Hoppa till huvudinnehåll

X3M

Med VM i Lahtis är det dags att vända blad

Från 2017
Uppdaterad 22.02.2017 16:24.
En skidåkare i Lahtis, framför en skylt där det står Lahti 2017.
Bildtext Med skid-VM i Lahtis kan finländarna visa att de tar sporten på allvar. Och är ärliga.
Bild: Jarno Kuusinen / AOP

VM i skidåkning inleds i Lahtis i dag, men hur stort är såret efter dopningsskandalen år 2001? Vi frågar skidtränaren Henrik Byggmästar.

VM och Lahtis alltså, två ord som säkert får många att tänka på den största dopningsskandalen i finländsk idrottshistoria. Det var år 2001 som det visade sig att Finlands största skidåkare hade hemohes i blodet. Många förlorade tron på sporten och det talades om att den finländska skidåkningen var över. Det hela blev ett stort sår i den finländska sportsjälen.

Vad hände egentligen under skid-VM 2001?

Skidtränaren Henrik Byggmästar hade precis kommit hem från jobbet när han såg nyheten på text-tv. Han blev överraskad och hade svårt att förstå att allt varit så välplanerat och systematiskt.

- Nog kände jag en viss bitterhet. Själv hade jag länge hållit på med skidåkning och försökt hjälpa skidåkarna att bli bättre, och vi hade hela tiden fått höra om att vi tappar minuter och är dåliga. Mitt i allt fick vi då svar på varför vi tappade så många minuter, säger Henrik.

Finland behöver inte påminnas om skandalen

I Sverige och Norge har medier skrivit en hel del om dopningsskandalen nu inför VM 2017, men här i Finland har det varit ganska tyst. Det tycker Henrik är en bra sak.

- Många inom den finländska idrottsrörelsen kämpar fortfarande med att glömma det som varit och jag tycker det håller på att lyckas ganska bra. Då när det här skedde, för 16 år sedan, så hade många av dagens idrottare inte ens börjat skolan. Det är så länge sedan nu, så det är dags att vända blad.

Henrik Byggmästar, FSS, 2014
Bildtext Henrik Byggmästar är förbundstränare för Finlands svenska skidförbund.
Bild: Jannica Luoto

De som nu försöker föra fram Finland till prispallen behöver helt enkelt inte ha det här hängande över sig som ett litet spöke. De måste få fokusera på idrotten – och det gjorde man också år 2001. Henrik berättar att de så klart pratade om vad som hänt, men att han och de skidåkare han tränade snabbt kunde gå vidare.

- Det är de som är på linjen som man ska tävla mot, så vi gick ganska snabbt in för att vi inte funderar på de som inte är på startlinjen.

Många finländare kunde inte acceptera vad som hänt

Om skidåkarna snabbt kunde gå vidare var det helt tvärtom med finländarna.

- De här idrottarna som det gällde var ju verkligen nationalhjältar. När Myllylä och några andra gjorde comeback var det många som fortfarande frågade sig varför det bara var Finland som brann när alla andra också var dopade. Det finns många finländare som inte kunnat acceptera att det gick som det gick, säger Henrik.

De för säkert en kamp som ingen utomstående kan förstå.

Många finländska skidåkare fick ta emot gliringar efter dopningsskandalen och när Mika Myllylä lite senare gjorde comeback var det till och med någon som spottade på honom i skidspåret. Hur man som skidåkare egentligen kan ta sig vidare efter en så här stor skandal är svårt att säga.

- De för säkert en kamp som ingen utomstående kan förstå. Ingen kan veta vad de går igenom och jag antar att det var en hel del sömnlösa nätter när de funderade på vad de gett sig in på. Men jag har som tur är inte varit involverad i något sådant, så jag har svårt att sätta mig in i det, säger Henrik.

Ett öppet skidlandslag i dag

Den finländska skidåkningen har återhämtat sig bra och i dag har Finland ett av de mer öppna skidlandslagen i världen. Henrik berättar att landet jobbat väldigt hårt med att höja sin profil och visa att man tar saker på allvar.

- Visst har det funnits några plumpar i protokollet också efter det, men det har varit individuella personer som inte varit involverade i landslag. Landslaget har skött sin sak ärligt och öppet. Betydligt mer än jag tror att andra länder har gjort.

För ja, dopning förekommer tyvärr fortfarande.

- Ser man på idrotten överlag så är det ett problem, så säkert finns det fortfarande men inte lika utbrett som det var för 15 – 20 år sedan. Jag hoppas det inte sker något nu under de kommande två veckorna. Då skulle vi vara ett steg närmare en ren och fin idrott, som vi alla önskar.

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln