Marianne hjälper invandrare att hitta sin plats i finska samhället

För drygt fyra år sedan träffade Marianne Green sin första invandrare som hon skulle handleda. En rysk kvinna som hade bott i Finland i tio års tid. Nu tar hon hand om en stor familj från Sudan och hjälper med allt från läxläsning till hur spisar ska rengöras.

Marianne Green kom in på att jobba med invandrare via FIKA-projektet, som går ut på att man parar ihop en finländare med en invandrare. I praktiken görs ett sex månader långt kontrakt där finländare går in för att vara mentor för invandraren och hjälper hen att komma in i det finska samhället med allt vad det innebär: språket, hur man sköter om sitt hushåll i vårt land, om kulturen, hjälper med blanketter som ska fyllas i, och annat i den stilen.

Marianne har alltid varit intresserad av att jobba med människor. Hela sitt yrkesverksamma liv jobbade hon som modersmålslärare i Borgå och hon trivs med att handleda människor.

- Jag är en nyfiken typ, jag tycker om att bekanta mig med folk så det här är bara en naturlig fortsättning på mitt förra liv.

Behovet av stödpersoner är enormt

Personen som egentligen gav Marianne gnistan att börja jobba mer organiserat med invandrare var en kvinna från Tanzania, som själv hjälpte invandrare i deras integrationsprocess.

- Det finns ett enormt behov av finländare som kan hjälpa mänskorna som har lämnat hela sitt liv i ett annat land och som har för avsikt att börja leva här i Finland, säger Marianne.

För två år sedan fick Marianne en stor sudanesisk familj att ta hand om. Då de kom till Finland bestod familjen av föräldrarna och sex barn, och några månader efter deras ankomst föddes det sjunde barnet.

- De säger själv att de alltid kommer att vara sudaneser men har också en finländare i familjen, berättar Marianne.

Invandrarna behöver hjälp med sådant som är vardag för oss

Hon berättar att familjen var som från en annan planet då de kom. De har fått lära sig allt från vilka kärl man behöver i köket, hur man rengör golven, hur man använder en dammsugare, hur man rengör en spis till hur man skall fylla i blanketter som kommer från FPA.

Hon berättar att hon officiellt har haft familjen på sitt ansvar i ett år men att kontakten ingalunda tar slut efter det. Hon håller fortfarande kontakt med dem och besöker dem.

De äldre barnen i den sudanesiska familjen går i skola och till veckorutinerna hör att de sitter hemma i det Greenska hemmet och gör sina läxor vid köksbordet och Marianne hjälper till.

Glada att bli sedda och accepterade

Syrierna och sudanenserna som Marianne är i kontakt med säger att de är så glada över att någon ser dem, att de är accepterade och att någon respekterar dem. De är inte vana med att den enskilda individen blir respekterad och sedd som de blir här i Finland. Dom känner också att finländarna går att lita på.

Jämlikheten mellan man och kvinna skiljer sig mycket från den finländska och den arabiska världen. Marianne berättar om en situation på ett café i kyrkans lokaliteter där en flicka från Afganisthan gärna skulle ha dansat. Hon efterlyste ett skilt rum och Marianne frågade varför de inte kunde dansa i det rum där de befann sig.

- Det går inte för här är män i samma rum, svarade den afghanska kvinnan.

Marianne Green förklarar att kvinnorna i den kulturen inte får göra något väsen av sig när männen är i närheten.

Givande för hjälparen

Hon berättar att det känns fint att kunna göra någonting för de här människorna och att det är roligt och intressant att lära känna kulturerna.

- Det är väldigt lätt att komma dem in på livet, de är otroligt öppna, konstaterar Marianne.

I Borgå ska det i maj för tredje gången ordnas en multikulturell morsdagstillställning och där är tanken är att man äter tillsammans och berättar om hur det är att vara mamma i olika länder.