Analys: Motverkar den moderna feminismen sitt syfte?

Den feministiska rörelsen har genom historien bidragit till stora samhällsförändringar; lika rösträtt, rätt till arbete och utbildning för kvinnor och män, rätten till abort och rätten till offentlig barnomsorg.

De rättigheter som i dag kan kännas självklara för oss har inte serverats på silverbricka. De är en följd av handlingar som utförts av människor som har jobbat hårt.

Könet ska inte innebära sämre förutsättningar då det gäller att bli tagen på allvar, bli hörd eller att få ett jobb

Numera talar man mycket om att mannen använder sig av en härskarteknik mot kvinnan.

Män anklagas för att använda sig av nedsättande ord ( "lilla gumman"), män anses "ta utrymme" och män anses "förminska" kvinnor.

Vad är viktigt?

I dag anklagas män som sitter bredbent och upptar utrymme på allmänna platser. Det ses som mannens försök att dominera sin omgivning.

Är det viktigt att kräva att män sitter "på rätt sätt"?

Män har till sitt försvar påpekat att det fortsättningsvis är tillåtet för kvinnor att ta upp två säten med sin handväska.

(Steg-för-steg-guide till full manspread)

Ban Bossy: Förbjud det nedlåtande ordet bossig

År 2014 inleddes en kampanj kallad "Ban Bossy" som vill förbjuda ordet bossig (bossy). Kampanjen fokuserar på själva ordet - och inte bara på en nedlåtande syn på kvinnor i chefsposition.

Kampanjen pekar på ett fenomen som handlar om att pojkar kallas ledare då de vet vad de vill, medan flickor med samma egenskaper kallas bossiga.

"Ban Bossy"-rörelsen uppmanar folk att sluta använda ordet bossy. Flickor som kallas bossy kan uppleva det som ett skällsord och drar sig därför tillbaka eftersom de vill vara till lags.

" I'm Not Bossy - I'm the Boss"

I kampanjen uppmanas flickor att ta plats och bli ledare. Bland annat Michelle Obama, Beyoncé och Hillary Clinton stöder kampanjen. Se videon " I'm Not Bossy - I'm the Boss" där kändisar visar sitt stöd för kampanjen.

Kritikerna säger att man kan se ordet bossig som sexistiskt - men att man inte kan förbjuda det.

Själva kampanjen riskerar dessutom att ses som "bossy", Risken med att förbjuda ett ord kan i värsta fall leda till att fokus försvinner från själva frågan.

Statyerna har varit omstridda och kan ses på många sätt. Här en intressant analys (på engelska)

En mansplainer är säker på att han i egenskap av man vet bäst i frågan

Mansplaining. (en kombination av orden man och explain) används om en man som ger en kvinna en nedlåtande, ringaktande eller till och med felaktig förklaring på något. Mannen förklarar någonting - självsäkert, ibland opåkallat - utan att ta hänsyn till det faktum att motparten vet mera om saken.

Du har ju bara en jävla massa åsikter, men du vet ju ingenting

― Mansplaining.se

Begreppet mansplaining är omstritt, delvis för att det specifikt utpekar män som grupp. Det finns en risk för både överanvändning och felanvändning.

Ordet riskerar att i sin tur bli en härskarteknik mot män i diskussioner och debatter. Till exempel kan en manlig politiker få stämpeln mansplainer varje gång han öppnar sin mun om så kallade kvinnofrågor.

Det är synd om männen också

Män måste genomgå värnplikten och män måste ut i krig. Kvinnor förväntas inte göra detta. Vem är den privilegierade?

Alla underbetalda branscher är inte typiska kvinnodominerade branscher. Det finns också dåligt betalda "mansjobb".

I vårdnadssammanhang är mannen ofta i en svagare position än kvinnan. Kvinnan är till exempel automatiskt vårdnadshavare i vissa situationer. Mannen kan bli tvungen att be kvinnan om att få delad vårdnad.

Forskare: Universitetet är inte längre männens värld - men kvinnorna ser inte sin styrka

Kvinnorna är i klar majoritet på universitetsnivå i USA. Männen är nu "det andra könet" .

Andelen kvinnliga studerande väntas öka ytterligare och nu har man till och med vid vissa högskolor i USA infört system som favoriserar män så att obalansen justeras.

- Men det märkliga är att kvinnor verkar vara blinda för sina egna styrkor och att de inte ser betydelsen av att förtryckande strukturer har lyfts fram.

Det här säger Christina Hoff Sommers, professor i filosofi, i tidningen Psychology Today. Sommers forskar i modern feminism och intar en kritisk attityd till traditionella feministiska tolkningar.

- Ju mer det patriarkaliska systemet föråldras desto mer desperata verkar unga kvinnor bli i sina försök att ändå anklaga patriarkatet för sina misslyckanden, säger Sommers i artikeln.

- Unga kvinnor på våra elituniversitet hör till de tryggaste, mest privilegierade och mest inflytelserika grupperna på den här planeten. Och ändå tar de emot en aldrig sinande propaganda som försöker få dem att tro motsatsen. Kvinnliga studerande erbjuds trygga zoner och läkande cirklar där de kan vistas för att kunna klara av de skador som patriarkatet har förorsakat.

Nu görs fantompatriarkatet till syndabock

Sommers ser en tendens hos kvinnor att fortsättningsvis definiera sig som offer som inte har kontroll över sina egna liv.

Hon frågar sig allvarligt om modern feminism kan skada kvinnor, och hon varnar för följderna av att upprätta "trygga områden" i universitetsmiljö. Hon befarar att till och med den mest självständiga och livfulla unga kvinna kan bli "humorfri, självuppfylld och ängslig av att bekämpa ett fantompatriarkat".

- Vi lever år 2016, inte 1950 - men det skulle man inte tro om man tittar på det som skrivs i dag. Genusforskningen håller fast vid narrativet "kvinnor-är-offer", säger Sommers i intervjun i Psychology Today.

Enligt henne ignorerar kvinnor också en del faktauppgifter om löneskillnader mellan män och kvinnor.

Sommers: Påhittat förtryck illa - fokusera i stället på kvinnor i utvecklingsländer

- Det globala arbetet är den största utmaningen för feminismen nu. I stället för att backa in i "trygga utrymmen" och fokusera på påhittat förtryck borde dagens feminister närma sig kvinnogrupper i utvecklingsländerna.

Sommers är glad över att det finns kvinnoaktivister som ser den moraliska utmaningen, och som arbetar med att få privilegierade kvinnor i väst att stöda kvinnor som kämpar mot verkligt förtryck.

Feministiskt styre i USA:s universitetsvärld: Unga män ses som potentiella våldtäktsmän

Inom högskolevärlden i USA förekommer ett annat fenomen som försätter manliga studerande i en svår sits. Man talar om en "våldtäktskultur" och en "våldtäktsepidemi".

I The Daily Caller skriver kolumnisten Stephen Baskerville om "ett oärligt och farligt mönster som utvecklas i syfte att kriminalisera oskyldiga människor och ge feministgrupper ökat berättigande och större makt".

Han konstaterar att ingen vågar peka ut "den feministiska aktivistindustri som vänder upp och ner på juridiska normer."

Han oroar sig över att unga män betraktas som potentiella våldtäktsmän. Pojkarna ges inte alltid en chans att försvara sig, och har till och med blivit tvungna att lämna universitetet efter "Kafkaliknande" förföljelser.

Det har förekommit rättsfall som gällt män som har straffats för sexuella övergrepp trots att de senare har visat sig vara oskyldiga.

Våldsstatistiken för sexuella brott är förvrängd, säger Christina Sommers, professor i filosofi. I en video i april 2014 ger hon som exempel en "nyhet" som spred sig i alla medier i USA. Det sades att en av fem kvinnor blir offer för våldtäkt under sin livstid.

Sommers har presenterat fakta och brottsstatistik som visar att så inte är fallet. Hon kritiserar de forskningsmetoder som använts i statistiken. Enligt henne är det beklagansvärt att feminismen kringgår sanningar.

.

Det sker faktiskt våldtäkter

Ida Henrikson, journalist och feminist, påpekar att man inte får glömma att det faktiskt sker våldtäkter, och att lindriga straff för våldtäkt har varit ett stort problem på universitetscampus i USA.

- Rätten beaktar förövarnas framtid högre än offrens lidande. Faktum är att kvinnor blir våldtagna.

Många är dagligen rädda för att gå ensamma på campusområden på grund av risken för sexuella övergrepp. Det här är bland annat en följd av långa anor av en sexistisk campuskultur.

Man måste känna till strukturerna för att kunna motarbeta felaktigheter

- Allas liv blir bättre i det långa loppet då vi förstår våra olika maktpositioner och befrias från stereotypier, säger säger Nina Järviö, ordförande för Kvinnosaksförbundet Unionen.

- Vi måste ifrågasätta vissa strukturer, och feminismen är analysverktyget för det,

Järviö konstaterar att också rasismen har uppkommit på grund av övergripande strukturer.

- Vi är födda i våra strukturer. Vi kan inte bestämma oss för att "nu vill jag inte ingå i den här strukturen".

Pojkar kan ta det personligt: Men det här handlar ju inte om mig

Nina Järviö tror att de unga kvinnor som i dag blir engagerade i feministiska frågor delvis upplever det som en frigörelseprocess.

Män som blir ilskna eller konfunderade över den här anknytningen kanske inte förstår arten av engagemanget.

- Vi talar ofta om strukturer som innefattar orättvisor. Att många män är privilegierade är ingens fel! Det är ändå möjligt att män lätt tar det personligt: "Det här handlar inte om mig".

- Då man talar om att män har privilegier ska vi komma ihåg att det inte är fråga om att alla män har privilegier på samma sätt. Vi är alla påverkade av till exempel samhällsklass, utbildning eller nationalitet.

Människor som känner sig hotade av feminismen borde själva gå med i diskussionen

- Saker kan lätt missuppfattas, och män blir arga då de tror att någon anser att de representerar det förhatliga patriarkatet.

- De människor som känner sig hotade av feminismen borde själva gå med i diskussionen.

Järviö säger att hon känner en hel del män som varit ilskna på feminismen och inte alls förstått sig på den. Efter att dessa män själva gått med i den feministiska debatten och börjat läsa mera om ämnet har de ändrat åsikt, och lärt sig att förstå vad det handlar om.

Feminismen handlar inte om motsatsfrågor

Ida Henrikson konstaterar att det inte handlar om en tävling om vem det är mest synd om. Jämställdhetsarbetet gagnar alla.

- Feminismen kämpar också för männens rättigheter - det vill säga för allas rättigheter.

- Det finns också en hel del genusforskning som fokuserar på frågor som berör män, konstaterar Ida Henrikson.

- Men man kan ju också komma ihåg att så kallade mansrättsaktivister - riktigt radikala - löper risken att avlägsna sig från jämställdhetskampen. Männen börjar se sig som "offer".

Många icke-vita kvinnor och kvinnor med utländskt ursprung har anslutit sig till den feministiska rörelsen

Nina Järviö konstaterar att feminismen inte handlar enbart om könsfrågor.

- Vi vill också bekämpa bekämpa rasism.

- Många icke-vita kvinnor och kvinnor med utländskt ursprung har anslutit sig till den feministiska rörelsen vilket är mycket viktigt. Dessa kvinnor måste få vara med i den feministiska diskussionen, säger Järviö.

Vi talar till exempel om att en vit medelklasskvinna har mer privilegier än en invandrarman från en annan kultur.

― Ida Henrikson, journalist och feminist

Vi har kommit långt men inte tillräckligt långt

Ida Henrikson konstaterar att Finland blivit mer jämställt men att vi inte har kommit tillräckligt långt.

- Se på våra beslutsfattare och titta på vem som sitter i olika styrelser. Vem sköter huvudsakligen hemmet och vem utför de oavlönade arbetena?

- Vi lever fortfarande i ett patriarkat, säger Ida Henrikson.

- Patriarkatet gynnar män. Männen är normen - kvinnan det andra könet. Män har mera makt, högre lön, manligt kodade grejer har mer värde, mannen befinner sig i (eller förknippas med) det offentliga rummet, kvinnan i den privata sfären.

En våldtäkt är en våldtäkt

Skuldbeläggandet i samband med våldtäkter är en svår fråga.

Enligt Ida Henrikson är det tyvärr ofta så att kvinnan skuldbeläggs.

- Offren tas fortfarande inte på allvar vilket är grundproblemet. Och fortfarande ställs våldtagna kvinnor frågor som: Vad hade du på dig? Hade du kort kjol? Var du berusad? - Frågor som inte har någon relevans för brottet! Det är den här sortens kommentarer som höjer tröskeln för tjejer att anmäla våldtäkt.

- Dessutom krävs det en mental styrka för att man ska våga anmäla en man för våldtäkt. Förövaren är ofta en bekant man vilket gör det ännu svårare.

Feminismen jobbar för mindre snäva könsroller

Ida Henrikson konstaterar att könsrollerna har bitit sig fast i vårt samhälle.

- Det skulle gynna alla människor om vi kunde luckra upp könsrollerna. Och män är lika mycket fångna i bilden av vad maskulinitet förväntas vara.

- Den manliga sfären innefattar till exempel det stereotypa konstaterandet att män är mer "tekniskt lagda". Kvinnor sägs vara mer "vårdande".

- Om man talar om att kvinnor är offer kan man lika väl säga att män är offer för mansrollen. Det finns en bild av att män inte tillåts prioritera sina känslor. Den här tanken är inlärd - men varför är det så? Vem har egentligen sagt att män inte prioriterar sina känslor och att män "inte får gråta"?

Ingen kan skuldbeläggas för att normen finns

- Det är ingens fel. Ingen kan skuldbeläggas för att normen finns. Vi är uppfostrade till en binär könsuppdelning. Patriarkatet är inte direkt männens fel, konstaterar Henrikson.

Är man redo att ge upp sina egna fördelar?

- Feminismen arbetar med att få bort könsbaserade strukturer och privilegier. Men det är klart att den som har privilegier kanske inte så gärna vill ge upp sina privilegier, säger Ida Henrikson.

- Det här ser man till exempel också i fråga om nyanlända i vårt land, och finländarnas inställning till dem. Många vill väl, men är inte färdiga att i praktiken ge upp sina egna fördelar.

Henrikson påpekar att männen själv kan påverka frågor som upplevs som orättvisa. De kan gå med i den feministiska debatten på ett seriöst sätt och lyfta upp frågor som enligt dem kanske har glömts bort.

- Men den här typens mansfrågor kan ändå inte ta bort fokus från de frågor som handlar om kvinnors rättigheter. Ansvaret för mansfrågor ska inte läggas enbart på dem som redan driver en massa andra kamper.

- En kan inte föra allas talan.

Essä: Feminism som är men inte gör

Är det viktigare att vara feminism än att göra feminism?