Familjen som väckte liv i Tenala
Tenala och Frimans är en lika känd kombination som puss och kram. De hör lite ihop. Utan Frimans skulle det vara ganska tomt i Tenala kyrkoby och utan Tenala och i synnerhet en påskdans 1991 skulle Per-Olof Friman kanske ännu bo i Karis.
Det var alltså kärleken som fick Per-Olof eller Pelle Friman att flytta från Karis till Tenala. Redan några år senare blev Pelle företagare som bland annat röjde snö och erbjöd olika traktortjänster. Med tiden blev det flera ben att stå på och i dagens läge driver familjen Friman, som består av Pelle, frun Anne och barnen Daniela, Simon och Emma, en affär, ett café, en restaurang och ett ysteri.
De första Tenala-ostarna har redan tillverkats i liten skala, men under våren kommer Pelle att börja tillverka flera olika ostar i en gammal fabriksbyggnad i Tenala. Det är ett gammalt mejeri som på nytt väcks till liv.
- Sedan kan man kalla mig ostmästare skrattar Pelle, som har ett brinnande intresse för just ysteri, osttillverkning.
Butik, café och restaurang
För inte alltför många år sedan var Tenala en liten by där det var ganska lugnt, för att inte säga riktigt lugnt, på gränsen till dött. Tenala hade upphört som självständig kommun och uppgått i Ekenäs, nuvarande Raseborg. Det mesta av servicen och flera affärer upphörde och byborna vande sig vid att sköta det mesta i Ekenäs.
Nu sjuder Tenala kyrkoby av liv igen. Här finns flera driftiga och energiska företagare, men den som nog tar priset vad gäller påhittighet är Pelle Friman.
Han verkar dessutom ha fler timmar än 24 i sitt dygn. Han jobbar hela tiden och trivs med sin livsstil.
I ett hundra år gammalt trähus som i tiderna har inrymt både bank, gästgiveri, fiskbod och mataffär finns numera en diversehandel och ett café, Villa Skarp.
- Det är gamla Skarpens hus. Här har man grejat med allt möjligt. Före mig var det ett loppis och nu är det en butik igen.
Pelle Friman har renoverat det gamla trähuset med varsam hand och det är i dag en riktig pärla.
Här fanns bybastun. I nuvarande restaurangköket fanns bastukammaren.
En bit från Villa Skarp finns en byggnad som ser nästan ny ut, men som är lika gammal som villan. Där har Frimans öppnat en restaurang.
- Här fanns bybastun. I nuvarande restaurangköket fanns bastukammaren. Här fanns också ett bilgarage och lite längre in, i nuvarande restaurangsalen, fanns ett lager med gödsel, gräsfrön och annat trädgårdsmaterial. Längst bort fanns dessutom bräder, rör, järn och pulverfärger.
Var ska man sitta och ta sin fredagsöl om inte i Tenala?
Det skulle man inte tro när man tittar in i det före detta skjulet som i dag alltså är en restaurang med fulla rättigheter.
- Var ska man sitta och ta sin fredagsöl om inte i Tenala? frågar Pelle och tillägger att här serveras det också lunch vardagar.
Pelle Friman har också blivit en stor arbetsgivare i Tenala. Vintertid sysselsätter butiken och restaurangen omkring åtta personer. Sommartid behövs det tjugo arbetstagare. Då är också glasskiosken öppen. Ännu fler arbetstagare behövs när ysteriet i det gamla mejeriet öppnar senare i vår.
Mejeriet är Pelles passion
Vi hoppar in i bilen för att ta oss till den gamla mejerifastigheten som ligger drygt en kilometer från Frimans café, affär och restaurang. Den här gamla industrihallen har i tiderna varit en stor arbetsgivare i Tenala.
- Det är trettio år sedan Valio lade ner produktionen här, men storhetstiden var egentligen före Valios tid, berättar Pelle samtidigt som han visar mig runt i fabriken.
Det har lagts ner mycket jobb på att restaurera rummen från golv till tak och det har bland annat också dragits in nya elektricitet. Den utrustning och de maskiner som används vid själva ystningen är köpt i Nederländerna.
Mögelostar är till exempel något som jag vill lära mig göra själv och de ska sedan tillverkas här.
Tanken är att fabriken också ska fungera som ett utflyktsmål. Hit kommer man för att bakom en glasvägg följa med hur osttillverkning går till. Det är här som Pelle tänker jobba. Pelle säger att han brinner för det här projektet.
- Jag har inte gått någon utbildning, men jag har lärt mig laga ost av gamla ostmästaren Lauri Helle. Nu söker jag kurser där man skulle få lära sig laga sådana ostar som jag inte ännu kan laga. Mögelostar är till exempel något som jag vill lära mig göra själv och de ska sedan tillverkas här.
Redan nu planerar Frimans familj vad de nya ostarna ska heta. En idé är att namnge dem efter de kvinnor som i tiderna jobbade i mejeriet. Det är alltså inte helt otänkbart att man småningom får köpa en bit Agnes i Frimans diversehandel.
Finns det ännu några drömmar eller vilda planer som du vill förverkliga Pelle Friman?
- Oj nog har jag många idéer, men de är tillsvidare hemliga, säger Tenalas troligtvis arbetstokigaste företagare och skrattar glatt samtidigt som han redan hastar iväg mot nästa jobb.
' /%3E%3C/svg%3E)
