De bryter tystnaden
Israeliska soldater berättar om förtrycket och trakasserierna mot palestinierna.
Ett gäng före detta israeliska soldater kände skam. De hade hängt av sig uniformen efter flera år av tjänstgöring men de kunde inte glömma vad de hade gjort, hur de hade förnedrat och trakasserat palestinierna.
De ville bryta tystanden kring ämnet och grundade en organisation, Breaking the Silence. Yle Nyheter följde med dem på en guidad tur till Hebron.
Längs med Hebrons ödsliga gator
En av grundarna till Breaking the Silence är Yehuda Shaul. Han tar med oss på en rundtur i de gamla historiska delarna av Hebron. En bil stannar och föraren vevar ner rutan och säger något åt honom på hebreiska. Shaul låtsas som ingenting. Stirrar bara rakt framför sig.
- Det var en bosättare, säger Shaul. Han önskade mig "en riktig skitdag”.
Shaul känner kvarteren i Hebron som sin egen ficka. Han tjänstgjorde här som soldat och befäl för den israeliska armén mellan åren 2001-2004, under den andra intifadan.
Jag är ingen pacifist, jag är villig att dö och döda för mitt land men armén har gått för långt.
Hebron - en krutdurk på Västbanken
Nu hämtar han grupper hit för att visa vad den israeliska ockupationen går ut på.
- Jag är ingen pacifist, jag är villig att dö och döda för mitt land men armén har gått för långt. Armén ska finnas till för att försvara landet och inte för att förtrycka och trakassera folk.
Shaul tar oss längs med de öde gatorna i gamla Hebron som ligger mitt i staden. Här finns knappt några människor. Dörrarna är igenbommade. De flesta affärer har stängt.
- Det här är en spökstad. Här bor 800 israeliska bosättare och 650 israeliska soldater som har som uppgift att skydda dem.
Bosättarna i Hebron hör till de allra mest militanta i den israeliska bosättarrörelsen.
Yehuda Shaul visar en bild över hur livligt det var på gatorna i centrala Hebron förr. Nu är det en spökstad.
Shaul visar en karta över de gamla kvarteren i Hebron. De olika gatorna är märkta med olika färger. På en del gator får palestinier varken gå eller köra bil. De är märkta med rött.
- De röda gatorna är helt och hållet förbjudna för palestinier. De får varken gå, köra eller ha affärer längs med dem.
För de palestinska familjer som har sina hus längs med de röda gatorna innebär det probem. Dörrarna mot gatan har bommats igen och de måste gå ut bakvägen.
Dörren till den palestinska familjens hus är igenbommad. Familjen får inte sätta sin fot på gatan utanför deras hus utan måste använda bakre dörren.
- Över fyrtio procent av palestinierna som har bott här har flyttat bort. Det är inte möjligt för dem att leva ett vanligt liv här. Det finns bara omkring tusen palestinier kvar. Man kan känna igen deras hem, de har satt nät för fönstren för att skydda sig mot stenkastande bosättare.
De historiska delarna av Hebron utgör cirka 20 procent av staden. Runtomkring själva stadskärnan bor 215 000 palestinier, Hebron är den största staden på Västbanken.
Var går gränsen?
Yehuda Shaul tänkte inte så mycket på det då han tjänstgjorde, det var först mot slutet som han började ifrågasätta ockupationen. Tillsammans med några andra tidigare soldater började han samla in vittnesmål och bilder från anonyma soldater.
Om en bosättare kastar sten var det inte min uppgift som soldat att stoppa honom.
Först blev det en utställning och sedan en bok “Bryt tystnaden”. I boken intervjuas 145 anonyma soldater som berättar med egna ord hur de som soldater förnedrade palestinier, skrämde dem och utsatte dem för grovt våld.
Fakta om organisationen Breaking the Silence
Shaul har liknande erfarenheter själv från sin tid som soldat i Hebron.
- Om en bosättare kastar sten var det inte min uppgift som soldat att stoppa honom. Min uppgift var att beskydda bosättarna. Om en bosättare tog fram ett vapen och började skjuta var det bara att vänta att bosättaren fick slut på patroner, förklarar Shaul.
Israeliska soldater på vakt. Det finns nästan en soldat per bosättare i Hebron.
På den här gatan får palestinierna promenera men inte köra bil eller idka affärsverksamhet. Över 1800 affärer har stängts.
- Jag minns att flera av mina åtta timmars pass gick ut på att rusa in hos en palestinsk familj mitt i natten, väcka alla, rusa till nästa familj och fortsätta så här natten igenom.
Enligt Yehuda handlade aktionerna om att skrämma palestinierna genom att hela tiden låta dem känna av soldaternas närvaro. Bland vittnesmålen i boken kan man läsa om soldater som berättar hur de "fick en palestinier att skita i byxorna”, om hur de "hindrade en palestinier från att tjäna sitt uppehälle” och om hur "man får skjuta ett barn som håller i en sten”.
- Det är olika regler för palestinier och bosättare, en dubbel regim. Palestinierna styrs av hot och militärt våld, de är underkastade det militära styret. Bosättarna däremot skyddas av israelisk lag.
Det är det ockupationen handlar om, att ta över bit för bit, en kvadratmillimeter i taget. Rom byggdes inte heller på en dag.
Enligt Shaul berättigar den de israeliska myndigheterna allt de gör med ett enda ord. Säkerhet. När ordet säkerhet nämns ställs inga tilläggsfrågor.
- Min avsikt är inte att förringa säkerheten, det är sant att det har gått våldsamt till i Hebron. Mellan sommaren 2002 och 2003 dödades tjugo israeler här, en av dem var min vän. Men jag tycker att vi ska fundera på var gränsen går. Enligt mig har vi gått för långt.
Abraham och Sara begravna i Hebron
Idag är det lugnt i Hebron men den senaste våldsvågen med knivattacker som startade i Jerusalem 2015 har skördat många offer också i Hebron.
Hebron är på samma sätt som Jerusalem helig för både judar och muslimer. Staden förknippas med Bibelns Abraham, det vill säga Koranens Ibrahim.
Det har bott judar i Hebron sedan urminnes tider, ända fram till 1929 då de tvingades bort när en arabisk mobb massakrerade 67 judar. Mellan åren 1948-1967 styrdes Hebron och Västbanken av Jordanien.
- Israel erövrade området i sexdagarskriget 1967 och därefter började judar flytta tillbaka till Hebron, säger Shaul.
Shaul kommer själv från en ultraortodox judisk familj. Han berättar att en av hans systrar bor i en bosättning på Västbanken. Hebron skiljer sig från de vanliga bosättningarna eftersom det handlar om några hus som tagits över mitt inne i staden.
- På lång sikt är målet för bosättarna att ta över flera hus här, säger Shaul när vi står och tittar över de förfallna husen som en gång var palestiniernas affärslokaler. Det är det ockupationen handlar om, att ta över bit för bit, en kvadratmillimeter i taget. Rom byggdes inte heller på en dag.
En skylt med en förklaring om varför alla affärer stängts i området.
Bosättare och soldater har nära relationer i Hebron.
Hemvägen går genom vägspärren
Då man går igenom en av vägspärrarna, ut från stadskärnan som kontrolleras av israeliska soldater, hamnar man mitt på en torggata i storstaden Hebron där det säljs grönsaker och frukt. Här pågår livet som vanligt. Hebron är en viktig handelstad för palestinierna.
På vägen tillbaka ställer jag mig i kö för att passera vägspärren för att komma tillbaka de gamla historiska stadsdelarna. Framför mig står en kvinna som har varit och handlat.
Hon hör till de palestinska familjer som bor på andra sidan, de som tvingats täcka fönsterrutorna med nät för att skydda sig mot stenkastande bosättarna. Alla har inte råd eller möjlighet att flytta bort trots att livet är besvärligt med alla restriktioner, säger hon.
- Det tar ofta tjugo minuter att köa och om man glömmer sitt identitetsbevis är man i blåsten. Soldaterna tror inte på en fast man passerar här flera gånger per dag.
På frågan om hur de israeliska soldaterna behandlar henne vill hon inte svara.
Vägspärr för att ta sig in till i de gamla kvarteren av Hebron som kontrolleras av Israel.
På andra sidan vägspärren finns en livlig handelsgata. Hebron är den största staden på Västbanken med 215 000 invånare.
Vanliga israeler vet inte vad soldaterna gör
Rundturen i Hebron är över. Yehuda Shaul säger att han har velat visa Hebron för staden är ett bra exempel på hur Israels politik ser ut i praktiken på de ockuperade områdena.
- Det är som ett mikrokosmos, Västbanken i miniatyr.
Få israeler känner till situationen i Hebron eller vad landets soldater faktiskt gör i de ockuperade palestinska områdena. De är inte intresserade av bosättarna, de känns avlägsna för dem, säger Shaul.
Många israeler känner inte till det, därför måste vi skrika ut det
- När det kommer till kritan så skulle inte vanliga israeler försvara bosättarna. Såg ni någon annan än religiösa ställa upp för bosättarna i Amona när de vräktes? Hur många vanliga israeler försvarade dem? Ingen.
Men då det handlar om ockupationen är det en annan sak.
- Ockupationen är israelerna villiga att försvara till varje pris. Och blotta tanken på att palestinierna skulle få en självständig stat är otänkbar för de flesta israeler.
Shaul sticker inte under stol med att målet för Breaking the Silence är att få ett slut på ockupationen av de palestinska områdena.
– Vi vill att armén ska vara ett försvarsinstrument, inte en förtryckande ockupationsstyrka. Så enkelt är det. Vi bekämpar detta genom att berätta om ockupationens moraliska pris. Många israeler känner inte till det, därför måste vi skrika ut det, säger Shaul.
' /%3E%3C/svg%3E)
