Varför var Martin Luther antisemit?

Martin Luther var utan tvekan antisemit. Det är ett av de mörka kapitlen i berättelsen om hans liv och kanske det som är svårast att förstå. Hur kunde han som framhävde nåd skriva boken "Om judarna och deras lögner" - en av de vidrigaste hatskrifter som överhuvudtaget publicerats? Bränn och fördriv var hans budskap. Flera hundra år innan nazisterna verkställde hans ideér.

Dick Harrison är professor i historia vid Lunds universitet. Enligt honom delade Martin Luther den antisemitiska attityden med nästan alla i Tyskland på 1500-talet. Också med många i Sverige-Finland.

- Vi hade inga judar i Sverige då men vi hittar gott om antisemitiska målningar i våra kyrkor. Förmodligen gjorda av tyska kyrkmålare som kom hit.

- Till saken hör också att England hade utvisat alla judar i slutet av 1200-talet, i Frankrike var de också totalt fördrivna. Spanien utvisade sina under sent 1400-tal, berättar Harrison.

Tyskland annorlunda

Det fanns med andra ord en allmän hätskhet gentemot judarna. I Tyskland fördrev man ändå inte judarna på samma sätt som i England och Frankrike. Tyskland var nämligen splittrat i en mängd furstendömen som inte alla införde samma förbud. Däremot var de hätska antijudiska stämningarna vanliga.

- Det var i det samhället som Martin Luther verkade. Luther läste bibeln innantill, översatte den och tog till sig budskapet.

- I Nya Testamentet träffade han på judarna som dödade Jesus. Eftersom han var allmänt antisemit från början, så blev juden en skurk.

Följden var att Luther tog ut konsekvenserna av sin tro och predikade ut antisemitism till andra.

- Han var inte unik, men hans predikokonst, hans förmåga att ta konsekvenserna blev desto mer tydliga eftersom han var den slagkraftiga person han var.

Jesus var jude

Under sin läsning av Bibeln måste Martin Luther ha konfronterats med den enkla sanningen att också Jesus var jude.

- Jesus var inte jude, enligt Luther, utan en gudomlig människa. Han är den första symbolen för kristenheten och han är Guds son. Jungfrufödelsen, Helig Ande, allt det där, säger Harrison.

- Luther var kristendomens banérförare som säger att det som vi haft innan, det är numera förfelat. Och det har inte judarna fattat. Ännu ett belägg för att de är dumma, dåliga och farliga, säger Harrison.

Professor Harrison understryker ändå att grundorsaken till Martin Luthers antisemitism var det judehat som rådde i Europa.

Under digerdödens tid och pestepidemierna togs det för givet att det var judarna som spred sjukdom bland annat genom att förgifta brunnar. Rykten om judiska världssammansvärjningar mot kristna och muslimer var vanligt förekommande.

- Luther är sin tidsandas barn på den punkten, säger Harrison.

Luthers attityd skiftade

Den katolska professorn i teologi Werner Jeanrond vid St Benet´s Hall-universitetet i Oxford är inte lika kategorisk som sin svenske kollega professor Dick Harrison.

Jeanrond berättar att Luther var övertygad om att judarna skulle konvertera till kristendomen då han skrev sin första stora kritiska skrift om judarna 1523, ungefär tre år efter det stora reformationsgenombrottet.

- Nu var ju allt tydligt, klart och tidsenligt på grund av reformationen. Nu skulle alla se vad som verkligen gällde. Samtidigt påminde Luther också sin samtid om att också Jesus själv var jude, så det var inget fel med att vara jude.

Den gamle Luther

När Luther tjugo år senare skrev "Om judarna och deras lögner" hade hans hopp dalat.

- Han var desillusionerad över att alla inte kunde ansluta sig till det reformatoriska tåget. Inte turkarna, som han kallade muslimerna, inte judarna, inte katolikerna och inte de protestanter som avvek från hans egen lära.

- Då blev han otroligt deprimerad. För Luther trodde att snart är det slut med världen och då vore det trevligt om alla trodde på samma sätt. Där tappade han det som han själv en gång i ungdomen åberopade, att vi har olika erfarenheter av Gud och därför måste lära av varandra. Han blev ett offer för sig själv, säger Jeanrond.

Den judiske författaren och journalisten Göran Rosenberg säger ändå att Luthers skrift skiljer sig från de andra antijudiska skrifterna på medeltiden.

- Att Luther, på sitt normalt sett, mycket friska och lite brutala språk, skriver en skrift som är den mest antijudiska som har skrivits, det slår det mesta, säger Rosenberg.

- Det fanns en kristen antijudiskhet i luften, eftersom judarna var den grupp som hade vägrat erkänna Jesus Kristus. De gjorde anspråk på att förvalta förbundet med Gud, som ju kristendomen hade tagit över.

- Så judendomen var en konkurrent till kristendomen. Den här antijudiskheten växte så småningom och tog sig allt mer hatiska och förföljelsemässiga former, säger Rosenberg.

Tron helgade medlen

Även om antisemitismen existerade i Luthers Tyskland hade Luther inte från början den synen. Han delade den allmänna uppfattningen att judarna måste erkänna Jesus Kristus som Gud. Men han ville inte tvinga dem att göra det. Så han var inte rasist, menar Rosenberg.

Åtminstone inte till en början. Istället var Luthers judehat enligt Rosenberg en trossak. Luther hoppades länge att judarna skulle se "ljuset" och "sanningen" och omvända sig.

Vändpunkten kom ungefär i mitten av 1530-talet då det blev omöjligt för Luther att acceptera att judarna inte erkände Jesus som Messias.

Luthers syn på judarna förändrades och han ville försöka omvända eller fördriva dem med våld.

- Jag tror Luther var helt övertygad om att han hade sett ljuset och sanningen. Och nu kunde han äntligen visa världen och judarna att det här är sant, säger Rosenberg.

Luther och Hitler

Fyrahundra år senare intog Adolf Hitler och nazisterna arenan och det judiska blodbadet verkställdes. Bland nazisterna förekom direkta hänvisningar till Luther. En del menade att hela det nazistiska programmet redan fanns i Luthers skrifter.

Professor Dick Harrison vill å det bestämdaste förneka att man skulle kunna anklaga Luther för vad som hände med judarna under andra världskriget.

- Antisemitismens rötter går mycket djupare. Och dessutom är det vi själva när vi gör något som har ansvar. Luther dog på 1500-talet. Nazismen dyker upp på 1900-talet, säger Harrison.

Enligt Rosenberg var Luther en kanoniserad gestalt i Tyskland som fick en enorm genomslagskraft i den nazistiska propagandan.

- Det finns massor av exempel på hur han hela tiden lyfts fram, hur hans skrifter trycks om och om igen, hur nazistiska protestantiska präster använde sig av honom för att rättfärdiga kristallnatten.

- Det var bara att direkt citera Luther och säga att man skall bränna deras synagogor, säger Rosenberg.

Vad hade Luther sagt om förintelsen?

Enligt professor Werner Jeanrond skulle Martin Luther ha varit förfasad över förintelsen. Jeanrond får medhåll av sin kollega Dick Harrison i Lund.

- Luther hade varit förskräckt över förintelsen, säger Harrison, och konstaterat att "Hämnden är min", säger Herren. Och det tror jag att de flesta kristna genom tiderna skulle ha hållit med honom om.

- Jag hoppas vid Gud att Luther skulle ha varit emot, säger å sin sida Göran Rosenberg. Men det är ju ingen som vet.

- Vilken av dessa två Luthrar talar vi om, den tidigare eller den senare? Jag är rädd för att om den senare Luther hade stått fast vid vad han skrev i sin "Om judarna och deras lögner" så kanske han hade tittat på... Kanske, säger Rosenberg.