Stabil hand trots puls på 170 – siktet inställt på nytt OS-lyft

Det finländska gevärsskyttebottennappet i OS i Rio förra sommaren ska korrigeras till Tokyo 2020. Joni Stenström och Cristian Friman vill vara med och lyfta landslaget.

För första gången i OS-historien saknade Finland gevärsskyttar i Rio de Janeiro i somras. Efter fyra (flest sedan 1988) i Peking 2008 var antalet nere på en i London 2012 och sedan noll i fjol.

Det ska inte hända igen.

– I den dagliga träningen har vi hamnat på efterkälken mot var vi borde vara och det här är en stark satsning till att vi får till en förbättring, säger Pirjo Peltola.

Jag ser inte riktigt några andra möjligheter.

Landslagstränaren Peltola syftar på att gevärsskytteverksamheten sedan februari koncentrerats till Kuppis i Åbo, där man hittar de bästa vinterträningsförhållandena i Finland.

Hela A-landslaget på fyra idrottare plus några B-landslagsrepresentanter håller nu till i Åbo och tränar tillsammans på daglig basis. Även Peltola flyttade till grannstaden Nådendal från Joensuu vid årsskiftet.

– Hos våra konkurrenter har man koncentrerat träningen redan mycket tidigare, berättar Peltola som själv var OS-femma på 10 meter luftgevär i Soul 1988.

– Det här är en definitiv förutsättning för att vi ska börja knappa in på den internationella eliten igen. Jag ser inte riktigt några andra möjligheter.

”Tror hjärtat hoppar ut”

Några landslagsskyttar har tillfälligt flyttat till Åbo fram till sommaren, men Joni Stenström fanns redan i staden. Stenström studerar statskunskap vid Åbo Akademi för tredje året och välkomnar satsningen.

– Det har faktiskt betytt mycket. Nu finns det flera bra skyttar på plats och man har sparrningskamrater hela tiden, säger Raseborgs skyttars Ekenäsbördiga A-landslagsskytt som nu även har personliga tränaren Peltola nära.

Genom samträning får varenda en skytt ut mer av den dagliga träningen, menar Peltola. Stenström håller med och betonar den mentala biten som bland annat slipas genom att simulera tävlingssituation i träning.

– Fast jag står stilla kan jag ha pulsen på 170 om det är riktigt nervöst, men man ska ändå klara av att hålla sig och göra på samma sätt som vanligt, fast man tror att hjärtat ska hoppa ut, beskriver Stenström.

– Inte får man helt samma nervositet här, men vi har små tävlingar med varandra och tänker alla på lite samma sätt, har samma mål. Det är lite annat om man tränar med gamla gubbar som annars bara är där.

Spydiga kommentarer av storebror

När Yle Sporten besöker Kuppis är även en del juniorlandslagsskyttar på plats på läger. Bland dem Esbo skytteförenings 17-åriga framtidsnamn Cristian Friman.

– Det är så gott som A och O, svarar Friman på frågan hur viktigt tävlingssimulering på träning är. Om man inte simulerar träningsförhållanden i träningar så är man nog ganska lätt ute och cyklar – och ganska långt borta också.

Cristian tränar till vardags med storebror Björn Friman under pappa Mikael Frimans ledning, och får känna på ett annorlunda träningsklimat med landslaget.

– I och med att alla är vänner och vi känt varandra i många år är det en välkommen och positiv press man har på sig.

– Jag skulle säga att det nästan är lättare och mer fridfyllt här, för när man tränar med sin bror brukar det ju alltid ibland uppstå små konversationer som kan störa träningen, säger Friman med ett leende.

Men kanske också brorsans sparring behövs?

– Jo, såklart. Det är säkert också därför jag börjat kunna behärska mina nerver så bra, när jag har en storebror som alltid haft en spydig kommentar att bjuda på vid varje tillfälle han får.

Jag satsar så hårt det går.

Såväl Cristian Friman som Joni Stenström siktar på OS i Tokyo 2020. Stenström, 22, är tillbaka i landslaget efter en svårare period och gör världscupcomeback i maj.

– Jag hade vissa anpassningssvårigheter då jag flyttade till Åbo för att studera och motivationen var kanske inte riktigt där hela tiden. Det blev ett större snedsteg, säger Stenström som fått ett nytt lyft.

– Jag har klarare målsättning i träningen, tränar klokare, har mera hjärnan med – och nivån stiger hela tiden. Jag har lite vuxit till mig och förstått att jag måste ändra på nånting för att resultaten ska vända uppåt igen.

Hur mycket satsar du på skytte för tillfället?

– Studierna kommer på en klar andraplats. Jag satsar så hårt det går, det är full satsning åtminstone fram till Tokyo, säger Stenström.

– Jag måste mest jobba på mitt psyke. Nivån för att kunna nå OS börjar så småningom finnas där, det är mest småsaker det hänger på.

”Varit ett superår”

Inte heller Cristian Friman ser Tokyo som någon omöjlighet. Inte alls, faktiskt. Ifall utvecklingen fortsätter på samma spår finns inga gränser – och åtminstone vintern har varit med snudd på perfekt.

– Det har som helhet varit ett helt superår hittills. Det började gå bra redan i fjol men det här året har varit helt fantastiskt. Det har gjorts väldigt stora framsteg, för det mesta internationellt vilket är väldigt positivt.

– Samtidigt märker man att fast man tränat hårt för att komma upp på den internationella nivå man är på för tillfället, så är det ingenting mot vad som kommer att krävas för att nå topp-3. Det kommer att vara en väldigt hård väg.

Är det en väg du är redo att vandra?

– Jo, det är jag. Och gör det med glädje. Det ger ändå sist och slutligen mycket tillbaka. Nog hade jag tänkt stanna inom sportskytte en väldigt lång stund – och helst såklart på toppnivå.

Tokyo inte ändpunkten

Finland har ett orutinerat landslag i gevärsskytte för tillfället, och Pirjo Peltola betonar att alla ägg inte ska ligga i Tokyokorgen.

– Jag hoppas de inte ligger för stor vikt på att Tokyo är det enda gäller och att det inte finns något liv efter det, betonar Peltola.

– Vår trupp är väldigt ung och som skyttar är de inte gamla heller i följande eller därpå nästa OS. För största delen fortsätter karriären också långt efter det.