Leif Salmén: Grymtningar om flyktingar, homon och docenter räcker för att räknas som seriös debattör

De europeiska ledarna är politikens pygméer då de inte vågar stå upp för sina ideal i flyktingkrisen. Islam har påverkat oss på tusen sätt. Resonemanget i journalisten och författaren Leif Salméns nya essäbok binder samman antiken med dagspolitiken och presenterar alla kulturer som ömsesidigt beroende av varandra.

Vad har dagens politiska ledare i Europa att göra med orientalisten Georg August Wallins upptäcktsresor i den egyptiska öknen i mitten av 1800-talet? Hur kan man koppla ihop dagens främlingsfientlighet med arabiska översättare från 900-talet?

Enligt författaren och journalisten Leif Salmén, är problemet just att så få av oss klarar av att svara på de här frågorna och göra de här kopplingarna. Vi är historielösa och att vår tid är berövad på en kvalitativ kritisk samhällsdiskussion.

I 18 essäer på över 190 sidor målar Salmén upp en vid tankevärld som sträcker sig från det forna Egypten och antikens Grekland, till 1800-talets intellektuella och dagens politiska utmaningar som flyktingkris och populism.

Salmén har jobbat med sin nya essäsamling, Det orientaliska rummet, i tre år. Och han skriver själv om en "enträgen och fåfäng jakt” på den sanna tidsandan och den objektiva tiden.

Var och en tänker på världsalltet efter bastun

Trots att Salmén spyr galla över dagens grunda schablonmässiga tankar, menar han att de flesta människor, liksom han själv, fortfarande ägnar sig åt de eviga stora frågorna.

- Att fundera på sådana här frågor, det är ju verkligt givande, man når aldrig fram, filosofin tar aldrig slut, säger Leif Salmén i redaktören Bengt Östlings intervju för Yle Vega.

Tror du att de flesta människor fortfarande har tid att fundera på tiden och världsalltet?

- Jag tror nog att de i sitt innersta funderar på de här sakerna. Finländarna är ju ett naturfolk, så jag tror nog när de har badat bastu en lördag kväll, så sitter de och funderar på just de här sakerna, säger Salmén.

Avskyr det juvenila och pubertala bloggandet

Den offentliga diskussionen har Salmén inte mycket till övers för. Journalisterna låter sakargument ge vika för personcentrerade berättelser och analyserna av de tunga strukturerna uteblir.

Salmén anser att nivån på den offentliga kritiska diskussionen har rasat. För bara 150 år sedan, under 1800-talet, hade debatten en annan intellektuell skärpa.

Utan att vidare behandla vilka befolkningsgrupper som debatterar online i dag och vem som gjorde det i 1800-talets tryckalster, konstaterar Salmén att orsaken till förfallet är "våra destruktiva mass- och antisociala medier".

I våra dagar tycks det räcka att man grymtar fram några grova förenklingar om muslimer, flyktingar eller homosexuella, intellektuella, docenter eller varför inte staten, för att man ska framstå som en seriös debattör

150 år av utveckling har inte hjälpt medborgare att bli klokare och bättre på att genomskåda propaganda och makthavare. Tanken på att bildning och nyare kommunikationsteknologi skulle hjälpa, avfärdar Salmén som inbillning. Han menar att det globala nätverket inte bidrar till en bättre förståelse mellan globaliserade medborgare och kallar tanken för en irrationell övertygelse och en sekulär myt.

"I våra dagar tycks det räcka att man grymtar fram några grova förenklingar om muslimer, flyktingar eller homosexuella, intellektuella, docenter eller varför inte staten, för att man ska framstå som en seriös debattör.'", skriver Salmén.

- Bloggkulturen har brett ut sig på ett ganska vidrigt sätt. Man tycks kunna framstå som intellektuell om man häver ur sig någonting uppseendeväckande ifråga om något fenomen i de mest uppseendeväckande termer, säger Salmén.

- Det är något juvenilt och pubertalt över det. Man tror att när man en gång har en åsikt, så kan man häva ur sig vad som helst, säger han.

110 år av demokrati i Finland är trots allt en trygg bas

Den nuvarande regeringen och framförallt statsminister Juha Sipilä (C) får sig också en släng av Salméns kritik. Han tycker att Sipilä visar oerhörd likgiltighet inför vissa demokratiska processer.

- Han och hans handgångna kvinna, Anne Berner, försöker genomföra reformer som inte är förankrade i någon som helst folkopinion.

Politikerna har gång på gång förfelat att fylla sina vallöften. De har gång, på gång sagt det ena och gjort det andra. Nå men herregud, inte kan det här ju fortsätta i en evighet

Men Salmén oroar sig egentligen inte för den finländska demokratin.

- Ärligt talat, nu tycker jag ändå att den fungerar på något sätt. Vi ska inte vara alarmistiska, vi ska inte tro att allt slutar i elände.

Salmén ser den nuvarande regeringens brister som en övergående fas. Allmän och lika rösträtt infördes i Finland år 1907 och det ger trots allt landet en 110-årig tradition av parlamentarisk demokrati att luta sig mot.

Det största problemet är enligt Salmén att förtroendet för demokratin urholkas.

Inte är ju populismen ett hot mot demokratin, utan hotet kommer från de så kallade liberala demokraterna själva

Salmén oroar sig inför kommunalvalet och befarar att valdeltagandet kommer att sjunka till 55 procent.

- Det är nog ett kristecken. Då vet vi att nästan hälften av medborgarna inte är intresserade av den demokratiska processen eller också att de är så äcklade av den, att de vänder sig bort från det här. Och det kan ju sedan ge upphov till en massa olika sådana här lite otyglade politiska fenomen som jag inte skulle vilja se här i Finland.

Är det politikerna som har försatt sig i den här situati…

- Naturligtvis är det det!, avbryter Salmén. Naturligtvis är det det! Det är ju de som bär ansvar för det här. Politikerna har gång på gång förfelat att fylla sina vallöften. De har gång, på gång sagt det ena och gjort det andra. Nå men herregud, inte kan det här ju fortsätta i en evighet.

- Inte är ju populismen ett hot mot demokratin, utan hotet kommer från de så kallade liberala demokraterna själva som beter sig just som François Fillon i Frankrike. När man går ut och säger nej nu ska vi slopa 500 jobb i Frankrike, samtidigt anställer man sina egna barn och sin fru på statens bekostnad. Nå vad kan man vänta sig? Vad kan man vänta sig?

De europeiska ledarna - politikens pygméer

Salmén tycker att flyktingkrisen slutligen har gjort de europeiska ledarna till politikens pygméer som steg för steg ger avkall på sina egna ideal. Man talar för öppenhet och fri rörlighet men är snabbt redo att tumma på principerna. Hela EU tampas med samma problem.

“Inför trycket från en uppretad, för att inte säga hysterisk, opinion mot flyktingarna har medlemsländerna infört kontroller och därmed omintetgjort den fria rörligheten. Tydligare kan det inte sägas: en hög och helig princip slängs på sophögen om det nationella intresset så kräver. Samtidigt tar man farväl av framstegstanken om en värld som ständigt blir friare och bättre, skyddad av en liberal ordning och stärkt av utbredd global solidaritet”, skriver Salmén.

Unionens kommissionsordförande för närvarande, Jean-Claude Juncker, är den ledande skattesmitaren i hela Europa. Nå säger det inte allt!

Samtidigt flyr människor nu från länder som Libyen, Irak, Afghanistan och Syrien. De har alla trasiga statsapparater som har blivit dysfunktionella efter att väst har försökt genomföra sitt ideal om frihet, påpekar Salmén.

Vad har flyktingdiskussionen visat av Finland och Europa och dagens tänkesätt?

- Jag tycker att den visar på två saker. Dels finns det en mycket stark liberal demokratisk opinion i Europa som nog beaktar alla de problem som ansluter sig till den här flyktingsituationen. Å andra sidan visar de på gamla bekanta symtom: när det går illa i Europa letar man efter syndabockar.

Du låter nästan upprörd när du skriver om dagens flyktingpolitik...

- Ja, men herregud, det är ju därifrån våra så att säga, bröder och systrar kommer och de är våra bröder och systrar kulturellt sett, på ett sätt som man i Finland inte alls förstår.

Salmén menar att vår tids historielöshet och ytlighet gör oss blinda. Man talar om islam som ett hot, utan att det är det. Islam är en religion som vi på sätt och vis alla, delar.

Själsfrände med livsnjutande orientalist från 1800-talet

Essän Vandringar med Wallin ägnar Salmén helt till den finländska orientalisten och upptäcktsresanden Georg August Wallin (1811-1852).

Salmén hyser själv djupa sympatier för Wallin och hans sätt att leva. Å ena sidan lockar Wallins loja sida, som enligt Salmén går att återfinna hos många intellektuella, och "dolce far niente" (det ljuvliga i att göra ingenting).

Islam har påverkat oss på tusen olika sätt. Renässansen hade varit omöjlig utan den arabiska översättarrörelsen

Å andra sidan beundrar han Wallins koncentration inför den intellektuella uppgiften och avskyn inför andligt fusk och dumma trender.

I Wallin ser Salmén helt enkelt en äldre kamratsjäl, också i intresset för arabvärlden.

- Islam har påverkat oss på tusen olika sätt. Renässansen hade varit omöjlig utan den arabiska översättarrörelsen (från 900 till ungefär 1100-talet). Den hade varit omöjlig utan det här förmedlade budskapet som islam gav oss när de gamla klassiska texterna - till exempel Aristoteles texter - översattes, säger Salmén.

Mellanöstern påverkar oss mycket och det är där våra rötter är

I essäboken Det Orientaliska rummet är kulturerna inbördes och ömsesidigt beroende av varandra.

- Jag har rört mig mycket i Medelhavets kultursfär och varje gång jag rör mig där, tycker jag att jag får bekräftelse på att vi är inte ensamma, inte ens här i Finland.

Salmén skrattar till. I essäsamlingen redogör han själv för hur araberna en gång i tiden satte sin prägel på flera europeiska städer. Salmén menar att vår samtid och vårt öde bestäms och påverkas av det som har hänt för länge sedan i vår kulturkrets.

- I vår kulturkrets som alltså inte är vår, på det sätt som vi tror till exempel i fråga om den som vi kallar den judeohellenistiska kulturen, utan den i sin tur är väldigt beroende av många östliga babyloniska, assyriska, arkadiska egyptiska element som vi borde kunna känna igen, men som vi på något sätt i den här dagens hektiska nyhetsförmedling inte känner igen.

- Det som sker i Mellanöstern påverkar oss mycket och det är där våra rötter är. Inte i Jerusalem eller i Aten, utan lika mycket i Byblos (antik stad i Libanon), Ur (fornstad i södra Mesopotamien), Sidon (forntida namn på staden Sayda i Libanon). Det är sådana här saker som uppmärksammas väldigt lite i den aktuella diskussionen.

Artikeln är skriven av Eva-Maria Koskinen. Leif Salmén intervjuades av Bengt Östling för Yle Vega.