Bilarna tar stryk på Henriksdalsvägen i Kristinestad - "Vi vill ha en bra skött grusväg"
Henriksdalsborna i Kristinestad har fått nog av den dåligt skötta vägen. Men det är inte bara byborna som får ta smällar, även företagen i byn lider av en dålig väg.
Daniel Stenlund äger en verkstad i Henriksdal och får ta emot en hel del skador som vägen orsakat på bybornas bilar. Men den dåliga vägen för med sig också negativa effekter på hans verksamhet.
- Det är ju bra för mig som får reparera alla skador, men en stor kundkrets är ju från grannbyar och nog hör man ju alltid med jämna mellanrum att de inte vill komma hit med bilen då de måste köra längs med en stig, säger Stenlund med ett skratt.
- Så det är klart att kundkretsen minskar från grannbyar. Det är lättare att fara till följande verkstad som är längs med asfaltvägen.
Vägen en livsnerv för byborna
Söndriga stötdämpare, krängningsstag och en hel del punkteringar är problem som Henriksdalsborna får leva med årligen. Och att reparera bilen är ingen lösning.
- Det är väl ungefär att kom och reparera och kom på nytt. Det är ju faktiskt löjligt egentligen, konstaterar bybon Charles Granqvist.
Enda lösningen till problemet är ett bättre vägunderhåll, men det har byborna fått vänta på en längre tid. Redan i början av 1970-talet började man första gången diskutera vägen. På 1990-talet uppvaktade byborna riksdagsledamöter och vägverket och hade namninsamlingar.
- Det är klart att vi vill ha en bra skött grusväg, helst med ytbeläggning förstås. Men det har varit väldigt trögt och det tycker vi är synd. För vi är alla skattebetalare här och vägen är en livsnerv för oss som bor här, säger Anders Wahlberg.
- Vi hade det bra på gång i början på 1990-talet när de grundförbättrade vägen och vi levde i den tron att vägen ska beläggas, men det kom ju den där så kallade "laman" då och där tycks vi vara ännu, konstaterar i sin tur Anja Bobäck- Stenlund.
Skralt vägunderhåll
Det som förargar byborna är att det inte finns någon automatik i vägunderhållet som det fanns tidigare. De måste själva ta kontakt med vägunderhållet om de vill ha vägen i skick.
- När vi flyttade hit för 20 år sedan, så då var det automatik. På våren, sommaren och hösten så skrapade man vägen och höll vägen i bra skick. Det som man förundrar sig över idag är vart alla vägbjörnar har farit. Jag tror det finns en vägbjörn mellan Pörtom och Sideby och det tycker jag är fatalt. Det finns ändå ganska många grusvägar i våra bygder, inte är det bara i Kristinestad utan det är i Närpes, Pörtom och Malax. Det finns nog en hel del att förbättra på, säger Wahlberg.
- Men björnen är väl fridlyst, inflikar Bobäck- Stenlund med glimten i ögat.
Försökt lappa groparna själva
Henriksdalsborna tror att orsaken till att vägen inte åtgärdas är helt enkelt pengabrist och det hjälper inte heller att själva försöka lappa vägen.
- Vi har faktiskt varit så schyssta att vi har varit och lappat groparna själv med eget grus och frontlastare och spadar. Men det får man tydligen inte göra, man ska ha tillstånd och kort till allting, säger Granqvist.
Byborna känner sig handlingsförlamade och har redan börjat fundera på alternativa lösningar till problemet.
- Jag har kastat fram den idén att vi har skrotbilar som vi kör från Henriksdal till Härkmeri och så har vi lite bättre bilpark där som vi sedan fortsätter med in till stan eller vart vi ska, säger Bobäck-Stenlund med ett skratt.