Helgon eller skojare?

Den finska rapparen Pyhimys ger på Påsklördagen en slutsåld konsert i Sibeliushuset i Lahtis. Det här är hans enda solokonsert i år och han uppträder tillsammans med en klassisk symfoniorkester.

Pyhimys, eller Mikko Kuoppala, som han egentligen heter är också känd som en part i trion Teflon Brothers och medverkade dessutom i numera nedlagda Ruger Hauer. Därtill har det blivit ytterligare diverse engångsprojekt.

Med andra ord en man med många järn i elden; det måste man vara i dag om man vill livnära sig på att göra musik, säger Pyhimys, som också har en låt om finlandssvenskar på sin repertoar, Bättre folk.

Här anspelar han förstås på den gamla klichén om finlandssvenskar som ”svensktalande bättre folk”. Men stämmer detta, är frågan som Pyhimys vill ställa. Det här har vi anledning att återkomma till längre framöver i artikeln.

Stora engångshappenings är dagens melodi

Först är det ändå på sin plats att reda ut lite om bakgrunden;

hur har vi kommit till ett läge där en artist med en i grunden alternativ musikprofil, så som jag hittills har uppfattat det, säljer slut ett konserthus med konceptet Pyhimyspassio?

Och det månader i förväg.

Att Pyhimys är en intressant artist, en skicklig rappare och att han hör till de riktigt populära inom sin nisch, det medger jag gärna. Men handlar det inte om skicklig marknadsföring också?

Är det helt enkelt så att det hör till dagens trend, att artister ger konserter som utannonseras som något slags storartade spektakel och engångshappenings?

- Ja och nej, svarar Pyhimys, det handlar ju delvis om att kunna förtjäna sitt uppehälle som artist. I dagens stenhårda konkurrens är det nödvändigt att kunna skilja sig från mängden

Å andra sidan berättar Pyhimys vidare, att han i några års tid nu i olika sammansättningar har uppträtt runt omkring i Finland på diverse typiska bashak . Typ, pizzerior, som han uttrycker det, även om det nog kan handla om större ställen också.

- Men på senare tid har trenden gått mot just ”större spektakel”, fortsätter Pyhimys, så som Ruger Hauers avskedskonsert – ”begravningen” på Kabelfabriken - i slutet av 2016.

Man måste profilera sig som artist

Ruger Hauer var hiphoptrion Pyhimys hade tillsammans med rapparna Paperi T och Tommischock. Musikaliskt beskriver han det som det mest experimentella av sina huvudsakliga projekt (klicka på bilden).

Nu står sedan solokonserten Pyhimyspassio i turen, en annan stor happening, och om en månad blir det dags för Teflon Brothers Cirkus med hans tredje stora projekt. Så de här storkonserterna är också ett sätt at profilera sig som artist, menar Pyhimys:

- I dagens läge gäller det att kunna utmärka sig och då kan man med hjälp av ett lite mer grandiost evenemang erbjuda nånting utöver det att man bara uppträder med sina egna låtar.

Hela konceptet ska ge den rätta känslan och utseendet av artisten i fråga. Det vill säga, i detta fall Pyhimys.

Mikko Kuoppala aka Pyhimys

Som det nu har framkommit är det många järn i elden som gäller för Pyhimys. Som på riktigt heter Mikko Kuoppala och är till sitt ”civilyrke” artist- och repertoaransvarig (A & R) på skivbolaget Universal. Vilket också det är en väsentlig del av helhetsbilden.

Svårt att ta ställning- ingenting är svartvitt

Men innan jag går vidare ska jag inflika, att dagen vi träffades var dagen efter kommunalvalen avgjordes och därför var jag nyfiken på ifall eller i vilken mån det här hade engagerat Mikko. För det första, röstade du? frågar jag.

- Visst gjorde jag det, säger Kuoppala, det är viktigt, i synnerhet numera som far till två barn, att man i såna här fall utnyttjar sin möjlighet att påverka.

Som Kuoppala uttrycker det sällar han sig genom att rösta till den ägande klassen. I en annan mening hör han till den arbetande klassen. Men även om han uppenbarligen har funderat igenom det här, så skulle han inte kunna tänka sig att ställa upp för något särskilt parti:

För det är jag nog den typens människa som tänker allt för mycket i banor av ”å ena sidan/ å andra sidan”.

Mikko Kuoppala

Kuoppala har i tiderna studerat filosofi och är påverkad av ett hegeliansk tes-antites-syntes-tankesätt.

- Någon kan komma med ett starkt påstående eller en idé, som den följande kullkastar med ett annat påstående, eller uttrycker idén i ännu mer exakta termer, lägger Kuoppala ut.

Min poäng med det här sidospåret - varför jag tog den här omvägen via kommunalvalet - är helt enkelt att visa på någonting som är väsentligt också för Pyhimys som artist. Eller för Mikko Kuoppalas olika roller som artist.

Olika projekt kan uppfattas som varandras motpoler

För om vi återgår till det här, så kan man snabbt konstatera då man lyssnar och bekantar sig med de olika projekten, att de i någon mån faktiskt framstår som varandras motpoler.

Om sologrejen t.ex. kan anses representera en lite alternativ musikalisk linje, har Teflon Brothers-trion å sin sida av vissa mer kategoriska fans, dömts ut för en krasst kommersiell, rent av opportunistisk hållning.

Den här motsättningen är Kuoppala helt medveten om, men han ser det inte som en stor konflikt:

- Jo, det här har nog att göra med att jag inte heller som artist är den som tar starkt ställning eller motsätter mig vissa musikindustrins egenheter, menar Mikko Kuoppala.

Till saken hör att han bestämt vår träff på arbetsplatsen i skivbolaget Universals utrymmen och som en kugge i detta storbolags maskineri för popmusik, har han godkänt realiteterna sådana som de är.

- Sånt är läget nu och det hjälper inte att protestera, konstaterar Kuopplala. Folk vill ha popmusik och det i stora kvantiteter.

Att sådana kriterier som just kvantitet och kvalitet sällan möts, har han till yttermera visso också å jobbets vägnar blivit på det klara med.

- Pyhimys har en mindre publik, men den är desto mer hängiven, medan Teflon Brothers också kvantitativt har många åhörare.

Men om Teflon Brothers ska det ännu sägas att här finns en uttalad avsikt att åtminstone försöka göra metapop.

Mikko Kuoppala

Framgångsrik opportunism

En aspekt med Teflon Brothers är nämligen att delvis fungera som en återspegling av de trender som är rådande inom musikbranschen under en viss tid, förklarar Kuoppala.

Lite enligt konceptet, att om det här är vad publiken vill ha just nu, så ger vi dem det.

Arvon leidit heter första singelsläppet från det kommande Teflon Brothers-albumet, Cirkus; det första albumet som sålt dubbelplatina i Finland innan det ens har getts ut. För platina-albumstatus i Finland krävs en försäljning om 20000 album.

Så man kan säga att killarna har förlikat sig med tanken om Teflon Brothers som ett opportunistiskt projekt och i ljuset av försäljningssiffror har man åtminstone lyckats.

- Men här måste jag påpeka att även om Teflon Brothers som projekt må vara opportunistiskt, så är vi nog inte opportunister som personer, framhåller Kuoppala.

Analytisk och reflekterande

Att mannen jag talar med är utrustad med ett synnerligen skarpt intellekt står vid det här laget klart. Han talar långt och länge och lägger ut sin tankar i analytiska resonemang. Allt det här är i och för sig egenskaper som också brukar passa in på en opportunistiskt lagd människa.

Men i soloprojektet Pyhimys är det faktiskt en annan sida av Kuoppala, som är mer framträdande. Nämligen den djupt reflekterande och ifrågasättande typen, som också tydligt träder fram under intervjun.

Han som ställer sig på den lilla människans sida och gärna iklär sig rollen som ”den andre”, den som är utanför.

Som ett gott exempel på det här vill jag då avslutningsvis återkomma till låten Bättre folk, som jag redan i början var inne på. Den finns för övrigt på albumet Medium, som ursprungligen utkom år 2011, men nu i dagarna – torsdagen den 13 april - ges ut i en begränsad nyutgåva på vinyl.

Vem är Robban?

Huvudpersonen, berättarjaget i låten är en kille som kallas Robban, en finlandssvensk alltså, som har hamnat lite snett i livet, så att säga. Men vi låter Mikko berätta vidare om bakgrunden till låten:

- Jag känner till den här Robban, han finns faktiskt på riktigt, berättar Kuoppala. Det vill säga, jag känner inte honom personligen, men jag har hört berättas historier om honom.

Och helt som han framställs i Bättre folk, så har det inte på alla sätt gått så bra för honom. Men eftersom klichébilden om ”bättre folk” är så stark, så tog Robbans finska kompisar inte hans problem riktigt på allvar.

Liksom, att vadå, vad är det han marrar där?

Det är det här dilemmat – ett slags omvänd diskriminering - som Pyhimys behandlar i sin låt. I förlängningen kan Robban också ses som en mer allmängiltig representant för någonting som Pyhimys tematiskt valt att behandla: den som inte platsar in.

Desto mer erfarenhet av finlandssvenskar har Kuoppala emellertid inte. Så även om Robban-karaktären alltså är verklig, får låten i sig ändå ses som en fiktion, fortsätter han.

- Juice Leskinen har en låt där han blandar finska och svenska och rent språkligt har det här varit en förebild, att helt enkelt ta svenska och finska ord och blanda dem.

- Den värsta farhågan var att jag skulle bli avslöjad för att använda språket helt fel, men jag är glad om det på något plan har funkat.

Finlandssvenskhet är en finländsk sak

Vad har Kuoppala då fått för respons för låten? Kunde sådana här språkliga experiment rent av fungera som ett positivt exempel i stället för den förhatliga tvångssvenskan (”pakkoruotsi”) och uppmuntra någon att själv försöka sig på svenska?

- Riktigt så djupsinniga kommentarer har jag kanske inte fått kring låten, men nog en hel del positiv feedback, i synnerhet av finlandssvenskar.

- Och själv har jag på senare allt mera börjat inse vilken rikedom tvåspråkighet är.

Dessutom, fortsätter Kuoppala, och det här är viktigt, tycker jag:

Finlandssvenskheten är i själva verket någonting typiskt finländskt och ska inte nödvändigtvis förknippas med Sverige, vilket man så ofta gör.

Mikko Kuoppala

Ja, men är det inte just så? Visst är vi också finnar, trots att vi talar svenska. Kanske borde vi, som Kuoppala vidare framhåller, i högre grad försöka sprida vår finlandssvenska kultur inte bara via språket.