Ida Henrikson: Frihet är att vara oälskad
I veckans avsnitt av bokpodden Hietanen & Henrikson har Henrikson läst om droger, framgångsförakt och marxism i Tone Schunnessons roman Tripprapporter och träffat författaren i Stockholm.
Jag sitter på flyget mellan Helsingfors och Stockholm och dricker svindyrt och ganska äckligt kaffe. Pappersmuggens kanter blir kladdiga av mitt nya läppstift, det kostade massor fast jag köpte det i tax freen men det är fint och jättejätterosa.
Precis innan vi landar läser jag klart de sista sidorna i Tone Schunnessons roman Tripprapporter som får mej att vilja supa och knarka. Fast jag är höggravid så det går ju inte.
Och det här är faktiskt en arbetsresa. Måste jobba, behöver pengar.
Lägger på mer läppstift.
Vad är framgång?
Väl framme i Stockholm träffar jag Schunnesson på ett hotell i centrum. Hon sminkar sej på toaletten. Jag ska intervjua henne om framgång för kulturprogrammet Lasso.
Kameran går. Hon säger att det inte räcker med att vara framgångsrik på det professionella planet - man måste också vara framgångsrik privat. Hälsosam, glad, snygg. Mycket handlar om konsumtion.
När hon skrev Tripprapporter kände sej Schunnesson inte alls framgångsrik, varken i yrket eller privatlivet. Det var stressigt.
- Jag är inte intresserad av litteratur för att bli framgångsrik, men kan ändå känna hets över det. Vad är mitt värde om jag inte når framgång?
Karaktären i Tripprapporter är motsatsen till det här. Hon känner ingen skam för att vara värdelös. Befrielsen i det.
Konsumtion och marxism
Boken blev en succé och Schunnesson blev framgångsrik, men det är flyktigt. För grejen med framgång är att man hela tiden måste upprätthålla den.
- Det är tråkigt. Det är tider att passa, man ser sej själv på olika ställen och tänker sådär vill jag inte se ut. Jag vill tillbaks till the low life, jag saknar det, säger Schunnesson.
Vi dricker bubbelvatten ur kristallglas.
Det mesta som sker i offentligheten kräver nån slags konsumtion. Och det här med framgång, det är ju inte det skrivandet handlar om. Skrivandet sker nån annanstans.
Men inte ens kulturarbetare kan existera totalt utanför kapitalismens villkor.
Att tänka på det kanske är att inte vika sej helt. Bara det att vi har det här samtalet känns viktigt. Ändå definierar vi båda oss via våra yrken, hon som författare, jag som kulturjournalist. Vi är en del av framgångshetsen.
Tjejen i Tripprapporter vill vara fri från allt detta. Men samtidigt behöver hon pengar och skäms inte för att uttala det. Fan ge mej pengar då! Hon kan inte förstå hur folk får det att gå ihop. Det gör inte jag heller. Hon står i skuld till alla i sin närhet. Ibland onanerar hon framför webcamen för att förtjäna en slant.
Jag vill flyga från Phuket till Bangkok men har inga pengar. Sätter mig vid datorn i receptionen och skriver hem, behöver hjälp. Varför behöver jag alltid så otroligt mycket hjälp, hur klarar sig alla andra helt själva,
ur Tripprapporter
Så är livet för alla, menar Schunnesson, fast på olika nivåer. Man tvingas säga ja till sin arbetsgivare eller tacka ja till jobb man inte vill ha.
Tjejen i boken byter sin kropp mot pengar. Vi byter alla våra kroppar mot pengar. Arbetstvånget är det som präglar våra liv mest. Det är helt absurt. På det viset kan Tripprapporter läsas som en marxistisk roman.
- Så banalt egentligen, att livet går ut på att jobba för att få pengar. Man vill bara säga fuck it men sen står man ändå där och vill ta en taxi hem, säger Schunnesson.
Heterosexualitetens ekonomi
I boken finns en klar parallell mellan behovet av pengar och den heterosexuella bekräftelsen. Kärleken är också en ekonomi.
Många kvinnor är beroende av kärlek, inte för att stilla ett behov utan för att överleva. Heterosexualiteten blir en handelsvara. Det kan till exempel vara svårt att skilja sej från sin kille, helt enkelt för att man inte har råd att flytta.
Schunnessons roman har jämförts med beatniktraditionen, men det som skiljer tjejen i Tripprapporter från Jack Kerouac är att hon som kvinna inte har något annat förhandlingsläge än sin kropp i många situationer. Det är så hon tar sej vidare, det är så vi tar oss vidare. Vi tvingas gå från en pojkvän till en annan, om inte annars så för att få bekräftelse.
Romanens huvudperson är bortom bekräftelsebehovet, bortom begäret. Under sina resor i Thailand vänder hon sej allt mer inåt. De olika pojkvännerna som fungerar som ankaren i berättelsen suddas ut. Drogtripparna speglar det egna mentala tillståndet.
Är frihet motsatsen till framgång?
Schunnesson säger att friheten kommer från att vara oälskad.
Att våga vara oälskad är att vara fullständigt fri.
Man vill bara säga fuck it men sen står man ändå där och vill ta en taxi hem.
Tone Schunnesson
Fast sen backar hon lite.
För det är ett högt pris att betala. Tjejen sätter sitt eget välmående på spel. Genom att ta droger istället för att jobba, genom att välja bort kärleken och dyka ner i dekadensen, lever hon i en konstant motståndshandling. En motståndshandling som långsamt bryter ner henne.
Inte ens den perfekta trippen kan existera utanför systemet.
Jag reser hem och skriver den här texten, hoppas den blev okej. Försöker bli hög på en grön smoothie och ett yogapass istället.
Borde jag bli ihop med nån kille.
Lägger på mer läppstift.
Tur att lönen kom idag.
Veckans avsnitt av bokponden Hietanen & Henrikson heter Oälskad och äcklig. Böcker som diskuteras är Tone Schunnessons Tripprapporter och Yaa Gyasis Vända hem.
' /%3E%3C/svg%3E)
