"Det var jobbigt att magra och tappa håret"
I hela sitt unga vuxna liv har Janina Tuomisto levt med cancer. När hon gick i högstadiet upptäckte hon en knöl på halsen och diagnosticerades med Hodgkins lymfom.
I tonåren påbörjades cytostatikabehandlingar för Janina. Åtta år senare sätter de fortfarande sina spår.
- Jag mådde jättedåligt efter behandlingarna, säger Janina. Direkt jag kände lukten av sjukhuset så började jag må dåligt. Ända sedan dess har jag också problem med att dricka röd saft, då den ena medicinen var röd.
Saknade det långa blonda håret
Cytostatikabehandlingar har följts av cellgifter, operationer och två misslyckade stamcellstransplantationer. Janina har varit med om det mesta. Förutom oro och illamående har det också varit jobbigt att behandlingarna påverkat utseendet.
- Jag har alltid haft långt blont hår, berättar Janina. Jag måste säga ärligt att det tog hårt på faktiskt, då jag miste det. Varenda morgon då jag vaknade gick jag igenom kudden med fingrarna för att se hur mycket hår som fastnat på händerna. Den dagen jag klippte bort det som var kvar skippade jag skolan, för då mådde jag inte bra.
Folk trodde det var anorexi
Cancerbehandlingar påverkar den drabbade - både mentalt och fysiskt - och för många runt omkring kan det vara svårt att hantera situationen. Även Janina har erfarenheter av personer som dragit felaktiga slutsatser och sårat henne.
- Nästan värst för mig var då folk började prata om att jag hade anorexi, säger Janina. Jag stannade inomhus jättelänge efter behandlingarna. Då kilona gått ner och jag annars är lång och smal, så blev jag ju jättesmal. Till och med kompisars kompisar frågade ”Hur är det med Janina nu riktigt, hon har ju blivit så smal, äter hon nånting?”. Jag hade lust att ropa ut till alla: ”Vet ni att jag äter? Jag har inte anorexi, det är cancer!” Men jag ville ju inte göra det heller, för jag ville inte ha så mycket uppmärksamhet, så jag tog helt enkelt bara emot de där slagen.
Kreativa metoder
För att undvika att folk ska hänga upp sig på hennes kropp tar Janina till olika kreativa metoder. Då hon var som smalast rullade hon papper innanför strumpbyxorna, så att det blev tjockt om benen.
- Jag lyfte dem också över midjan så att inte höftbenen skulle stå ut ifall jag hade en tight topp, berättar Janina. Det var jättejobbigt att behöva hålla på så.
Under hela behandlingsperioden har det varit viktigt för Janina att försöka leva så normalt som möjligt. Hon umgås med vänner, ordnar mysiga middagar och leker med syskonbarnen. Det faktum att cancerbehandlingarna är tuffa gör det bara viktigare att minnas också roliga stunder.
Peruken fastnade
Under en strandfest för många år sedan spelade en av hennes peruker huvudrollen. När hon på natten skulle dra sig tillbaka till tältet, märkte hennes kompisar någonting mystiskt uppe i trädet.
- När jag vände mig om så sitter mitt hår fast i en trädkvist, skrattar Janina. Jag hade inte märkt något, för vi hade så bra stämning. Där hängde mitt hår i en trädkvist och alla började gapskratta och ingen fick ju ner den, för alla skrattade.
För Janinas del fortsätter cancerbehandlingarna. Stödet från vänner och familj är ovärderligt.
- Det här låter ju lite dumt, säger Janina, men jag skulle dö lycklig om jag dog nu. Jag har jättebra kompisar, jättebra familj och syskonbarn, som jag fått spendera tid med. Jag tror kanske att jag själv inte skulle ta det lika hårt som mina nära och kära. Jag tycker mer synd om dem än jag tycker synd om mig själv.
Lyssna på podcasten #prataomcancer här.
Har du haft cancer och tappat håret under behandlingarna? Hur påverkade det dig? Hur viktigt har utseendet varit för dig under sjukdomstiden?
Dela med dig av din berättelse genom att använda formuläret nedan. Vi publicerar utdrag ur en del av texterna på våra webbsidor och förbehåller oss rätten att redigera i dem och rätta språkfel. Texterna kan också användas i Yle Vegas sändningar kring cancersatsningen. Du kan vara helt anonym om du vill, men lämna dina kontaktuppgifter om du vill att vi kontaktar dig. Har du frågor? Kontakta producenten Annika Löfgren: annika.lofgren@yle.fi