Dessa fem frågor kan avgöra valet för Samlingspartiet

Samlingspartiet försvarar sin ställning som Finlands största kommunparti. Partiet går till val med utbildningsfrågor, företagande och en sund kommunekononomi i fokus. Är det här receptet för en valseger? Samlingspartiet är först ut i satsningen Fokus på partiet.

Vi listar fem frågor som kan ha en avgörande betydelse för Samlingspartiets framgång i valet.

1. Städerna

Samlingspartiet har sedan tidigare en stark ställning i Nyland, Egentliga Finland och Tavastland. Speciellt starkt är partiet i huvudstadsregionen.

I de stora städerna har Samlingspartiet ändå fått en utmanare i De gröna som förstärkt sina positioner. Extra spännande är läget i Helsingfors, där De gröna har gått om Samlingspartiet i opinioinsmätningarna.

Inom Samlingspartiet hoppas man att Jan Vapaavuoris borgmästarkandidatur ska stävja De grönas framfart. Att förlora makten i Helsingfors skulle vara en svidande symbolisk förlust för Samlingspartiet som styrt staden i årtionden. Kampen om herraväldet i Helsingfors lär bli hård.

Vår interarktiva grafik visar hur riksdagspartierna klarat sig i kommunalvalet sedan 1996. Artikeln fortsätter under grafiken.

2. Kandidatnomineringen

I vårens kommunalval ställer Samlingspartiet upp 5739 kandidater i 275 kommuner. Det finns med andra ord fler samlingspartistiska kandidater än det finns invånare i Ingå. En imponerande siffra.

Å andra sidan har antalet kandidater minskat med mer än tusen jämfört med kommunalvalet 2012. Då ställde Samlingspartiet upp närmare 7 000 kandidater.

Samma trend märks inom de två andra stora kommunpartierna, SDP och Centern, som likaså förlorat cirka 1 000 kandidater var jämfört med 2012.

En förklaring till detta är den nya kommunallagen, som innebär att antalet fullmäktigeledamöter minskar i många kommuner. Med färre platser att fördela är det naturligt att intresset för att ställa upp avtar.

Finns det anledning till oro i de samlingspartistiska högkvarteren?

Men räcker det här som förklaring? Finns det anledning till oro i de samlingspartistiska högkvarteren?

Det är i skrivande stund svårt att bedöma hur kandidatnomineringen lyckats för de enskilda partiernas del. En mangrann uppslutning är givetvis viktig. Men minst lika viktigt är vem som ställer upp.

Att 29 av 37 sittande riksdagsledamöter ställer upp i kommunalvalet visar att partiet är berett att ta fighten om förstaplatsen, en kortare kandidatlista till trots.

3. Trovärdigheten

Samlingspartiet lyfter fram utbildningen som ett huvudtema inför valet. Hur väl rimmar det här med de nedskärningar regeringen gjort inom högskolorna och andra stadiets yrkesutbildning?

Kultur- och utbildningsminister Sanni Grahn-Laasonen intygar att det inte blir några fler nedskärningar inom utbildningen under den här regeringsperioden. Men vad tänker väljarna? Är budskapet trovärdigt?

En annan fråga är hur samarbetet inom center-högerregeringen påverkat Samlingspartiets image överlag. Har partiets image fått sig en törn, som kan komma att avspegla sig på valresultatet?

Å andra sidan visar de senaste ekonomiska prognoserna att den inhemska ekonomin börjar återhämta sig, efter många svåra år. Om kurvan fortsätter peka uppåt lär man inom Samlingspartiet se det som ett bevis på att regeringens åtstramningspolitik inte varit förgäves.

4. Valdeltagandet

Av tradition har ett lågt valdeltagande ansetts gynna borgerliga partier, medan ett högt deltagande legat i vänsterns intresse. En färsk undersökning visar att Samlingspartiet har fler "säkra" väljare än något annat parti.

Samtidigt visar de senaste galluparna på att väljarna överlag blivit mer osäkra inför kommunalvalet. Frågan är vilka konsekvenser osäkerheten kan få för Samlingspartiet.

Kan Samlingspartiet räkna med att gynnas av ett lågt valdeltagande? Tänk om det är de egna väljarna som blir liggande på sofflocket?

5. Social- och hälsovårdsreformen

Social- och hälsovårdsreformen är vårens stora politiska stötesten i riksdagen. Lagen om landskapsindelningen behandlas som bäst och i slutet av mars räknar man med att propositionen om kundens valfrihet ska lämnas över till riksdagen.

Valfriheten har framför allt varit ett samlingspartistiskt hjärtebarn. Utan valfriheten skulle vårdreformen knappast genomföras i sin nuvarande form.

Samtidigt har valfriheten stött på protester såväl bland experter som bland allmänheten. Den centrala frågan är om tjänsterna verkligen kommer att bli billigare och bättre då valfriheten införs. Politiskt är frågan mycket känslig.

Strävan efter valfrihet är ändå inget nytt påfund, konstaterar professorn i statslära Jan Sundberg. Han påminner om att Samlingspartiet jobbat för ökade valmöjligheter redan innan social- och hälsovårdsreformen.