Maria Sundblom Lindberg: Mobbning kan vara livsfarligt

Hon hette Jeanette och hon var långt ifrån rätt. Med brunnoppiga tröjor smög hon runt med passare och penal under armen. När vi andra hängde över Mitt livs novell hängde hon över det periodiska systemet. Hon gjorde aldrig någon illa och ingen slog väl heller henne direkt utan hon var bara luft.

Brun luft som ingen varken snackade med eller räknade med. Utom då det var prov. Då stod vi i kö utanför tegelvillan och lärde oss cosinus och sinus i ett avskalat flickrum. Men sen var hon ensam igen. Hon satt ensam, hon åt ensam och hennes veckoslut var de ensammaste i solsystemet.

Tjugofem år senare balanserar jag brickor i en matkö på en färja. Barnen byter skinkmackan mot ostsmörgås och ändrar sig sen igen. Jag sträcker mig mot mjölken och krockar med typen bakom, som är hon. Försöker överrösta de ouppfostrade och frågar om vad hon gör nu samtidigt som jag berättar om mig och mitt och sen frågar jag förstås om hon har familj.

Då tittar hon långsamt upp från sina köttbullar och säger: Jag vågade aldrig det. Hennes ögon är otroligt gröna och jag dör. Jag dör skamdöden för att mitt omogna nonchalerande tydligen hade kostat någon nära relationer och samhörighet.

Min ogenomtänkta ovilja att inkludera hade fått henne att exkludera sig själv från en av de viktigaste sakerna i livet. Min brist på empati under några själviska tonårsår hade fått livslånga konsekvenser för någon annan.

Mobbning är inte bara fulord i korridorer. Att ignorera är precis lika förödande för självkänslan.

Mobbning är inte bara fulord i korridorer, knuffar i ryggen och skolväskor i diket. Att ignorera är precis lika förödande för självkänslan. Likgiltigheten dödar många barn varje vecka och systematisk utfrysning, vassa blickar och undanhållande av information ligger bakom många vuxnas sjukskrivningar.

Men om det 1985 var sjukt obehagligt att gå igenom högstadiets korridorer och få höra kommentarer om sina små bröst eller sin breda stjärt, så har mobbningen på nätet gett helvetet en helt ny avdelning.

Om det tidigare var 10 personer som stod runt en på skolgården och bevittnade förnedringen är det idag 1000 som kan läsa om ens övervikt eller påhittade sexuella eskapader på sociala medier. Vart försvinner man då??

Om man då lägger till, att det på nätet varken finns föräldrar eller lärare som stiger in och styr upp skiten, så förstår väl alla att inte bara gränserna försvinner utan också hoppet om upprättelse och sanning.

Men kränkningarna på sociala medier hör tyvärr inte bara till testande tonårstid. Vuxna människor fyller idag kommentarsfält med anonyma hot om att döda och våldta kvinnor som på något sätt utmärker sig i samhällsdebatt, idrott eller konstnärsskap.

Män får också hot, men det är inte sexualiserade hot, för sällan fylls till exempel manliga fotbollsspelares e-post med våldtäktsscenarion bara för att de spelar en landslagsmatch som sänds i tv. Det händer tyvärr för kvinnor.

Mobbning kräver mobbare, men utan publik kan den inte fortgå.

Förutsättningen för att mobbning skall kunna ske är, att det finns en eller flera mobbare, men utan publik skulle den inte kunna fortgå. Det är den tysta gruppen som varken hindrar eller uppmuntrar som möjliggör mobbningen och det är troligtvis där som man kan göra de mest avgörande insatserna.

Vi måste prata och tjata om mobbningen hela tiden och få kidsen att vägra vara iakttagare utan istället berätta direkt.

Vi måste få lärarna att lita på sin magkänsla och få mer resurser för socialt arbete i skolorna. Vi måste få tonåringar att fatta konsekvenserna för sitt handlande och vi måste få in vuxna på sociala medier.

Och de vuxna som skriver sjuka grejer på nätet ska kunna dömas och tidningar ska skippa möjligheten att skriva kommentarer anonymt. Vi ska skämmas så mycket när mobbningen händer så att den faktiskt slutar direkt, för då slipper vi hitta oss själva i en matkö 25 år senare med ett oreparabelt livsöde bakom oss, för det känns oförlåtligt.

Hanna utsattes för näthat under många år. Det blev småningom en rättegång, men det som hände däremellan delar hon nu med oss i Cirkus Familj.

Cirkus Familj visas onsdagar kl. 22 och söndagar kl 16.55 i Yle Fem. Säsongens alla avsnitt finns nu också på Arenan. Temat i veckans avsnitt diskuteras på torsdagar i Yle Vega kl 14-15.