Markku Suksi: Barnkonventionen bör följas vid beslut om utvisning av barn

Den här veckan har en eventuell avvisning av en irakisk familj väckt rubriker. I familjen finns sju barn av vilka en del är födda utomlands och har aldrig ens varit i Irak. Markku Suksi, professor i offentlig rätt vid Åbo Akademi, kommenterar för Svenska Yle rättsväsendets syn på liknande fall och hur FN:s barnkonvention förhåller sig till utvisning av barn.

Intuitivt känns det ändå väldigt svårt att tänka sig att en familj med sju barn skulle skickas tillbaka till Irak.

– Det här är ett fall där jag inte känner detaljerna, så det är svårt att uttala vad som finns i bakgrunden. Intuitivt känns det ändå väldigt svårt att tänka sig att en familj med sju barn skulle skickas tillbaka till Irak. Det låter inte i allmänhetens öron väldigt bra, men antagligen har myndigheterna gjort en tämligen noggrann genomlysning av situationen. Så har de kommit till den slutsatsen att det i varje fall i stöd av lagen finns stöd för utvisning, även om man som individ kan tycka att det är totalt oskäligt och otänkbart, säger Suksi.

En avvisning är med andra ord en fullt laglig men etiskt diskutabel lösning?

– Så kan man kanske säga. Rättsordningen innehåller olika bestämmelser som måste sys ihop till en sammantagen bedömning som skrivs ner i migrationsverkets beslut i ärendet, men förstås också i förvaltningsdomstolars beslut. Så där är inte något sådant där man på väldigt lösa grunder går in för att utvisa familjen till Irak. Det finns säkert skäl som antyder att det kan äga rum, framför allt kanske med tanke på att liknande utvisningar har ägt rum och där till exempel Högsta förvaltningsdomstolen har konstaterat att man har kunnat utvisa en familj bestående av en ensamstående mamma och åtminstone ett barn till Somalia. Dock med den reservationen att ingen kan utvisas till södra Somalia eftersom där är så oroligt. Däremot menar man i utslaget att norra Somalia är tillräckligt lugnt.

Hur tungt väger barnens bakgrund, alltså faktum att några av dem inte är födda i Irak, de har etablerat band till Finland i form av skolgång och att de talar finska?

– Nog väger de i viss mån säkert in i slutbedömningen. Jag har läst sådana avgöranden av Högsta förvaltningsdomstolen där man vägt in sådana faktiska band till Finland och tyckt att de påverkar i någon mån. Uppenbarligen har man i det här fallet inte funnit tillräckligt starka band. De banden ska nog vara betydande, det låter förstås oskäligt och barnen borde få fullfölja sin utbildning och så vidare, men det är så här som utvisningsbesluten utfaller.

Barnkonventionen ska genomsyra all lagstiftning

Barnkonventionen då, hur mycket väger den in i ett avgörande?

Den tas nog i beaktande, men kanske oftast indirekt. Finkland har ratificerat den 1991 och den har trätt i kraft i Finland som en lag till den delen som den innehåller bestämmelser som hör till lagstiftningens område och som förordning till den delen som den innehåller bestämmelser som hör till förordningarnas område enligt vedertagen uppfattning. Då kan man säga att barnkonventionen i princip som sådan gäller inom den finländska rättsordningen och borde följas och efterlevas av myndigheterna och domstolarna.

Allmänt tror jag gäller att Finlands lagstiftning är förenlig med barnkonventionens bestämmelser inklusive utlänningslagstiftningen och de regler som gäller asyl.

- Det indirekta i sammanhanget kommer fram i att Finland har ratificerat barnkonventionen efter att Finland har ändrat sin lagstiftning så att den är förenlig med barnkonventionens krav, bland annat infört principen om barnets bästa i lagstiftningen och vissa andra omständigheter. Allmänt tror jag gäller att Finlands lagstiftning är förenlig med barnkonventionens bestämmelser inklusive utlänningslagstiftningen och de regler som gäller asyl. Barnkonventionen är en internationell konvention som vanligtvis skrivs så att möjligast många stater kan ansluta sig.

Tanken är att staten har en viss prövningsmarginal och ett utrymme att välja sina egna lösningar. Jag tänker att den finska lagstiftningen nog står i förenlighet med barnkonventionens bestämmelser.

- Staterna som har ratificerat barnkonventionen har tyckt att den inte ställer så märkvärdigt stränga krav på statens handlande och lagstiftning att den skulle underlåta att underteckna den. Därmed passar den de allra flesta stater. Det är väldigt sällan exakta specifika skyldigheter som uppstår som skulle kunna framstå som rättigheter för barnet, till exempel i en utvisningssituation. Tanken är att staten har en viss prövningsmarginal och ett utrymme att välja sina egna lösningar. Jag tänker att den finska lagstiftningen nog står i förenlighet med barnkonventionens bestämmelser.

Det borde uppstå en tolkning av utlänningslagstiftningen som skulle på humanitära grunder väga in barnets bästa och se till i varje förekommande fall att man aldrig skickar barn till dessa länder som är problematiska.

Finns det någon artikel i konventionen som skulle tala för att en familj skulle få stanna kvar i Finland?

– Till exempel artikel 3 om barnets bästa. Utifrån ett allmänt perspektiv kunde man argumentera för att en familj får stanna, men det skulle samtidigt betyda att en hänvisning till barnets bästa skulle betyda att alla barnfamiljer också skulle få stanna. Det kunde leda in i en återvändsgränd med tanke på kapaciteten att överhuvudtaget hantera flyktingskap och flyktingsituationen.

- Det borde uppstå en tolkning av utlänningslagstiftningen som skulle på humanitära grunder väga in barnets bästa och se till i varje förekommande fall att man aldrig skickar barn till dessa länder som är problematiska. Eftersom konventionen förutsätter att barn ska få vara med sina föräldrar skulle det också betyda att föräldrarna får stanna eller återförenas med sina barn här i Finland. Det här stöds bland annat av artikel 22 som gäller barn som söker eller redan har flyktingstatus. Den kunde kanske vägas in i bedömningen som myndigheterna och domstolarna gör. Den påför ändå inte exakta skyldigheter på staten och hur den ska hantera en konkret situation.

- Sedan är det också enligt artikel 37 så, att inget barn ska bli föremål för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Det här kunde kanske vara en sista spärr mot utvisning till mycket dåliga förhållanden som Irak. Det kunde uppfylla villkoren och förutsättningarna mot förbudet att utvisa, men jag tror att den finländska lagstiftningen beaktar också det här kravet. Där finns kanske en möjlighet.

Hur sköter sig medierna?

Medierna då, är det tänkbart att uppståndelse kring ett fall kan leda till särbehandling?

– Jag ser vissa problem med att vissa fall av planerade utvisningar kan få mera uppmärksamhet än andra. I grunden är det problematiskt om det av ovidkommande omständigheter som medieuppståndelse kan följa att två likadana fall behandlas olika. Det är ju ojämlik behandling och det borde inte få förekomma. Samtidigt som man kanske kan tycka att uppståndelse leder till positiva resultat i enskilda fall, så borde alla andra fall behandlas på samma sätt. Jag tror i själva verket att de finska myndigheterna följer de allmänna principerna om likställdhet och ickediskriminering i förvaltningsförfarande och förvaltningsdomstol. Jag tror inte att det finns några stora diskrepanser och om det finns, så borde de rättas till, förstås.