Filmrecension: Tom of Finland – sympatisk och söt

Filmen Tom of Finland påminner lite om de homoerotiska teckningar som Touko Laaksonen gjorde, den är väldigt välgjord, snygg och underhållande. Men till skillnad från bilderna är filmen totalt ofarlig och nästan lite blyg när det kommer till sexskildringar.

Konstnären Touko Laaksonen (1920-1991) blev världskänd som Tom of Finland och filmen ger oss historien om hur Touko blev en hyllad gayikon och världsberömd för sina homoerotiska bilder.

Som i en mörk garderob

Det hela börjar med en kort prolog där vi möter en gammal Touko (Pekka Strang) som sitter tillsammans med Doug (Seumas F. Sargent) i en enorm hall och väntar. Touko får veta att kaninen nu är funnen, den hoppade runt i skogen säger Doug. Ja, den skall inte vara i garderoben, svarar Touko och drar lite på munnen åt sin egen finurlighet.

Garderoben är annars en bra beskrivning av stämningen i filmen. Handlingen tar avstamp i ett mörklagt Helsingfors där Touko är löjtnant vid luftvärnet. Och mörkt är det också i parken kring Observatorieberget där Touko om kvällarna går omkring för att eventuellt hitta nån att få ett snabbt knull med.

I det efterkrigstida Finland är det heller inte mycket bättre. Touko får nattetid smyga med sin homosexualitet, för det finns en stor risk att du annars får på käften eller blir nerslagen av polisen. Det går inte ens att hålla hemmafester bakom fördragna gardiner.

Kontrasten till det soliga och frisinnade Kalifornien, dit Touko åker då han blivit känd, är slående.

Lycklig och olycklig kärlek

Efter kriget bor Touko tillsammans med sin välmenande men homofoba lillasyster Kaija (Jessica Grabowsky). Det är hon som tröstar, uppmuntrar och fixar ett arbete på samma reklambyrå där hon jobbar.

Den här syskonrelationen är också ett av de intressantare sidospåren i filmen, speciellt den spänning som uppstår då den unga, vackra dansaren Veli (Lauri Tilkanen) flyttar in som underhyresgäst och både Kaija och Touko blir förtjusta i honom. Den ena av dem blir lycklig, den andra olycklig.

Touko plågas länge av krigsminnen som dyker upp nattetid, speciellt ett omvälvande möte med en rysk soldat. Systern Kaija försöker trösta, hon vill att han ska lämna kriget bakom sig och uppmanar honom att leva livet.

Och att leva och njuta av det liv man har blir också det tema som starkast stiger fram i filmen.

Att under kriget möta hopplöshet och död och ändå gå vidare och välja livet. Att teckna glada, humoristiska, homoerotiska bilder under en tid då homosexualitet är förbjudet och klassas som en sjukdom. Att välja livet då aidsepidemin härjar som värst och omvärlden sätter skulden på de homosexuella.

Och visst kan symbolen med den där kaninen som skall få skutta omkring ute i det fria kännas lite sliten. Men filmens kanske starkaste scen visar att kärlek också kan vara nåt så enkelt som ett par gula gardiner.

Och helst gardiner som får fladdra i vinddraget från ett fönster som står på vid gavel.

Pekka Strang imponerar

Filmen skapar inte bara bilden av en homoerotisk konstnär utan lyfter också fram Touko som modig krigsveteran, framgångsrik reklamtecknare, kärleksfull storebror och lojal vän. Och i Pekka Strangs enkla och strama tolkning blir Touko en sympatisk och snäll person.

Regissören Dome Karukoski bygger också skickligt scener som enbart handlar om talande blickar och snabba ögonkast men som säger mycket om vem som tittar på vem och varför och på vilket sätt.

Filmen är en del av Finlands 100-årsjubileum och passar perfekt för det ändamålet. Vi har kriget, vi har en magisk och skir midsommarnatt, här finns till och med en scen där Touko och hans soldater under krigets slutskede sjunger Suomis sång.

För att inte tala om hur känd Finland blivit just genom varumärket Tom of Finland.

Hyllningsfilm till Touko och Tom

Det är svårt att göra en biografisk film och största felet är ofta att man försöker få med allt. Här görs det ibland raska hopp i historien och hela aidsepidemin blir nästan ett snabbt förbi glidande ögonblick. Det handlar också mer om erkänsla än om den radikala och omstörtande betydelse som Tom of Finland kom att få för gaykulturen

Men å andra sidan tror jag att det är just så här som den första filmen om Touko Laaksonen skall berättas.

En hyllning till Touko och Tom. En vacker film som betonar glädjen, livskraften, toleransen och betydelsen av frihet.