Maria Sundblom Lindberg: Vad är good enough?

”Hur ska man veta skillnaden på om det bara är en kris eller om det är en verklig katastrof? Kräver jag för mycket? Vad är good enough?”

Vi promenerar från bion och hon pratar utan paus. Mascaran ligger smulad på kinden och hon snyter sig slarvigt i ett papper som nog har varit använt förr.

Jag får frågan ganska ofta, frågan om relationen är värd att satsa på eller inte, men till skillnad från förr svarar jag inte längre. Åtminstone inte med en flyttplan och tips på en bra jurist för jag kan omöjligt veta vad som är hennes good enough.

Jag skulle själv ha svårt att stå ut med det som hon berättar som att han sällan säger något fint men har långa listor på hennes fel. Att allt dåligt barnen gör kommer från henne och allt gott beror på honom. Att han aldrig kommer med till hennes föräldrar men förväntar sig att de alltid ska fira allt med hans familj.

Men det finns också många fina saker som han gör som vi inte minns den här snålblåstkvällen.

Att det ofta är han som handlar och att han är snabb på att sätta på tvättmaskinen. Att han gärna tar ut barnen på lördag morgon så hon får sova.

Att det nästan alltid är han som sticker in sin fot under hennes täcke precis innan de somnar och att det just i den stunden känns som att de hör ihop, trots allt.

När man krisar listar man ofta plus och minus. Man klarar kanske bokslutet med darr på ribban, men blir det nästa år?

När man krisar listar man ofta plus och minus. Man gör Excel-tabeller på sin emotionella budget, kollar intäkter och utgifter och funderar vad man kunde göra för att hindra en konkurs. Man klarar kanske bokslutet med darr på ribban, men hur gör vi till nästa år?

Hur bygger vi ett hållbart familjeföretag? Kan vi faktiskt hitta ett gemensamt good enough? Det kan vi! Vi kan det mesta bara vi slutar att anklaga varandra. Vi når långt när vi börjar acceptera att den andra är en annan och annorlunda. Vi kommer troligtvis till ett kontrakt om vi dessutom vågar och vill närhet.

När man har forskat kring människor som är nöjda med sina relationer så återkommer ord som närhet och acceptans. Utan närhet och acceptans blir det kantigt och konflikter. Men på listan för det som absolut måste finnas för att må bra finns också ömsesidighet, ett delande av liv och tankar.

Där finns omsorg, i smått som en kaffekopp eller i stort som att trösta. Där finns delande av vardag. Om det bara är den ena som för och hämtar barn för att sen laga mat så är den knappast väldigt sugen på ömsesidighet klockan 22.00. Då är den sugen på sin säng. Om det bara är den ena som tar ansvar för ekonomin, renoverandet och framtiden så orkar den knappast också ta ansvar för romantiken.

En skilsmässa är definitivt nödvändig när barn far illa av eviga bråk och isande likgiltighet

Good enough låter ju lite trist. Låter kompromiss. Låter som sämre än väntat. Men alternativet, skilsmässa, det är först trist. Det är först en kompromiss och sämre än väntat. Man går ju inte alltid från hopplöshet och likgiltighet till happy happy bara för att man tar bort sin ring. Det kommer ny hopplöshet och svårt, åtminstone om man har barn.

Det som däremot aldrig någonsin är good enough är relationer som innehåller våld, missbruk, likgiltighet och utnyttjande. En skilsmässa är 1000 gånger bättre än att vara ständigt rädd för vad som väntar när man kommer hem. En skilsmässa är definitivt nödvändig när barn far illa av eviga bråk och isande likgiltighet.

Själv har jag satt %-gränsen på 70. 70% måste funka och så lever jag med mina 30% missnöje. Högt, jag vet, men jag är ju ett proffs som valt att inte göra karriären i arbetslivet utan förverkligar mig istället där hemma;). Nu skojar jag lite, men det är också sant för alla inte är så relationsinriktade och drivna att bygga ett superförhållande.

Det är inte hans sak att göra mitt liv lyckligt. Det är mitt ansvar att försöka göra mitt liv bra

Men även de som hellre bygger företag än äktenskap har ett good enough. Det är ju inte heller så att 70 är vårt lågvattenmärke, men jag låter det inte gå under utan jag tränger mig på, kräver tid, känner efter, tänker till och plötsligt ligger vi på 90 och långt ifrån likgiltighet.

Dessutom är det inte hans sak att göra mitt liv lyckligt. Det är mitt ansvar att försöka göra mitt liv bra och kanske good enough är den nya toppen!

Cirkus Familj visas onsdagar kl. 22 och söndagar kl 16.55 i Yle Fem. Säsongens alla avsnitt finns nu också på Arenan. Temat i veckans avsnitt diskuteras på torsdagar i Yle Vega kl 14-15.