Det roliga som motkraft till mörkret

- I de här tiderna finns det så mycket som drar ner en och gör en modfälld. För att orka är det viktigt att också tillåta sig att ha roligt, att skapa saker som är lätta och bubblande.

Det säger dramatikern Harriet Abrahamsson, som tillsammans med barnboksförfattaren Annika Sandelin är radioteateraktuell med den både rafflande och roliga påskdeckaren Det förlorade ägget.

Och ordet "roligt" går faktiskt som en röd tråd genom samtalet när jag träffar författarduon en aprilmorgon för att tala om deras pjäs, om gemensamt skrivande och om projektet Ung Dramatik. Om det roliga som motkraft till mörkret.

Och roligt verkar de två ha haft det när de tillsammans skrivit berättelsen om hur höghushönan Chikolina först får och sedan förlorar sitt länge efterlängtade första och enda ägg. Och om hur hon och grannen Gunnar, en hamsterherre med lätt sliten päls, anställer deckarduon kossan Mupont och den allergiska snigeln Slim för att lösa mysteriet.

Att det gemensamma skrivandet blev så lyckat, trots att de aldrig skrivit tillsammans tidigare och trots att de i mångt är ganska olika personligheter, tror de båda att beror på att de delar samma sinne för absurd humor.

Om Stella – ett sorgearbete

För Annika Sandelin var det här första gången hon skrev tillsammans med någon sedan hennes kusin Stella Parlands död 2015. Deras unika samarbete ledde både till den gemensamma boken Dikter om öden och döden (1999) och till ett antal oförglömliga teaterspektakel.

- Stella var den enda jag tidigare hade skrivit med och det var så otroligt speciellt. Vi skrev ihop ända sedan vi var barn och vi kunde sitta och skriva samma mening, så att den ena började och den andra fortsatte. Också när hon sedan blev sjuk skrev vi tillsammans – och fortfarande så att vi skrev varje mening ihop.

- När hon dog tänkte jag att jag aldrig någonsin mera kommer att kunna skriva tillsammans med någon annan. Så också på det viset har det varit väldigt fint att se att det går. Kanske inte på helt samma sätt, men ändå så att det har varit jätteroligt att skriva med Haje.

Om ett bra givande och tagande

- När man skriver ihop är det inte alls en självklarhet att man hittar den gemensamma stilen och att det blir ett bra givande och tagande, konstaterar Harriet Abrahamsson.

- Det kräver ganska mycket. Och det kan knyta sig om man inte litar tillräckligt på varandra.

Harriet Abrahamsson har en hel del tidigare erfarenhet av kollektivt skrivande, bland annat en rad pjäser i samarbete med Paul Olin – här senast ungdomspjäsen Hamlet sade det vackrare. Men för barnboksförfattaren Annika Sandelin som oftast varit van vid att sitta ensam och skriva och sen gå upp till förlaget, har en hel del i processen varit nytt.

- Jag var först lite stressad över det här som var ganska självklart för Haje, att vi kunde gå in och ändra hur vi ville i vad den andra skrev. Bara ta bort och skriva över! Då kunde jag ibland reagera med ett "Men herregud, vad har hon gjort med den där meningen?!" Men sen blev det ett väldigt bra sätt att jobba. Plus att det ju var jätteroligt att få gå in och ändra i Hajes manus...

Annika är ju jätteambitiös. Men också färdig att ta fram det vildaste i sig och galoppera iväg.

Harriet Abrahamsson kommer också flera gånger in på den bubblande uppsluppenhet som samarbetet har inneburit.

- Folk har nog undrat vad jag sysslar med när jag har öppnat Annikas mejl på något café och suttit där och gapskrattat. Eller när jag själv har suttit och skrivit någonstans ute på stan och hållit på och fnittrat högt för mig själv.

- Jag är en människa som har ganska mycket mörker i mig och just därför betyder det jättemycket för mig att vara med människor som man kan ha roligt med och skapa något roligt med. Annika är just en sådan. Hon är jätteambitiös, men också färdig att ta fram det vildaste i sig och galoppera iväg.

Om hur idéerna föddes

Det som gjorde skrivprocessen speciell, och som från första början angav tonen, var också att allting utgick från en rad möten med elever från Degerö lågstadium. De fick vara med och hitta på pjäsens karaktärer och också komma med idéer till hur själva storyn kunde utvecklas.

Det här hänger ihop med att Det förlorade ägget är en av de sammanlagt åtta pjäser som har kommit till inom ramen för det treåriga projektet Ung Dramatik, som finansieras av Kulturfonden och där Harriet Abrahamsson är eldsjäl och enda heltidsanställd. Inom det här projektet har hon nu i tre år hållit många bollar i luften och dragit ett utåt sett nästan obegripligt stort arbetslass i samarbete med producenten Anki Hellberg-Sågfors.

En av projektets tre utgångspunkter har varit precis denna: Att få fram nya barn- och ungdomspjäser genom den så kallade devising-metoden, där man i skrivandet utgår från barnen själva och deras idéer och berättelser.

- Förutom att det är roligt och kreativt är den här typens idéverkstad också en process som lär eleverna att lyssna på varandra och att gå med på varandras förslag, att göra saker tillsammans och att jämka, konstaterar Harriet Abrahamsson.

- Vi fick massor av helt ljuvliga idéer av Degerö-eleverna, flera än vi kunde använda. Men också allt det som inte rymdes med inspirerade oss till att hitta på alternativa idéer, berättar Annika Sandelin.

- Det var väldigt bra att börja med eleverna och deras idéer. Det angav tonen från första början och satte igång oss i vårt gemensamma skrivande.

Om presidentens stol & andra roligheter

Förutom att skapa ny dramatik utgående från barnen själva har projektet Ung Dramatik också som målsättning att skapa olika sorters kreativa möten mellan teaterkonstnärer och barn - där utbytet alltid ska vara ömsesidigt .

- Vi har till exempel åkt omkring med den portabla verkstaden ”Presidentens stol” där vi haft med oss en stol som vi fått av Sauli Niinistö. I den har barn sedan fått sitta och berätta om tankar kring makt och att bestämma. Och deras tankar har vi sedan samlat in och låtit oss inspireras av.

Det ”tredje ben” som projektet står på är att arbeta för kompetensutveckling genom att ordna seminarier och diskussioner som breddar synen på vad barnteater kan vara. Listan på olika workshopar och kurstillfällen med både inhemska och utländska gäster som har ordnats under de tre åren är lång.

Haje får ju igång alla med sin entusiasm. Den smittar av sig. Hon får alltid fram det vilda i folk.

Ung dramatik har alltså inneburit en rejäl vitamininjektion för den finlandssvenska barn- och ungdomsteatern.

Och resultatet är imponerande.

Ett stort antal skolelever i Svenskfinland har fått vara med om kreativa processer av många olika slag. Arbetsmöjligheter har under tre års tid skapats för teaterkonstnärer som dragit verkstäder för barn och unga. Och inte mindre än åtta nya finlandssvenska barn- och ungdomspjäser har sett dagens ljus - av dramatikernamn som bland andra Ann-Luise Bertell, Akse Pettersson, Maria Turtschaninoff, Paul Olin, Milja Sarkola... Och nu alltså Harriet Abrahamsson och Annika Sandelin.

Hur en människa kan sätta ett sådant här maskineri av skapande verksamhet i rörelse är svårt att begripa. Men som Annika Sandelin konstaterar:

- Haje får alltid igång alla med sin entusiasm. Den smittar av sig. Hon får alltid fram det vilda hos alla.

Och det kan man ju bara hålla med om.

Det förlorade ägget sänds i Yle Vega påskdagen 16.4 kl. 18.03 med repris 23.4 kl. 06.03. Även på Yle Arenan och Barnens Arena i ett år (både uppdelad i fem avsnitt och som helhet)

Det förlorade ägget

54:37