Antikexperten Morelius utforskar skatter i Tervik

Antikexperten och radioprofilen Bernt Morelius fascineras av 1700-talets excellenser, i synnerhet de ambassadörer, ministrar och andra högdjur som lämnat spår efter sig på de östnyländska herrgårdarna.

Men Morelius själv är inte den enda som fascineras: när han höll ett föredrag om de historiska föremålen på Tervik säteri den 6 april var stora salen på Almska gården i Lovisa så fullsatt att en del av publiken fick stå i tamburen och lyssna.

Spöket i Tervik

Bernt Morelius har haft ett personligt förhållande till Tervik i gamla Pernå ända sedan en god väns ingifte i herrgården, varefter han ibland också kom att övernatta där. Det var första gången Morelius stötte på den flera hundra år gamla provdockan som nu står utställd på herrgårdsutställningen.

─ En mörk natt kolliderade jag med dockan som stod i gästrummet, och sedan dess brukar jag kalla henne för gårdens spöke, skojar Bernt Morelius.

Både livets sorg och glädjeämnen skymtar fram bland föremålen Bernt Morelius pratar om. Högtidlig feststämning genomsyrar det på sin tid ovanliga familjefoto som togs på Wilhelmina och Gustaf Robert Ehrnrooths guldbröllopsdag år 1903.

Tragisk hörna

En mer tragisk vrå på herrgårdsutställningen kallas Bebés hörna. Bebé var Wilhelmina de Geers och generallöjtnant Gustaf Robert Ehrnrooths dotter som i unga år insjuknade i difteri och barnförlamning och dog år 1885.

Bebé hette egentligen Mary Dagmar Ehrnrooth, och i hörnan kan man se hennes leksaker, ett porträtt målat av Gunnar Berndtson, och en stol som Bebé vann på ett lotteri kort innan hon insjuknade.

Förutom alla historiskt intressanta föremål på Tervik gård är Bernt Morelius också förtrogen med den livstil och ståndskultur som rådde på 1700-talet, och som gjorde det möjligt för många begåvade personer från den östra rikshalvan att avancera i sina karriärer i Stockholm och även i Paris.

Men politikern, ämbetsmannen och militären Robert Wilhelm de Geer är kanske ändå mer intressant på grund av ett betydande arv än sin i sig aktningsvärda karriär.

Att ärva ett slott

Greve de Geer af Tervik kom nämligen inte att ärva någon nära anhörig utan sin svärmors kusin, men arvegodset var desto mer spännande: ett betydande lantgods, Tyresö, inklusive ett fullt möblerat slott starx utanför Stockholm.

Slottet kan för övrigt fortfarande besökas. Man tar sig dit med buss eller tåg på 40 minuter från T-centralen i Stockholm.

En del av konstverken och pjäserna från Tyresö kom därför att skeppas till Tervik gård i Pernå, och finns nu alltså till påseende på Almska gården i Lovisa.

Ett föremål från Tyresö som fascinerar Bernt Morelius är en brasskärm med kaffemotiv från 1730-talet. På den tiden ville man dölja ugnsluckorna med vackra skärmar, så skärmen hade inte samma funktion som dagens gnistskydd för öppna spisar.

─ Skärmen är fängslande redan för att vi genom motivet med kaffedrickande här kan se de första spåren av en kaffekultur i Norden, säger Bernt Morelius. Kaffedrickandet var väldigt sällsynt på den tiden.

Andra intressanta ägodelar från Tyresö är till exempel några hörnskåp signerade Georg Haupt (1741-1784), en mästare vars namn förknippas med enastående kvalitet.

Riksrådet Carl Fredrik Scheffer, som också var ingift i godset Tyresö, jobbade som direktör vid Ostindiska kompaniet, och den vägen kom föremål från exotiska platser att finna sin väg till Tyresö, bland annat ett fint kinesiskt skåp.

Detaljerad bouppteckning

Bernt Morelius har kunnat jämföra den ursprungliga, rätt så detaljerade bouppteckningen från Tyresö med de saker som fortfarande finns på Tervik. Bara en del av ägodelarna i Tyresö skeppades till Pernå, men mycket av det som skeppades kan man ännu i dag identifiera.

─ Porträttsamlingen var betydande, och det var säkert ingen lätt uppgift att på den tiden transportera över två meter breda tavlor från Tyresö i västra rikshalvan till Tervik i Östnyland.