Lena Séraphin samarbetade med fiktiv person och lurade många kollegor
Bildkonstnären Lena Séraphin ville skriva sin doktorsavhandling om en nazistisk bild utan att glorifiera ideologin. För att lyckas med uppgiften skapade hon en fullständigt fiktiv kollega, Andrea Meinin Bück.
Lena Séraphin satt på en hård taburett i Försvarsmaktens bildarkiv 2010 och bläddrade i bilder. Som konstnär ville hon använda sig av befintligt material istället för att varje gång skapa något nytt. Hon letade efter bilder av militära högtider, parader och utnämningar.
Blicken fastade på ett fotografi från Hangö daterat 2.6.1943. På bilden gör marscherande soldater en nazisthälsning inför överordnade som inte syns på bilden.
- Det som grep mig var att jag tyckte om bilden. Jag blev förskräckt över min reaktion och förkastade bilden. Det var en upplevelse som pendlade mellan två ytterligheter, säger Séraphin.
På basis av min reaktion utgick jag ifrån att det kan finnas ett visst intresse för bilden i offentligheten.
― Lena Séraphin, doktorand och bildkonstnär
Bilden blev början på hennes avhandling Don Quijote-komplexet och laborationer i fiktionalitet. Séraphin har skrivit en doktorsavhandling vid Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur.
Ur ett bildanalytiskt perspektiv hade fotografiet en dynamisk komposition och ett intressant spel med ljus och skugga. Men det mest intressanta var det som blev utanför, alltså att befälhavarna inte syns på bilden men nazisthälsningen är riktad till dem, säger Séraphin.
Vad betyder det att jag kan bli attraherad av en bild med direkt koppling till förintelsen?
Bilder talar till våra känslor.
- Det var det som förfärade mig. Vad betyder det att jag kan bli attraherad av en bild med direkt koppling till förintelsen?
På basis av den kraftiga egna reaktionen utgick konstnären ifrån att bilden bör visas offentligt.
Ett centralt tema i avhandlingen är människans föreställningsförmåga. Séraphin använder sig av föreställningsförmåga för att kunna visa bilden utan att prisa dess maktfullkomlighet.
Bilden var problematisk, inte minst eftersom Séraphin inte visste hur hon skulle använda den utan att ge intryck av att hon ville förstärka den nazistiska ideologin.
- Jag ville ta avstånd från den förintande ideologin och istället aktivera och aktualisera bilderna i en personlig sfär - så att en person som ser på bilden tänker på sitt eget förhållningssätt, säger Séraphin.
Konstnärskollegan Meinin Bück
För att lösa sitt dilemma skapade Séraphin berättelsen om Andrea Meinin Bück, en österrikisk fotografkollega född 1968. Séraphin beskriver ingående Meinin Bücks hårda öde på sin webbplats. En kvinna som arbetade för att bevara kulturhistoriskt värdefull arkitektur i Europa men som radikaliserades och nu sitter i fängelse för mord. Seraphin och Meinin Bück har korresponderat och hållit fotoutställningar tillsammans, senast 2011 i Helsingfors.
Hur är Meinin Bück relaterad till din avhandling?
- Hon är huvudpersonen i berättelsen som jag skapade för att få in bilden i ett sammanhang utan att glorifiera fascismen. Jag talar alltid om henne i presens som om hon vore verklig.
Är hon alltså fiktiv?
- Fullständigt, en skapelse.
Jag trodde det var ett verkligt fall!
- Det härliga är att det fungerar. Det här för fram att vi inte kan veta vad som är fakta och fiktion.
Jag är inte den enda som har låtit sig luras av Séraphins historia. Under flera år har bara enstaka kollegor ifrågasatt Meinin Bücks existens. Det var konstnärens mål. Att skapa en så trovärdig berättelse som möjligt, och det är först nu hon avslöjar sanningen.
Berättelsen om Meinin Bück var Séraphins försök att pröva vad ett samarbete med en fiktiv person kan leda till.
- Om jag kan föreställa mig att det finns en sådan person kan vi också överlag tänka oss andra alternativa sätt att leva utan att igen upprepa maktfullkomliga ideologier. Det låter komplicerat och det har varit mycket att bena ut. Men det här mitt förslag.
Vad betyder det för oss i dag att vi har en sådan mörk historia?
― Lena Séraphin, doktorand och bildkonstnär
Som konstnär säger Séraphin att hon vill hitta kraft och lösningar.
- Jag tycker inte att Finlands eller nationalstaten Finlands förflutna och brödraskapet med Nazityskland beaktas tillräckligt mycket. Därför är det viktigt att föra fram och fundera på vad det betyder för oss i dag att vi har en sådan historia.