervärderar tills de helt saknar människovärde. Också bland högt uppsatta politiker har hon hört de mest nervärderande kommentarerna när det kommer till just romer.
Den genomslagskraft som serien fått i Sverige ser hon ändå som ett tecken på att frågan är ständigt aktuell och lyfter upp en känslig fråga.
- Med den här serien vill jag bara egentligen säga en sak. Vi slog tittarrekord och vi blev nominerad till Kristallen och stora journalistpriset i Sverige. Och det jag gör är inget speciellt. Jag ställer bara enkla frågor på en ringrostig rumänska. Det kan vem som helst göra. Vår enda plikt är att se de här människorna.
- Har du själv frågor så är det bara att ställa dem. Varför sitter du här, varför har ni så många barn? Alla fördomar man själv bär på. Det är bara att fråga.
Fick du själva några fördomar bekräftade?
Nej, de flesta krossades faktiskt. Men en tiggare verkade jätteorolig och berättar till slut att han har en släkting som utnyttjar honom. Han skulle ha betalt för att man skulle få tigga i hans kvarter. Det är självklart så att exploatering och utnyttjande också finns i den gruppen som det finns hos oss.
Hoppas på uppföljare
Sen finns det också de som vill hjälpa. I serien träffar vi sverigefinländaren Siinto Hämäläinen som har upplåtit sin bakgård till ett trettiotal tiggare. Pascalidou talar med stor beundran om hans arbete.
- Ja, alltså. Han har ju själv farit illa på sin arbetsplats, men jag har aldrig sett något liknande. Han har upplåtit sin tomt till de här människorna och hjälper dem på alla sätt som går. Han är den mest altruistiske och mest solidariska människa jag sett. Jag förstår faktiskt inte hur han orkar för det är svårt att hjälpa människor som inte har några förutsättningar och inte har så mycket att hoppas på.
Själv hoppas Pascalidou på en uppföljning till dokumentärserien. Även fast situationen är svår så händer det också saker i dessa människors liv.
- Jag skulle väldigt gärna vilja göra en uppföljare. En av våra huvudpersoner har fått ett riktigt arbete och jag är så glad. Han har börjat gå på riktig svenskundervisning och han har fått ett fast arbete. En annan åkte till Frankrike under förra sommaren för att tigga under fotbolls-EM och åkte tillbaka till Rumänien. Jag vet faktiskt inte varför. En tredje har fått ett barn till och en annan har fått cancer.
- De kämpar så hårt. De ger aldrig upp och jag tror att det sakta men säkert kommer att bli bättre, men jag hoppas verkligen att våra makthavare i Europa ägnar lite mer tid åt problemet.
Orginaltitel: Vi kallas tiggare (Sverige 20016)
3 avsnitt
30 dagar på Yle Arenan.
Produktion: SVT, 2016. Nordvision.
Intervjun med Alexandra Pascalidou gjord av Pia Anbrahamsson för programmet Vega Söndag, intervjun sänds 12.2.2017.
Vega Söndag: Ljuddesign
