Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Ahlnäs: Finland sögs ner i katastrofen – samma elände som förut

Från 2017
Uppdaterad 24.03.2017 21:32.
Joel Pohjanpalo.
Bildtext Joel Pohjanpalo slet i anfallet, men fick ingen utdelning.
Bild: EPA

Mycket var nytt. Samtidigt var precis allt som vanligt. Finland brakade ihop innan vi ens hade hunnit börja tro på ett mirakel.

För ganska exakt ett år sedan åkte Finland på en sällan skådad kölhalning mot Polen. Då var allt nytt. Hasse Backe kände sig fram, såg brister och svagheter.

Ett par dagar efter sin första riktiga landskamp, 5–0-förlusten i Wroclaw, rörde svensken om i grytan och spelade med tre mittbackar mot Norge.

– Med tre mittbackar är man mer solid vid inlägg och krossbollar. Det är något som Finland tidigare haft svårt med. Men i den här matchen fungerade det, sade Backe.

På andra sidan en katastrofhöst, ett punkterat VM-kval och en förbundskaptensrockad stod vi med något som ändå kan betraktas som lite nytt.

Vad fick vi? Precis samma elände som tidigare.

Kan inte vara förvånade

Det hastbyggda skeppet skickades ut på sin första färd. Det läckte, det svajade – och det gick också under med kapten och allt innan vi ens hade hunnit börja tro på det.

9:e minuten: 1–0. 13:e minuten: 2–0.

God natt.

Den bistra sanningen är att absolut ingenting kan förvåna. Finland föll ju på precis samma grepp som Backe pratade om för ett år sedan.

Måltjuven Cenk Tosun stod rätt placerad två gånger om i straffområdet. Mer krävs inte mot en defensiv som inte kan försvara sig mot inspel.

Det spelar ingen roll om det är låga, höga, hårda, lösa eller skruvade inlägg. Allt är livsfarligt när det här försvaret skickas ut för att skydda det allra heligaste.

Markku Kanerva.
Bildtext Markku Kanerva.
Bild: EPA

Hela verktygslådan använd

Finland sögs ner i katastrofen – och ärligt talat är snart hela verktygslådan använd i jakten på att råda bot på problemen. Förra året utförde Backe taktiska spagatövningar för att lappa hålen och fick kritik. Nu gick Markku Kanerva tillbaka till trygga, bekanta 4–4–2 och misslyckades lika kapitalt.

Motståndskraften är obefintlig när inspelen kommer. När inget system biter, är det naturligt att kasta blicken på spelarlistan och förstå varför det blir som det blir. Här finns inte spelarna som får motståndarna att skaka i benen. Niklas Moisander är trevlig, smart och ärlig. Någon speciellt bra landslagsmittback och ledare är han däremot inte.

I takt med att skeppet tog in vatten, sydde Finland stundtals ihop hyfsade anfall mot nöjda turkar. Man försökte, man rullade, man fick ha boll. Men man skapade fruktansvärt lite.

Det här finländska kvalåret handlar inte om att spela sig fram till ett VM-avancemang. De finländska chanserna begravdes för gott i Odessa i november. Det handlar i stället om att bygga förtroende, hitta identitet, nå resultat.

En 2–0-förlust i Antalya ger inte eko någonstans. Det gav inte ens nya frågor, men det gav inte några svar heller.

Kanerva har ett kontrakt över nästa EM-kval och har tid att reflektera, analysera och reagera hela det här året. Samtidigt måste måttstocken likna den som Backes förbundskaptensförtroende mättes med. Det började inte speciellt bra. Finland skulle tysta den turkiska häxkitteln. I stället gick det precis som vanligt.

Diskussion om artikeln