Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Kolumn: Sjukvårdspolitik, skarvar och österbottnisk vinter

Från 2017
Jonathan Sjöberg
Bild: Yle/Roger Källman

Landskapet var täckt av snö. Trottoarerna var dåligt skottade och vegetarisk pannpizza gick inte att få tag på. Jonathan Sjöberg från Sverige jobbade fem veckor på Yle Österbotten. Här berättar han om sitt första möte med Finland.

Det finns mycket i Vasa och Finland som är likt Sverige. Men desto fler små olikheter man bara märker om man bor här ett tag eller fem veckor som jag själv. Så som sättet man säger "vill du ha skjuts" - "vill du sitta på med mig"? Eller det faktum att ni inte har vegetarisk pannpizza, vilket för mig känns otroligt.

Mycket av det är bara vanesaker. Efter ett par veckor släpper man det och det blir vardag. Jag vet nu till exempel hur jag ska vrida på nyckeln för att få ut den ur låset till mitt rum. Jag vet att jag ska ta ner brandvarnaren innan jag använder brödrosten i det minimala köket på vandrarhemmet.

När jag lämnade Sverige åkte jag från den vårvintriga svenska kusten med hela sju grader (rena Bahamas för en svensk). Jag anlände till ett isigt landskap när planet landade på den lokala flygplatsen.

Min mentor sa att det var det första riktiga vintervädret på hela säsongen. Hon befarade att jag skulle komma att minnas Vasa som ett snöigt landskap. Det kändes orättvist att vintern bestämt sig för att ta i med hårdhandskarna när jag precis anlänt.

Jag fick skjuts till redaktionen med min mentor de första dagarna. Sen bestämde jag mig för att börja gå.

Jag ska inte ljuga, jag svor över det finska vädret.

― Jonathan Sjöberg

Jag ska inte ljuga, jag svor över det finska vädret. Jag svor över er väghållning och det faktum att trottoaren var skottad en bit här men inte framför huset längre fram.

Det var som en käftsmäll att behöva gå de drygt tre-fyra kilometrarna till jobbet. Jag som det senaste halvåret vant mig vid att se klassrummet från andra sidan innergården från mitt internatrum.

"Medieyrket inte så flashigt"

Det är svårt när man är ny i ett land att identifiera det som behöver belysas och lyftas fram. Något som är ett problem i Sverige behöver inte existera i Finland och vice versa.

Nyheter kanske inte är min grej. Jag gillar att få tid på mig när jag ska berätta något, välja rätt ord och använda ett balanserat språk.

Jag har nog alltid haft en glamourös bild av medieyrket. Att nyhetsreportrar är människor med vassa frågor och en ständig lust efter att se sanningen bakom varje ridå. Men det är inte så flashigt eller dramatiskt.

Det är oftast sjukvårdspolitik eller någon skarv som ställer till det. Men framförallt är det väldigt kul och oerhört givande i möten med alla sorters människor i samhällets alla skikt.

Min mentor sa att jag antagligen bara kommer att minnas Vasa och Finland som ett året runt fruset land. Som en scen ur filmen Frost. Kanske hade hon rätt. Natten till fredagen kom det ju mer snö efter en snabbvisit av värme och vårkänslor.

Det finns mycket fördomar om Norden och vår befolkning. Svenskar som finländare. Men kalla till sättet, det är det sista människorna i Österbotten är.

Text: Jonathan Sjöberg

Diskussion om artikeln