Vård- och landskapsreformen: "Kommunen tar hand om förebyggande vården med långa tänder"
Vi har vant oss vid att kommunen finns med i familjens liv från vaggan till graven vad gäller social- och hälsovården. Landskapsreformen ändrar radikalt på det. Från och med år 2019 återstår bara den förebyggande vården i kommunens regi. All övrig social- och hälsovård tar landskapen hand om.
Landskapsreformen utlovar smidigare och snabbare service för kunderna. För familjen Huusko-Stolpe är det helt klart vad som är samhällets viktigaste service för barnfamiljer, oberoende av vem som producerar den.
- Bashälsovården måste fungera, säger familjefadern Peter Stolpe i Vasa. När barnet har ont i örat eller man annars behöver få vård snabbt, måste man få det.
Peter vet vad han talar om. Äldsta dottern har varit mycket sjuk och läkarbesöken har tidvis varit täta. Alltid har sjukvårdsbesöken inte gått så smidigt till som familjen skulle ha önskat.
Bashälsovården måste fungera. När barnet har ont i örat eller man annars behöver få vård snabbt måste man få det.
Hustrun Paula Huusko berättar uppgivet hur det gick till för ett par veckor sedan. Hon menar att något är på tok med systemet som det är i dag.
- Jag måste först ringa klockan åtta på morgonen för att få en tid till hälsocentralen. Efter att ha träffat läkaren där skickades vi till huvudhälsostationen. Där togs samma prover på nytt som nyss hade tagits på hälsostationen. Sedan visades vi till barnkorridoren där en sköterska igen mätte febern och syrehalten i blodet. Först efter det fick vi träffa en läkare.
Rådgivningen första kontakten
Som för de flesta andra var Paulas och Peters första aktiva kontakt som par med kommunens hälsovårdsservice när de skulle få sitt första barn.
Då var det hälsorådgivningen de var i kontakt med. De gick på kurs i förlossningsförberedelser, besökte BB och deltog i föräldrakurser.
Förebyggande vård är ett brett begrepp som ingår i så gott som alla sektorer i en kommun. Allt från bildning och kultur till idrott, fritid och planläggning räknas som förebyggande vård. Också kostrådgivning återspeglar sig i alla sektorer och kommer fortsättningsvis att vara kvar i kommunen.
Det är viktigt att kommunen faktiskt satsar på det som är deras starka sidor.
― Kia Leidenius
Det här betyder nya arbetssätt och kräver ett helt nytt sätt att arbeta.
- Det är viktigt att kommunen faktiskt satsar på det som är deras starka sidor. Alla kommer inte alls att se likadana ut i framtiden, utan de fokuserar på sina styrkor, säger Kia Leidenius som är sakkunnig på Kommunförbundet.
Enligt Leidenius blir den viktigaste frågan för dem som leder kommunerna hur de ska få sina invånare att må bra. Välmående invånare är a och o för att man ska ha en livskraftig kommun.
- Nu har kommunerna en större möjlighet att satsa på de här specifika frågorna eftersom den enorma social- och hälsovårdsbiten flyttar till landskapen, summerar hon.
Vårdreformen splittrar barnomsorgen
Omorganiseringen betyder ändå att system och samarbetsformer som har byggts upp under en längre tid inom familjeservicen splittras.
I Pargas väntar sig barnomsorgschefen Pia Hotanen många utmaningar om ett par år när den gemensamma arbetsgivaren, kommunen, ersätts med många olika vårdbolag.
Hotanen vill ändå inte kasta ut barnet med badvattnet. Huvudsaken för henne är att tröskeln fortfarande hålls låg för familjerna att söka den hjälp och det stöd de behöver i sin vardag.
Också elevvården splittras
Förutom familjerådgivningen är skolhälsovården en del av samhällets utsträckta hand till barnfamiljerna. Den flyttar också från kommunen.
Ingemo Mietala är skolhälsovårdare i Esbo. Till hennes arbetsuppgifter hör bland annat att träffa alla elever åtminstone en gång om året.
Skolhälsovårdaren kan i bästa fall i ett tidigt skede snappa upp om något inte står rätt till. När någon mår dåligt är det viktigt att hjälpen finns till handa snabbt.
- Då samarbetar jag med kuratorn, psykologen och lärarna i skolan. Tillsammans med föräldrarna försöker vi hitta lösningar för hur vi ska få hjälp åt eleven.
Enligt förslaget till landskapsreformen är skolkuratorerna och -psykologerna även i framtiden anställda av kommunen, medan skolhälsovårdarna anställs av vårdbolag.
Skolkuratorerna är egentligen skolornas socialarbetare. Deras jobb är konkret förebyggande. De rör sig bland eleverna och hör och ser mera än de flesta.
Johanna Karlsson är skolkurator i Pargas.
- Vi jobbar inom grupper, vi workshoppar i sociala sammanhang. Vi jobbar med ungdomarnas självkänsla, säger hon.
Att skolkuratorerna förblir en del av skolsektorn ser hon som ett stort plus. Att finnas i skolan under samma paraply som lärarkollegiet och eleverna gör arbetet smidigt och effektivt.
- Jag tycker om begreppet deltagande observation där man lite från sidan kan följa med, säger hon. Många gånger kan man reda upp saker och ting innan det bubblar till ordentligt.
Jag tycker om begreppet deltagande observation där man lite från sidan kan följa med.
― Johanna Karlsson
Johanna är övertygad om att hälsa och studier går hand i hand. Om länken mellan skolkuratorn och eleverna bryts eller om det fysiska avståndet mellan hen och eleverna ökar kan det påverka studieresultaten. Det förlorar alla på.
- Det behöver inte finnas stora problem för att komma till mig som skolkurator och prata. Oftast handlar det om att hitta var de egna gränser går, vad som är okej och vad som inte är det, säger hon.
Trots att regeringens förslag till landskapsreform talar för att skolkuratorerna blir kvar i kommunens tjänst, är det mycket som är ovisst.
- Det är många frågetecken, men vi hoppas på och strävar efter att vi skulle få finnas i skolbyggnaden också i framtiden och att vi ännu skulle få skolpsykologerna med i teamet, säger Johanna.
Reformerna kräver nya sätt att leda i kommunerna
De största utgiftsposterna för kommunerna i framtiden blir dagvård och utbildning. De slukar redan nu en stor del av kommunens budgetmedel. När landskapsreformen träder i kraft förlorar kommunerna upp till drygt åttio procent av sina inkomster.
Jag hoppas att barnfamiljerna och alla som påverkas får vara delaktiga i processen och att man frågar efter deras åsikter.
― Peter Stolpe
För Paula Huusko och Peter Stolpe är det viktigt att närhet och tillräcklig personal prioriteras. För dem räcker det inte att beslutsfattarna tittar på kalkyler utan att tänka långsiktigt. De efterlyser också större lyhördhet bland beslutsfattarna.
- När man gör såna här stora reformer som har direkt inverkan på familjernas liv är det en bra idé att fråga dom som drabbas eller påverkas, säger Peter. Jag hoppas att barnfamiljerna och alla som påverkas får vara delaktiga i processen och att man frågar efter deras åsikter.
Livscykeln bryts när landskapen tar över
Hur ivriga är då kommunerna på att sköta och utveckla den förebyggande vården?
Stadsdirektören Patrik Nygrén i Pargas är tveksam till om intresse överhuvudtaget finns. Han har varit ordförande för arbetsgruppen som har jobbat med de svenska frågorna i landskapsreformen.
Nygrén tror att mycket av det man har byggt upp i kommunerna nu går förlorat. Han pekar på det livscykeltänkande som man har byggt upp i kommunerna.
Livscykeltänkande går ut på att man satsar på förebyggande åtgärder för invånarna i ett tidigt skede av livet för att det ger inbesparingar senare i livet. Som exempel nämner han kommunernas vilja att köpa halkskydd vintertid åt äldre invånare.
- Kommunerna just nu har all orsaker att köpa sådana åt sina invånare för att äldre inte ska bryta benen och bli liggande på långvården. Efter reformen är det här är inte längre kommunens ansvar. Då uppstår frågan vems ansvar det är.
Helt hopplöst ser ändå inte Nygrén på framtiden. När social- och hälsovården måste fungera på marknadens villkor kan också något gott uppstå.
- En pressad marknadssituation kan skapa tjänsteinnovationer och till och med kanske göra vården bättre i längden, säger han.
Se hela programmet här:
Sänds även i Yle Fem, måndag 13.3.2017 kl 20.00 samt på tisdag 14.3.2017 kl. 17.25.
' /%3E%3C/svg%3E)
