Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

”Allt färre regeringar i världen respekterar de mänskliga rättigheterna”

Från 2017
Uppdaterad 22.02.2017 08:55.
Syriska flyktingar väntar på att släppas in i Turkiet vid gränsen mellan Turkiet och Syrien.
Bildtext Syriska flyktingar i Turkiet. EU:s avtal med Turkiet och ett nytt liknande avtal som planeras med Libyen lyfts upp som exempel på att EU är allt mer villigt att tumma på de mänskliga rättigheterna.
Bild: EPA/SEDAT SUNA

Det finns allt fler regeringar som kränker och allt färre som är beredda att försvara de mänskliga rättigheterna i världen. En rapport över människorättsbrott är aldrig speciellt upplyftande läsning men förra året var speciellt dystert, säger Frank Johansson på Amnesty Finland om människorättsorganisationens årliga rapport.

– Vi såg alltså en klar tendens att man överallt i världen bryr sig allt mindre om mänskliga rättigheter. Även om det kanske i något land finns en positiv utveckling så är den stora trenden att vi går mot en värld där regeringar inte längre bryr sig om att respektera de mänskliga rättigheterna, säger Amnesty Finlands verksamhetsledare Frank Johansson.

Amnestys rapport ger också i år en lång lista på grymheter som har begåtts i världens konfliktzoner, i Syrien, Jemen och Irak, i Burma, i Sudan och Sydsudan för att nämna några.

Rapporten innehåller otaliga fall där våld har använts för att kväsa motstånd eller opposition.

Förutom mängden brott och grymheternas omfattning lyfter Johansson upp en oroväckande utveckling som har pågått länge, men som klart träder fram i Amnestys årliga människorättsrapport över året 2016.

Brotten sker i allt större utsträckning utan åtgärder eller ens reaktioner från omvärlden.

Människorättsbrott, krigsbrott och repression

Årets rapport kan ses som en varningsklocka. Slutsatsen är att de mänskliga rättigheterna håller på att förlora sin betydelse.

– Länder som tidigare har haft ett intresse av att förebygga kriser eller att intervenera för att stoppa dem, och de problem de medför, är inte längre intresserade. Framförallt USA men också EU har haft en mycket lägre profil i människorättsfrågor än tidigare.

Få försvarar rättigheterna

Orsaken till ett svalare intresse för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna är enligt Johansson många.

En stor orsak är att den globala maktbalansen har förskjutits till förmån för länder där rättigheterna har varit mindre etablerade och vägt lättare.

Frank Johansson, verksamhetsledare för Amnesty Finland.
Bildtext Frank Johansson är oroad över en utveckling där allt fler regeringar är villiga att bryta mot de mänskliga rättigheterna och allt färre är beredda att ingripa.
Bild: Yle/Viktor Heikel

– Och därefter har vi sett att i och med att den ekonomiska makten har flyttats bort från västvärlden och länder som Ryssland, Kina och Indien växer i betydelse och inte är intresserade av att bygga vidare på de här systemen, ser vi att inte heller EU eller USA är det. Och då finns det inte längre kvar någon som verkligen försvarar dem, säger Johansson.

Och att intresset för att försöka upprätthålla och försvara rättigheterna svalnar där de tidigare har setts som en självklarhet har inte heller gått omvärlden förbi.

Flera afrikanska länder, bland dem sådana med inflytande på kontinenten som Sydafrika och Kenya, tänker dra sig ur internationella brottmålsdomstolen ICC.

– När regeringarna inte längre bryr sig om de mänskliga rättigheterna så är de inte heller intresserade av de internationella system som har byggts upp för att försvara de här rättigheterna.

Visst kan man lyfta upp positiva exempel, men oftast kan man lyfta upp ett negativt exempel i precis samma fråga i ett annat land. När man adderar ser man nog att situationen är alarmerande, för det är så mycket mera av det otäcka.

― Frank Johansson

– Det här är en del av den globala trenden. Vi ser att de mänskliga rättigheterna har mist lite av den glans de hade under en längre tid, ungefär från kalla krigets slut fram till terrorattackerna i New York och Washington år 2001.

Säkerhet, hot och ekonomi

Västvärldens intresse har inte heller svalnat för de mänskliga rättigheterna långt borta, utan enligt rapporten också på blivit betydligt kyligare på hemmaplan.

Rapporten lyfter upp uppseendeväckande många hotbilder för EU:s del, både för enskilda medlemsländer och unionen som helhet.

En stor fråga i rapporten är avtalet mellan EU och Turkiet, och det liknande avtalet för att grunda uppsamlingsläger i den kollapsade staten Libyen, för att hålla flyktingar utanför unionens gränser.

– Det är ett cyniskt, obehagligt sätt att agera som visar att inte heller de europeiska länderna längre är intresserade av att upprätthålla de här rättigheterna.

Johansson menar ändå att även om just exemplen som har med flyktingar och asylsökande är många och stötande, är det samtidigt också bara ett symptom på att EU allt mer är villig att tumma på de mänskliga rättigheterna.

Orosmoln för Europa

Johansson ser ett samband med de populistiska, främlingsfientliga vindarna som blåser över kontinenten.

Då förslag som inskränker rättigheterna lyfts upp, ställs de här normerna ofta mot hotbilder, säkerhet eller ekonomisk nytta.

Många politiker säger, ganska högljutt, att vår grundlag är ett hinder för att de ska kunna genomföra sina politiska program. Då glömmer de att grundlagen finns till för att den för in de grundläggande rättigheterna i vår egen lagstiftning och ska garantera en lika behandling för alla.

― Frank Johansson

– Vi ser speciellt i väst och Europa politiker som säger att de står för det glömda folket, men istället för att göra något åt ekonomisk orättvisa skapar de hotbilder. I den utvecklingen kan de mänskliga rättigheterna åka ut med badvattnet, säger Johansson.

Johansson säger att det syns klart i den retorik som politiker som Ungerns Viktor Orbán har lyckats normalisera.

– Retoriken går fullständigt mot de mänskliga rättigheternas grundvalar, alltså att alla har lika värde. Den här retoriken utgår ifrån att det finns ett ”vi” som är mera värt än ”de andra”. Det är en dålig riktning. I dag handlar det kanske om asylsökande eller vissa minoriteter, som etniska eller sexuella minoriteter. Men vi kan inte bara stå tysta vid sidan om och säga att det där händer nu bara där, för vi vet aldrig vems tur det är näst i en sådan utveckling, säger Johansson.

Rapporten lyfter framförallt upp Ungern och Polen som EU-länder som på ett oroväckande sätt har underminerat de mänskliga rättigheterna under sådana förhållanden.

I flera andra länder, bland dem Frankrike och Storbritannien, har terrorlagstiftning eller undantagstillstånd gjort det möjligt för myndigheterna att kränka människors rättigheter.

Johansson menar att om regeringar en gång tillåts kompromissa vad gäller rättigheterna kan utvecklingen vara svår att hejda.

Grundlagsändringar kan hota rättigheter i Finland

Också för Finlands del lyfter Amnestys rapport upp symptom på att respekten för de mänskliga rättigheterna naggas i kanterna hos makthavarna.

– Många politiker säger, ganska högljutt, att vår grundlag är ett hinder för att de ska kunna genomföra sina politiska program. Då glömmer de att grundlagen finns till för att den för in de grundläggande rättigheterna i vår egen lagstiftning och ska garantera en lika behandling för alla, säger Johansson.

Precis som i många länder vill regeringen i Finland lättare kunna övervaka människors nättrafik.

Istället för att i normal ordning se över lagarna vill man ändra grundlagen för att göra det möjligt.

– Det vi på Amnesty tycker att skulle vara rätt väg att gå är att först skriva lagförslagen som säger vilken situation man kan tillåta att privatkommunikation kan granskas i och sedan se om det är i enlighet med grundlagen. Nu gör man det motsatta, går in och säger att vi ska ändra grundlagen så att det här är tillåtet.

– Det visar att det finns en klar vilja att bryta ner rätten till ett privatliv, säger Johansson.

Det här prickas Finland för

Snabb utveckling

Johansson lyfter upp flera varierande exempel från det gångna året som visar att retorik och viljan att kompromissa om rättigheterna snabbt kan omsättas i hot och direkta människorättsbrott.

– Donald Trump i USA är ett gott exempel på hur mycket hätsk retorik faktiskt snabbt omsätts i politiken. Han är inte den enda. Orbán i Ungern, Modi i Indien och Duterte på Filippinerna. Det är nu helt tillåtet att säga att de där människorna är mindre värda än vi är och forma sin politik efter det, säger Johansson.

Rapporten i stort ger en bild av en värld där allt fler regeringar är villiga att kompromissa eller bryta mot de mänskliga rättigheterna och ännu fler är villiga att blunda för brotten.

Johansson påpekar att det visst finns gott om exempel där små eller stora framsteg har gjorts, eller oförrätter har korrigerats.

På det stora hela är ändå slutsatserna av Amnestys summering av människorättsläget nedslående.

– Visst kan man lyfta upp positiva exempel, men oftast kan man lyfta upp ett negativt exempel i precis samma fråga i ett annat land. När man adderar ser man nog att situationen är alarmerande, för det är så mycket mera av det otäcka, säger Johansson.

Diskussion om artikeln