Jag föddes på rätt plats, säger Mimosa
Mimosa Willamo är 22 år och full av energi och entusiasm.
Du kommer från en familj med fyra bröder, har det gett dig en speciell position?
- Nope. Har alltid varit en av fem, inte prinsessan. Det tycker jag är bra. Jag skulle säkert vara en douchebag om jag fått specialbehandling.
Hon har redan hunnit med mycket, roller i tre filmer och tre tv-serier, barnprogram på både Yle och SVT, en Jussi-statyett för bästa kvinnliga biroll i filmen “Päin seinää”, “Huvudstupa”.
I USA blev hon belönad för “best actress” på skräckfilmsfestivalen Screamfest LA. Med god tur kan hon vara aktuell med en ny Jussi i mars, för den kvinnliga huvudrollen i filmen "Bodom".
- Jag tror absolut på på slumpen.
Mimosa berättar att det var en kulturchock att studera på folkhögskola i Danmark med nya människor, en helt annan kultur. Kanske var det den kulturen som lockade att studera nordiska språk på Helsingfors universitet. Annars har Mimosa bestämt sig för att inte spekulera om framtida studieplaner.
Och när jag undrar var hon tror att Mimosa Willamo finns om 10 år svarar hon att det är en alldeles för stor fråga när hon knappt kan säga vad hon gör nästa vecka. Men busy är hon, hon hinner knappt svara på några frågor.
Alla var eniga om att Mimosa Willamo gjorde en stark och övertygande roll i tv-serien Lola uppochner, (på Arenan till 3 mars).
- "Hur är det med flickorna? Ca och Anita i Kvarnen?"
- "Åh, de klarar sig. På nåt sätt. Men Ca har växt till sig."
"Lola uppochner" av Monika Fagerholm
Hur ser du på din rollkaraktär Ca Bäck, med lite perspektiv?
- Ca är så många saker samtidigt. Stark och svag. Förnuftig och galen. Dotter i en fattig och trasig familj i en liten stad där det finns en tydlig och tuff hierarki. Alla känner alla. Hon är fånge i sin familjs dåliga rykte. Hela historien om Lola uppochner handlar om hierarkier och motsättningar i en småstad. Om både broderskap och schismer, mord, vänskap, frihet, fångenskap och skogen. Svårt att kort och koncist sammanfatta 6 timmar. Men det är en viktig historia.
Vad var svårast i din roll?
- Kanske det svåraste var att på ett trovärdigt sätt gå in i den smärta som fanns hos Ca. Jag har ju själv en helt annorlunda bakgrund. Jag ville att man skulle se att jag verkligen förstår Cas person. Först gör jag mest tankearbete, lever mig in och försöker förstå. Det fysiska kommer senare. I det här fallet stressade jag nog en del för språket och det påverkade sättet att förbereda sig.
Skulle du själv ha gjort något annorlunda, nu med facit i handen?
- Det är klart att man alltid hittar fel i sitt eget arbete och ibland skulle man kanske själv ha valt en annan tagning, Men efter inspelningen kan man inte längre göra något och då står de inte i min makt att påverka. Man kan bara göra sitt bästa. Men jag är nog nöjd med slutresultatet.
Du sade att språket var en utmaning, en hurdan relation har du till svenska?
- Min pappa är tvåspråkig, så vi har talat båda språken hemma sen jag var typ två år. Min pappa bestämde plötsligt att nu ska vi tala svenska. Det är mitt andra språk och jag hoppas det blir helt flytande i något skede. Men de obligatoriska timmarna i finska var alltid lätta för mej och jag har alltid kunnat använda båda språken var än i Finland jag är. Och jag tycker absolut att det är en rikedom att kunna andra språk än sitt modersmål.
Varifrån kommer ditt namn Mimosa?
- Från Camilla Mickwitz’ böcker.
Vad tycker du själv att du bäst på?
- Fastän jag är ganska lat, så hatar jag att vara försenad så är i tid och fixar det jag lovat. Och sen har jag fin handstil om jag riktigt koncentrerar mej.
Om du skulle få träffa en viktig förebild, vem skulle du välja?
Jag skulle vilja träffa mina farföräldrar igen, nu när jag är lite äldre. Jag skulle ännu ha många frågor, de var väldigt fina människor och på sätt och vis mina förebilder. Annars tycker jag det är fint att träffa människor med passion för vad det gör. Sångerskan Paula Vesala är en av mina finska förebilder.
Hur påverkar situationen i världen ditt liv just nu?
Varje dag inser jag att jag hör till de privilegierade människorna i världen. Jag lever ett otroligt gott liv, omgiven av fantastiskt fina människor och jag får göra mitt drömjobb, fastän jag inte gjort något stort eller speciellt rätt. Jag råkade bara födas på rätt plats och ärva min pappas ljusa hudfärg. Situationen i världen idag gör att man i ett slag får perspektiv på sina egna små problem.
' /%3E%3C/svg%3E)
