Maria Sundblom Lindberg: All you need is love

”Det är som om lärarna vägrar att se att deras uppdrag har ändrats. De vill bara undervisa om bergskedjor och fotosynteser, men ungar idag behöver så mycket mer än fakta”, säger hon som har tänkt till innan hon går ut genom dörren. Tidigare samma dag har en lärare faktiskt suckat över att så mycket undervisningstid går åt till komplicerade kompisrelationer och krävande föräldrar.

Det är ingen slump att två starka åsikter om skola nästan krockar i dörren, för det är som om två stora kontinentalplattor faktiskt har börjat röra på sig. Och i sprickorna kan man känna lukten av seismisk aktivitet. Det pyser och mullrar mellan hem och skola för tiden är nu mogen för en 2.0 version, av dem båda.

Om man får ont i magen av svidiga kommentarer på FB och aggressiv och anonym feedback i mailen ska man inte skriva om skola. ALLA har en åsikt för ALLA har gått i skola och är därmed också proffs. Har man dessutom barn i skolan 2017 så har man verklig cred och det är väl med det självutnämnda mandatet jag klafsar in i debatten.

Jag klafsar först in på det där med att för att lyckas med det pedagogiska uppdraget så behöver man helt tydligt mycket annat än didaktiskt kunnande nuförtiden. Det behövs kompetens i mänsklig interaktion och en hel del självreflektion för att fatta sig på vad som händer på en lektion. Som alla vet är emotioner både ett hinder och en möjlighet för inlärning.

Det behövs kompetens i mänsklig interaktion och självreflektion för att fatta vad som händer på en lektion.

Rädda ungar lär sig dåligt, socialt osäkra pedagoger är inte de bästa lärarna och kombon är en katastrof. OAJ, undervisningssektorns fackorganisation, publicerade just en undersökning som visar på, att en otrolig mängd av lärarnas arbetstid går åt att reda upp problem som barnen har i skolan eller hemma. Mobbningen har ändrat form och lärarna säger, att det är svårare att se den samt att de saknar verktyg, befogenheter och utbildning för det här.

Blundar hellre än agerar

Kan man inte hantera en svår situation är det djupt mänskligt att blunda. Det är djupt förståeligt, att man då intalar sig själv att ens uppdrag är fotosyntesen och att fostran får föräldrarna faktiskt fixa.

Föräldrarna däremot sitter hemma med en tigande tonåring som svarar enstavigt på alla frågor, men som tyvärr har slutat sova och ägnar hysteriskt mycket tid på att vakta sin Snapchat. Det är svårt att fostra utan kontakt, men man knäpper sina händer och hoppas på att Gud och lärarna ser och vet mer.

Man hoppas också på att lärarna orkar köra snacket om droger, mobbning och sex och gärna får de också reda ut prestationsångesten och ohälsosam kroppsuppfattning medan de ändå håller på, vid sidan av bergskedjorna.

Eftersom det här är en krönika så finns det inte rum för nyanser och djupdyk. Pangar därför rakt på rödbetan med några ovetenskapliga förslag för att få ner den seismiska aktiviteten. Och det är att det personliga, varma och tidskrävande bemötandet är djupt nödvändigt att lära sig, för både lärare och föräldrar. Utan engagemang kan man inte knäcka koden. Utan kärlek blir det inte några balanserade barn.

Så du, pedagogikstuderande som är mer intresserad av särskrivningens didaktik än att förstå hur små människor ska komma till sin rätt, föreslår jag bestämt en forskarbana och för dig förälder som vill ha socialt smidiga barn med snygga vitsord rekommenderar jag att du downshiftar och säljer golfaktien för tid är vårt främsta kapital när det gäller fostran.

Ses man nån timme per dag når man inte fram till förståelse och förlåtelse.

Ses man nån timme per dag är det sällan läge för de svårare diskussionerna och man hinner absolut inte fram till förståelse och förlåtelse. Och man nuddar inte ens ätstörningen, förälskelsen, kränkningarna på sociala medier och depressionen. Man hinner helt enkelt inte lära känna sitt barn.

Jan och Joy fattade det här för länge sen. De var så crayziga att de startade en skola med kärleken som pedagogisk metod. De var fast övertygade om, att det är det som ofta fattas mellan människor när det uppstår problem. Och de trodde på visionen att kärleken får barn att älska skolan och varandra. När de anställer lärare har de kraven att de ska älska sitt ämne och att de ska älska barn.

Det här låter förstås som något hippiekollektiv utan verklighetsförankring, men de har idag en fullt fungerande grundskola med hög trivsel. Och de stannar faktiskt inte vid kärleken till barnen, utan det svämmar också över på föräldrarna som ska bemötas med röda hjärtan och respekt. Det bubblar därför lite mindre åt Böle till. Mera sockervadd än svavel i luften…

P.S. Mera tid för barnen är inte bara föräldrarnas och lärarnas sak. Det är tjänstemännens och politikernas sak att fixa möjligheten att ens hinna se och bemöta kidzen.

Cirkus Familj visas onsdagar kl. 22 och söndagar kl 16.55 i Yle Fem. Säsongens alla avsnitt finns nu också på Arenan. Temat i veckans avsnitt diskuteras på torsdagar i Yle Vega kl 14-15.