Hoppbacken i Hertonäs kommer sannolikt att rivas - "En renovering skulle bli för dyr"

Det går dåligt för backhoppningen i Finland, men om möjligt går det ännu sämre för backhoppningen i Helsingfors. I Hertonäs i östra Helsingfors finns stadens enda hoppbackar, men i år ska den största backen antagligen rivas. Under backhoppningens guldår på 1950-1960-talen fanns det omkring 30 hoppbackar i Helsingfors.

Det finns tre hoppbackar i Helsingfors och de står alla invid Hertonäs idrottspark i östra Helsingfors. Hela området är omringat av ett högt staket och vid trappan till den största K46-backen påminner en skylt om att det råder hoppförbud i backen.

Backrekordet på 49 meter innehas av OS-guldmedaljören Toni Nieminen. Den största backen som kan användas i Helsingfors är K22-backen som står bredvid den större backen.

Backhoppningen i Helsingfors ser ut att gå ett sorgligt öde till mötes. Juniorerna lyser med sin frånvaro, det finns endast några enstaka av dem i hela staden. Mest aktiva är veteranerna och de är ledsna över hur dåligt backhoppningen mår i Helsingfors.

- Det är en katastrof. Det är mest veteraner som hoppar, juniorer finns det väldigt lite av, säger Kari J. Nyberg, som själv var backhoppare 1952-1964.

Tyst efter dödsolyckan

Backen har varit ur bruk sedan sensommaren 2015 då en tonårsflicka dog efter att ha rutschat ner för landningsbanan och träffat en stålvajer.

Rättegången gällande dödsolyckan inleds nästa vecka. Fem personer åtalas för dödsvållande och för två fall av vållande av skada. Tre av de åtalade arbetar vid Helsingfors stads idrottsverk.

En solig vårdag är det tyst vid backarna och inga backhoppare syns till. Backarna har använts rätt lite redan i flera år, men nu kommer det att bli ännu tystare om det går som staden planerat. Just nu lutar det mot att den största backen ska rivas.

- Det är meningen att den största backen ska rivas i år. Vi har inte ännu bestämt hur det ska gå för de två mindre backarna. Inga planer på att bygga en ny backe finns, säger Juha Leoni, anläggningsmästare vid idrottsverket.

Enligt staden är backen i dåligt skick och en renovering skulle enligt staden bli dyrare än att riva den. Ett slutgiltigt beslut i frågan har inte fattats och det finns ingen tidtabell om när beslutet tas. Juha Leoni tror ändå personligen att backen kommer att rivas i år.

- Staden har undersökt i vilket skick backen är. Att renovera den skulle kosta flera hundratusen euro, säger Joonas Lyytinen (Gröna) som sitter i idrottsnämnden i Helsingfors.

Ex-backhoppare: Backen är i prima skick

Före detta backhopparen Kari J. Nyberg står uppe i backtornet i Hertonäs och blickar över Gammelstadsfjärden. Han håller inte med om att hoppbacken skulle vara i dåligt skick.

- Backen är i mycket gott skick. Alla som har varit här från Lahtis, Ounasvaara, Kuusamo och Kuopio har gillat backen, säger Kari J. Nyberg innan han har fått veta att backen antagligen ska rivas.

Nyberg var själv backhoppare mellan 1952 och 1964. Många av hans kompisar har fortsatt med backhoppning i veteranserierna men själv är han inte längre aktiv.

- I dag är jag 72 år gammal. Att kliva upp till backtornet kändes nästan som att hoppa, säger Nyberg.

30 hoppbackar i Helsingfors ett minne blott

Det finns endast ett fåtal aktiva backhoppare i Helsingfors och snart kanske inga större backar att hoppa ifrån. I Helsingfors finns en förening för backhoppare, Helsingin Mäkihyppääjät. Ordföranden är över 80 år gammal.

Annorlunda var det på 1950- och 1960-talen då backhoppning var en populär idrottsgren i huvudstaden. Ännu på 1970-talet fanns det också stora planer på att bygga en K70-backe i Vik.

- Vi hade 30 stycken hoppbackar överallt i Helsingfors. Alla småbarn kunde se en backe och det var lätt att hitta dem. Vi ordnade till och med backveckor med omkring 100 deltagare, säger Nyberg.

Här kan du se var hoppbackarna fanns och när de har rivits.

Nuförtiden är utbudet av olika slags hobbier enormt. Frågan är vad skulle få barnen i Helsingfors att intressera sig för just backhoppning.

- I Norge finns det små mobila backar som man kan lasta i en bil. En backe kunde till exempel byggas upp på Narinken i Kampen. På det sättet skulle barnen få känna att det är roligt att hoppa. Men det skulle nog också behövas en stor backe, säger Nyberg.

- På 1970-talet fanns det färdiga ritningar på en stor 70 meters backe i Vik. När staden skulle ta ett beslut var åsikten att backhoppning inte är framtidens sport, säger Nyberg.

Rättelse och preciseringar 5.4 kl. 14:15: Av den tidigare versionen av artikeln fick man den uppfattningen att rivningsbeslutet har fattats. Så är inte fallet, men det är enligt idrottsverket sannolikt att hoppbacken rivs i år. Rubriken ändrad från att hoppbacken rivs i år till att den sannolikt ska rivas.