Utan el och vatten i fem år
I fem år har Mathias Smulter och Tova Christoffersson levt i en stuga på 15 kvadratmeter i de jämtländska skogarna. I stugan finns inte rinnande vatten eller el. Tillsammans med sina djur lever de det perfekta livet i den tysta och stressfria skogen.
Utanför Sveg finns Bäckedals folkhögskola. Det var där Mathias från Vasa och Tova från en liten by i Jämtland träffades. Det gick som det brukar gå för många par, att man flyttar till ena partens hemby. I och med parets stora naturintresse föll valet på Jämtland. Nu bor de i en liten stuga ute i skogen.
Stugan användes när man förde ut djuren på bete till skogen. Den är två kilometer från hembyn där det bor ungefär 40 personer, säger Tova.
Ett rum och kök
Stugan de bor i har en yta på 15 kvadratmeter. Mathias och Tova delar kvadratmetrarna med hundarna Malva och Mysak och katten Frasse.
- Det är som en liten sommarstuga mitt ute i skogen. När vi har fått besök har det ibland blivit lite trångt, som mest har vi suttit nio personer runt matbordet och ska personer sova över lägger vi ut madrasser på golvet, säger Mathias.
I vardagen får de klara sig utan båda el och rinnande vatten. Men det är inte något de klagar på.
Det är skönt att leva så. Det blir ju förstås en del extra jobb när man lever på det här viset, men det är det värt, säger Tova.
Var är klockan?
Mathias och Tova arbetar båda två, men de försöker att minimera arbetsdagarna. Mathias menar att deras livsstil inte kräver ett normalt 8 till 4-jobb.
- Vi har inga stora utgifter. De pengar vi använder går till telefonabonnemang, bensin och mat. Bensinen går till bilen när vi måste åka till arbetet, men eftersom vi har så små utgifter måste vi sällan tanka för att åka på jobb, säger Mathias.
De dagar vi är lediga så tittar vi inte ens på klockan.
De flesta dagarna är någon av dem ledig. Under den lediga tiden har de ett långsamt tempo på och vardagsstressen som kanske lyser med sin närvaro i storstaden ekar tomt ute i skogen.
- Vi har nog inte någon vardagsstress som de flesta kanske har i dag. De dagar vi är lediga så tittar vi inte ens på klockan. Vi vaknar då vi vaknar och blir naturligt trötta när mörkret till sist lägger sig, säger Tova.
Håller liv vid det som glöms bort
Istället för att sätta mycket tid på att arbeta och tjäna pengar lägger paret ner mycket tid på att sköta om stugan och området kring stugan.
- Vi har ju hundarna och en katt, men också kaniner och hönor som behöver skötas om. Sen har vi många olika byggprojekt. En bastu ska byggas i något skede och ett vedlider, säger Mathias.
Paret lever ganska långt så som folk levde förr, utan el och rinnande vatten. Förutom det så försöker de även att hålla kvar olika metoder och arbetssätt som många glömt i dag.
- Vi garvar skinn och tar vara på allt från det slaktade djuret, vi bygger stugor som man gjorde förr och vi gör ostar och eget smör. Vi försöker att leva som man gjorde förr. Vi är ännu i startgroparna men vi lär oss varenda dag. En dröm är ju att någon gång i framtiden vara helt självförsörjande, men det är inget vi tar någon stress för, en dag i taget, säger Tova.
Enligt Mathias är en av fördelarna med detta levnadssätt att hela boendet blir resilient, och ett exempel från två år tillbaka har Mathias.
Det kom en kraftig storm och hela byn blev utan ström. Två veckor tog det innan det löste sig, och under den här tiden var det panik i byn när invånarna bland annat var rädda för att rören skulle frysa. Under denna tid märkte vi inte av någonting av detta, säger Mathias.
Som att vara hemma fast annorlunda
Till Mathias stora intressen hör att åka snowboard och skatebord. Den förstnämnda går att ägna sig åt i närheten i och med att skidcentret Vemdalen ligger 16 kilometer bort. Ett annat stort intresse som Mathias blivit tvungen att ge upp är klättrandet.
- Jag älskar att klättra. I de österbottniska skogarna hittar man stora stenar överallt som man kan klättra på, här finns det knappt stenar alls. Jag har varit ute och sökt flera gånger men utan resultat. Det är intressant att det hemma i Österbotten kan finnas stora stenar lite varstans i skogen men inte här.
Trots att det är slut med klättringen och att skateboardåkandet har Mathias sitt största intresse kvar, nämligen fotograferandet. Det bästa med fotandet är att motiven alltid finns rakt utanför dörren.
- Jag behöver bara stiga ut genom dörren så är jag mitt i skogen och har alla djuren runt mig. Runt huset springer ekorrar, vi har sjöar några hundra meter bort och fjällen finns ju även de i närheten. Skulle jag bo i någon stad vet jag inte vad jag skulle fotografera. Är det en vacker morgon stiger jag ofta upp väldigt tidigt och går ut i skogen med kameran och stativet för att fota, säger Mathias.
Tystnaden och rofylldheten
Mathias släktingar har varit på besök några gånger. I och med att stugan är 15 kvadratmeter finns det ju inte plats för alltför många övernattningsgäster. Trots att Mathias föräldrar bor ute på landet i Sundom märkte hans far någonting speciellt i Jämtland.
Lyssna! Hör ni? Man hör ingenting alls!
- Mitt i allt utbrast min far: ”Var tyst! Lyssna! Hör ni? Man hör ingenting alls!”. Trots att de bor på landet hör de ändå bilarna som kör på vägarna, kylskåpet som surrar och alla andra maskiners brus. Här hör man inget, det är knäpptyst. Det ger någon slags ro i kroppen att bo här ute i skogen med den naturliga tystnaden, säger Mathias.
Trots den spartanska livsstilen skulle paret inte byta ut detta mot något annat. Lugn och ro är precis det de vill ha.
Det bästa med att bo på detta sätt är lugnet och att det inte finns någon stress, säger Tova.
- Jag tycker att det bästa är att vi har så små utgifter, vilket betyder att vi inte måste arbeta nästan alls. Då får man mera tid över att jobba här hemma, säger Mathias.
Paret har även några småtips till den som tänker sig på att testa något liknande.
- Ha alltid torr ved, och många lager med yllekläder. Speciellt nu på vintern måste man ha bra kläder. När vi vaknar och det har varit – 20 grader utomhus kan det ibland vara cirka 7 grader här inne.
Mathias och Tova kommer att fortsätta leva i sin stuga i Jämtland. Det är här de trivs bäst och vill leva tillsammans med sina djur.