Sluta aldrig att tala om mobbning

Under hösten 2016 bad Hajbo barn skicka in sina berättelser om hur de upplevt mobbning. Förvånansvärt många barn tog kontakt och berättade att de blivit mobbade och utfrysta. Många var också villiga att dela med sig av sin mobbningshistoria.

När jag bekantade mig närmare med barnens berättelser så märkte jag att nästan alla historier följde ungefär samma mönster. Ett lätt mobbningsoffer är oftast en snäll elev som klarar sig bra i skolan, beter sig respektfullt mot sina lärare och är begåvad på någonting. Det här föder avundsjuka hos mobbarna.

När offret möter glåpord, slag och sparkar från sina mobbare så säger hen inte emot. Bäst att bara bita ihop, för de gånger offret säger emot så blir situationen bara värre. Mobbarna gillar när offret tappar kontrollen, visar sig svag och blir frustrerad och ilsken. Offrets klasskompisar ser vad som pågår men ingen vågar ingripa, de är livrädda för att själva bli utsatta för mobbning.

När det psykiska illamåendet växer och blir outhärdligt så kan offret inte längre hålla allting inom sig. Offret berättar om sina upplevelser för någon vuxen. Det förvärrar mobbningen ytterligare. Håll de vuxna utanför det här, lyder mobbarnas budskap.

Tack vare stödet från de vuxna blir mobbningen stundvis lindrigare. Men offren känner att de vuxna ändå inte riktigt förstår hur illa de mår. Kan inte de vuxna bara lyssna och tro på dem och ta dem på allvar?

Enligt Stina Forsberg, sakkunnig inom mobbningsförebyggande arbete på Folkhälsan, har ungefär 10 procent av alla barn i lågstadieåldern upplevt mobbning. Hon påpekar att det är vår plikt och skyldighet som vuxna att skydda barn från att bli kränkta eller mobbade. Hur ofta talar du om mobbning med ditt barn?

Hajbos berättelser om mobbning kan ses på Yle Arenan och på svenska.yle.fi/hajbo