Udda fåglar fick holkar i Åbo
Den är som en miniatyrkiosk, fågelholken som Alexandra Niemi har gjort med sin morfar, Kaj Fröberg, och de är lika stolta båda två med att visa upp den.
– Vi har en grå flugsnappare på vår gård, men den har ingen holk, berättar Niemi. Men man vet ju aldrig om den kommer att tycka om holken.
På Åbo arbis har man haft en veckoslutskurs för att bygga fågelholkar. Kursen gick ut på att bygga holkar också för udda fåglar, som trädkrypare, tornfalk, gök, pärluggla eller ejder.
– Både fågelskådare och ringmärkare vill komma allt närmare fåglar, förklarar fågelguiden Hans Hästbacka. Och det är lite av ett dille nu att bygga fågelholkar åt vilka fåglar som helst, fast det verkar lyckas, bara man noga studerar fåglarna och deras beteende.
Enligt Hästbacka är det stor bostadsbrist just nu på grund av det effektiva skogsbruket. Det finns inga ruttna träd kvar för fåglar.
Därför behövs fågelholksbyggare. Samtidigt pågår också kampanjen för att sätta upp en miljon fågelholkar i de finländska träden innan maj 2017. Det är ett sätt att fira Finlands 100-årsjubileum, med miljontals nya fågelkvitter. Och det verkar lyckas bra, för vi har redan nått 900 000 holkar.
– Det var just därför kursen blev aktuell, säger Arbis slöjdlärare Henrik Malmström. Tyvärr görs det inte så mycket fågelholkar längre i skolan eller på fritiden.
Malmström är glad över att kursen blev så populär, med både yngre och äldre deltagare, och både med vana och mindre vana slöjdare.
Valter Edgren har tagit med sin morfar Björn för att bygga en skrakholk. De är båda mycket intresserade av fåglar, men samtidigt oroliga över våra grumliga vatten och rovdjur som gör det svårt för fåglarna att klara sig.
– Vi har knipholkar på sommarstugan, men där föddes inga ungar senaste sommar, berättar Valter Edgren. Men det hjälper att sätta upp holkar.
Det gör det . Ändå finns det inga garantier för att fåglar faktiskt börjar använda holkarna.
– Nej, det är som ett lotteri, förklarar Hästbacka. Vissa fåglar vill inte flytta in i en holk som luktar helt ny, andra vill inte ha för soligt eller få vind från fel håll. De är lite kräsna.
Disa Svenskberg tycker kursen är en så rolig motvikt mot hennes jobb, där hon annars inte får arbeta med händerna. Dessutom är det bra med utmaningen om att sätta upp en miljon holkar. Snart har hon två stora holkar, en för pärlugglan och en för tornseglaren.
– Inte har vi sett några pärlugglor hos oss på landet, säger Svenskberg. Men som Hans sade: "Inte får ni den dit om ni inte sätter upp en holk". Det skulle vara roligt om vi skulle få nya arter.
Calle Blyh däremot försöker inte locka nya arter. Istället ska han fälla in en liten kamera och en liten dator i taket på sin blåmesholk. Till påsken hoppas han att allt är färdigt att installeras vid stugan i Kaxskäla.
– Det är meningen att jag ska kunna förmedla bilderna ut på nätet, men jag har ännu ingen webbsida där jag kunde publicera den, förklarar Blyh.
Men Blyh lovar att Yle får komma tillbaka och titta på programmet, då allt är färdigt.
' /%3E%3C/svg%3E)
