Ingemo Lindroos: Is i magen när frostiga relationen Sverige-Ryssland ska tinas upp

I Sverige är det få som har is i magen då det gäller relationen till Ryssland. Men utrikesminister Margot Wallströms besök i Moskva kan betyda att de två länderna igen börjar föra en dialog, skriver Nordenkorrespondent Ingemo Lindroos.

Sedan den ryska annekteringen av Krim har Sveriges relation till Ryssland varit frostig. Svenska ledarskribenter har till och med beskrivit den som ”nere vid fryspunkten”. I praktiken har det inte funnits någon dialog mellan de två länderna, på ministernivå, under de senaste två åren.

Det är på väg att förändras när Sveriges utrikesminister Margot Wallström träffar sin ryska kollega på tisdagen i Moskva, men vägen dit har varit längre än för de flesta andra EU-länder.

Det har kanske inte heller varit särskilt lätt för Margot Wallström att på ett personligt plan känna stor iver över att träffa Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov.

Lavrovs beteende genomgående nedlåtande och arrogant gentemot Wallström

Wallströms enda personliga möte med Lavrov ägde rum i Basel i Schweiz för över två år sedan i samband med ett möte mellan OSSE:s utrikesministrar.

Enligt källor som Dagens Nyheter har talat med, som gjorde anteckningar av vad som sades under mötet, var Lavrovs beteende genomgående nedlåtande och arrogant gentemot Wallström.

"Mötet och det ryska agerandet var vedervärdigt", säger en av DN:s källor. Under mötet ska Lavrov svarat kort och arrogant på Wallströms synpunkter, och sedan hållit en trettio minuters monolog.

"Det blev en lång tirad som kunde ha varit hämtad från den ryska propagandakanalen RT. Denna filibustertaktik (att dra ut på tiden) blockerade effektivt det svenska försöket att få till stånd en konstruktiv dialog", säger en DN-källa.

Onyanserad Rysslands-debatt

Om det ryska agerandet har varit arrogant så har det från svensk sida inte heller funnits någon särskilt nyanserad diskussion i förhållande till Ryssland.

Då tänker jag på svenska medier, som har tutat ut varningar och hotbilder ända sedan Sverige vaknade upp till det nya säkerhetsläget i Östersjön.

I etablerade medier talas om ”rysshotet”, utan att det finns några egentliga beskrivningar av vad "hotet" är

I etablerade medier talas om ”rysshotet”, utan att det finns några egentliga beskrivningar av vad "hotet" är. Organisationer som Kungliga Krigsvetenskapsakademin håller föredrag under rubriker som ”Ryssen kommer, hur gör han?”. Ingen skillnad görs i rubriker mellan ryssar som etnisk grupp, och den ryska regimen.

Också i Finland lever som bekant fördomar om ryssar kvar. Men en koppling som många finländare har via affärskontakter och släktband saknas i Sverige. Det är få andra etniciteter som kan omtalas i så negativ bemärkelse som ryssar i det annars så korrekta Sverige.

Besök på ryska eller svenska villkor?

Å andra sidan får Sverige stå ut med ryskstyrda desinformationskampanjer i Sverige, ironisk eller förklenande rapportering om svenskar i ryska medier och ett omfattande ryskt spionage, som enligt Säkerhetspolisen pågår till vardags. På något plan kan man förstå att det just nu är svårt för svensken att ha is i magen i förhållande till Ryssland.

Men den svenska regeringen har också visat på ett lugn och en ihärdighet då den otaliga gånger har upprepat att man inte godkänner Rysslands annektering av Krim och agerande i Ukraina, och att sanktionerna mot Ryssland ska stå fast.

När Sverige sitter i FN:s säkerhetsråd är det ännu viktigare med goda relationer till de stora spelarna

Det har spekulerats i huruvida tisdagens Moskva-besök sker enbart på ryska villkor, eftersom Ryssland står värd. Å andra sidan har mötet kommit till på svenskt initiativ. Margot Wallström visar att hon står på egna ben, då hon i Moskva också kommer att träffa en rad freds-, jämställdhets- och hbtq-aktivister.

När Sverige sitter i FN:s säkerhetsråd är det ännu viktigare med goda relationer till de stora spelarna. På hemmaplan måste Margot Wallström visa att hon ställer krav på Ryssland. I Moskva kan hon på riktigt försöka föra en dialog, om hon ges en chans, och inte körs över av en enda lång monolog.