En signalflagga på toppen av kroppen
Vår identitet är något vi ständigt skapar, presenterar, visar för världen. I den processen spelar håret en viktig roll. När vi klipper, fönar, fuskar, färgar och formar håret. formar vi också vår identitet. Försöker få håret att berätta vem vi är – eller vill vara.
- Hårhantering handlar ofta om att omskapa sig själv, att inte bara se ut som en annan utan också lite grann bli en annan, säger Maria Antas, författare till Boken om Hår
Som offentliga visitkort för vår personlighet är håret en riskabel partner. Trots en hårvårdsindustri som globalt omsätter 71 miljarder €, väljer håret ofta att gå sin egen väg. Det släta blir krulligt, det fluffiga blir platt, det mörka blir grått. ”Bad hair day” kan väcka en förtvivlan som känns ända in i själen; detta är INTE jag, detta är bara mitt hår.
Hårhantering är en regelrätt kamp mot naturen. Ett försök att tämja det vilda som är en del av vår kropp - och ändå inte. Håret lever sitt eget liv.
Signalflagga
Människan är, förutom myskoxen, det enda däggdjur vars hår växer sig längre än vad som biologiskt sett är ändamålsenligt, ifall hårets uppgift enbart skulle vara att erbjuda skydd mot kyla och hetta. Den funktionen har vårt hår inte. I så fall hade vi till exempel också en rejäl hårväxt på näsan.
De 90 -140.000 strån med en livslängd på 2-8 år som täcker våra huvuden finns till av just den orsak som gör att vi så starkt kopplar samman identitet med hår; de fungerar framförallt som ett socialt och sexuellt attribut. En signalflagga på toppen av kroppen. Ju större, längre och synligare desto klarare signal om styrka och vitalitet. Fram tills de tider då markörerna för social tillhörighet och fortplantningsförmåga har antagit mer nyanserade utryck.
Skönhet
Kvinnlighet och långt hår är ett starkt sammanflätat begrepp, med rötter som sträcker sig årtusenden tillbaka i tiden. Förutom skönhet och fruktbarhet, har det långa hårets ideal också moraliska värden. I nya testamentets Första Korinthierbrev anger aposteln Paulus riktlinjerna.
”Lär icke själva naturen eder, att det länder en kvinna till ära, om hon har
långt hår? Håret är ju henne givet om slöja”Fösta Korintherbrevet 52-57 e Kr
Skam
I samma veva fastslår Paulus också att ett klippt eller rakat hår på en kvinna är en skam. Den skammen har genom tiderna utnyttjats för att behärska och förnedra kvinnan.
- De Nordgermanska folken bestraffade kvinnor som begått äktenskapsbrott genom att klippa av dem håret och sedan jaga dem i gatlopp genom staden. Den sedvänjan importerades också till romarriket, berättar Maria Antas.
Den kränkande behandlingen gick inte i graven med den romerska civilisationen. Ännu så sent som på 1970-talet fick kvinnor på katolska Nordirland utstå samma offentliga förnedring, som straff för samröre med brittiska soldater. Däremellan grep både nazister och andra världskrigets segrare till rakdonen för att märka kvinnor som inte uppfyllde normen för önskad ras, sexualitet eller lojalitet.
Med håret kunde kvinnan berövas sin identitet, tillhörighet och integritet.
Hårhandel
Långt hår klipps ofrivilligt också i dag. Hår är en global handelsvara som omsätter ca 850 miljoner euro per år. Råvaran till den växande marknaden för löshår kommer främst från Indien, Kina, Östeuropa, Ukraina och Ryssland. Handeln är långt ifrån jämlik. Den som har råd med extra hår för mellan hundra och tusen euro omskapar sig i frisörsalongen, den som inte har pengar för sitt uppehälle rakas i hårhandlarnas temporära kyffen mot en euro eller två i ersättning. Och inte alltid ens det. Hår klipps av fångar för att säljas vidare, hår offras i tempel för att säljas vidare, hår stjäls från huvudet för att säljas vidare.
Precis som under de stora perukernas glansdagar i 1700-talets Europa, där fattiga kvinnor försåg överklassen med råvara, har dagens hårförlängningar också en tydlig, om än inte lika synlig, etisk förlängning.
Håruppror
Det finns korta perioder i historien då kvinnan försökt gå emot det långa hårets ideal och själv velat bestämma vilken identitet håret skall återspegla. I den franska revolutionens efterdyningar blev den kortklippta, trotsiga Titusfrisyren ett uttryck för frihet och nya ideal.
Men tiden var inte mogen än. Med håret försvann kvinnans vitalitet och energi, men också moral, ljöd varningen. Och mer än så.
- Det finns helt otroliga utdrag ur den tidens medicinska litteratur som förklarar hur skadligt, rent av livsfarligt, kort hår på ett kvinnohuvud är, berättar Maria Antas, och förtydligar att medicinarna, de var alla män.
På 1920-talet tog kvinnan igen till saxen. Pagen och det shinglade håret rimmade väl med spirande självständighet och frigörelse. Trots manligt mothugg, drev kvinnorna denna gång hem sin egen uppfattning om sitt hår. Förbudet mot kortklippt hår på kontorsväggen plockades ner, då långhåriga maskinskriverskor blev bristvara.
Personlighet
Också i dag är håret en fascinerande spegel för tidens ideal. Den snävt normbundna, självuppoffrande, karaktärsfasta medborgaren med lockarna i styr, har ersätts av den individualistiska, självförverkligande personligheten. Som formar, eller rakar, lockarna för att uttrycka just den man är, eller vill vara, för stunden.
- Det har blivit så mycket mer personligt och roligt. Man kan välja enligt sina egna feelisar, vill man ha kort, långt, vilt eller tämjt. Det är inte så allvarligt mer, folk vågar och vill pröva på olika sätt att uttrycka sig med sitt hår. Och män är roliga, sådär i smyg, med sina hår nuförtiden. De vågar prova på allt, från rakat till knoka, säger Hilkka Stenberg, Helsingforsfrisör i 3e generationen.
Det finns allt mer kreativitet, allt fler variationer. Och det finns alltid någon modig, som vågar vidga på vedertagna normer. Skapa nya former för självuttryck, identitet och skönhet.
-- Jag har velat utforska min identitet och hitta vem jag är som person genom att testa en massa olika frisyrer, berättar modedesigner Ella Boucht, som rakade sitt hår senaste år. Jag var ju jätte nervös och hade tänkt på det länge före jag gjorde det, men nu känns det känns naturligt och rätt för mig. Det handlar också om att visa att kvinnlighet inte bara behöver handla om hår, att jag som kvinna skall kunna uttrycka mig även utan hår.
Rivet ur arkivet sänds fredagen den 24.2 kl. 18.30 med repris måndagen den 27.2 kl. 22.00 på Yle Fem och på Arenan
