Nordenswan: Dags för en revolution inom internationell hockey

Jag älskar ishockey och speciellt turneringar där världens bästa spelare representerar sina land. Vi är många som delar den känslan. Nu har NHL, IOK, NHLPA och IIHF förstört festen för oss. Eftersom hockeybossarna i världen tycks vara inkapabla till konstruktivt tänkande, så kommer här ett färdigt förslag för fortsättningen. Tre punkter som revolutionerar ishockeyns storturneringar.

Plötsligt har vi inga NHL-spelare i OS, World Cup har blivit en expressturnering med pajasaktiga inslag och till den så kallade VM-turneringen kommer bara de som känner för det eller inte har känningar av skador. Det duger inte, vi är värda mera – vi som älskar landslagshockey.

Det har aldrig funkat

Ishockeyn har egentligen aldrig haft ett fungerande system för att bjuda hockeyanhängarna på den sortens turneringar vi vill se. I åratal fick inte proffsen spela VM och OS. Och när NHL till slut kunde börja medverka i VM 1977, så kom man direkt in med fel inställning: en mycket frivillig vårutfärd för spelare som kände sig hugade att supa i Europa efter att ha blivit utslagna från NHL-slutspelet.

Att proffsen överhuvudtaget var med berodde på att NHL och IIHF kom överens om en turnering som på riktigt var lysande: Kanada Cup. Den spelades åren 1976, 1981, 1984, 1987 och 1991 mellan de sex bästa hockeynationerna i världen.

Det blev fråga om ett bilateralt samarbete: Proffsen fick spela i VM och IIHF – och Sovjetunionen – gick med på att de så kallade amatörerna får medverka i en turnering arrangerad av NHL.

Tyvärr byttes sedan Kanada Cup ut mot formatet World Cup 1996. Turneringen utvidgades till att omfatta åtta lag i två grupper och blev direkt en ointressantare turnering när inte längre alla lag spelade mot varandra i gruppspelet.

Följande drag var i och för sig briljant: NHL-spelarna spelade i OS 1998–2014. Vi fick se fina turneringar, men dessvärre tvingades turneringen in i en för kort tidsperiod på grund av NHL:s krav. Dessutom stoppade klubbarna vissa spelare från att delta – till exempel Miikka Kiprusoff år 2006.

Och nu är inte NHL med i OS. Men det är dags att gå vidare och skapa en framtid med verkliga toppturneringar.

VM blev en mycket frivillig vårutfärd för spelare som kände sig hugade att supa i Europa efter att ha blivit utslagna från NHL-slutspelet.

Här är lösningen – tre huvudpunkter

1) Trovärdiga storturneringar kräver NHL:s fullhjärtade medverkan. Vad IIHF och IOK än tycker så spelar ungefär 590 av världens 600 bästa ishockeyspelare i NHL. I klarspråk: Det gäller att få NHL och NHLPA att ställa sig positivt till landslagsturneringar.

2) Glöm OS med NHL-spelare. Det skulle i all framtid vara en evig kamp gällande hur många dagar NHL skall hålla OS-paus, om försäkringar och om allt annat mellan himmel och jord. Fokusera på samarbetet inom ishockeyvärlden – alltså mellan NHL och IIHF. Hockeyn kan strykas från OS, eller så kan det bli en turnering för ungdomar och EHT-spelare

3) Låt World Cup bli den obestridliga kungaturneringen som spelas med fyra års mellanrum – men lyft VM-turneringen till en mycket värdig kronprins. Det kräver kompromisser, långsiktigt samarbete och gemensamma målsättningar. Och att World Cup återgår till ett vettigt format.

NHL har alla essen på handen

Världens bästa liga dit alla de bästa spelarna vill komma för att njuta av de högsta lönerna, spela med och mot de bästa och tävla om den mest eftertraktade titeln inom hockeyn: Stanley Cup.

Det går inte att slå. Därför måste NHL och NHLPA vara välvilliga till att det spelas även andra internationella toppturneringar än World Cup. Att glömma OS helt och hållet tar bort bördan med de oändliga förhandlingarna från NHL-bossarnas axlar.

Det är också hög tid att sluta pina hockeyfansen runtom i världen med ett ovärdigt köpslagande inför varje OS. Den proceduren äter upp stora bitar av hela grenens trovärdighet. Den gör inte heller NHL något gott i varumärkesväg.

NHL-kretsarna måste förstå att en dröm för både spelare och hockeyfans överallt i den lilla hockeyvärlden har slagits i tusen bitar. Att den stora majoriteten är djupt besviken. NHL måste vara färdigt att kompensera, annars skadas grenen på ett sätt som på lång sikt även skadar NHL.

Hur då, frågar Bettman & Co? Svaret: Vi i Europa älskar våra NHL-proffs och vi älskar landslag. Om inte de här två finns i samma paket, så minskar intresset så småningom för hockey som helhet och därmed för NHL. Det blir tillbakagång i stället för den större kakan Bettman så gärna talar om.

World Cup

Med de trumfkort som NHL sitter med är World Cup den enda logiska turneringen för att ha absolut alla de bästa med. Det gäller för IIHF att acceptera fakta och att fungera som marknadsförare för World Cup. Turneringen kan gärna döpas till NHL World Cup – allt för att NHL-gänget ska känna sin tyngd.

För att det ska vara någon vits för IIHF att helhjärtat stöda World Cup så bör den spelas vart fjärde år. NHL och NHLPA måste se till att rytmen inte bryts på grund av arbetsavtalsförhandlingar. Turneringen ska ha en rytm som inte bryts, annars är den inte mycket värd för världen utanför NHL.

Någonting som måste förändras är formatet. Det enda vettiga är att spela turneringen med sex lag för att höja på turneringens prestige. Världens sex bästa NHL-landslag i en turnering där alla möter alla och de två bästa i grundserien går till en finalserie i bäst av tre matcher. Då blir det en toppturnering där alla matcher är högintressanta.

IIHF VM

För att internationell ishockey ska vara en helhet med en röd tråd krävs såklart även att IIHF:s VM-turneringar har ett högt värde ur alla inblandades perspektiv.

En logisk lösning är att VM-turneringarna mellan World Cup-turneringarna fungerar som kval till World Cup. Till exempel så att de sex lag med lägsta summerade placeringspoäng efter fyra VM-turneringar tar de sex platserna.

Alltså: 1 poäng för VM-guld, 2 poäng för silver och så vidare. När en floppturnering kan fälla ett land från World Cup så får IIHF:s VM en helt ny tyngd.

En ny version på VM

För att tydliggöra hur hockeyvärlden är uppbyggd borde vårens VM i alla sammanhang heta Internationella ishockeyförbundets VM-turnering. Och att IIHF VM fungerar som kval till turneringen nummer ett: NHL World Cup. Kom ihåg det där med 590 av 600 ...

Biffen för IIHF:s del? Flytta turneringens start framåt med två veckor, så att endast fyra lag längre är med i NHL-slutspelet när IIHF VM kör igång.

Om spelarna från alla andra utom fyra lag har möjlighet att spela i IIHF VM, under den tiden på säsongen dit varje NHL-spelare siktar sin formtopp, så blir det en verkligt högintressant och högklassig toppturnering.

Samarbete behövs

IIHF behöver NHL:s stöd. Det måste helt enkelt vara slut på att IIHF VM är en turnering dit NHL-spelarna kommer om de har lust. Prestigen måste höjas och det klarar inte IIHF av – den biten kan bara NHL och NHLPA ta hand om.

På ett eller annat sätt måste NHL och NHLPA förbinda sig till att de spelarna som inte är med i NHL-slutspelet står till förfogande för att spela i IIHF VM. Lagen och ligan ska stöda sina spelares medverkan i IIHF VM.

NHL-spelarnas sommar är inte kort och det finns gott om tid att ladda om och repa sig under juni, juli och augusti – ta fotboll som jämförelse.

Sättet att få NHL att engagera sig är såklart det att NHL får direkt ekonomisk nytta av IIHF VM (tv-kontrakt, reklamintäkter, en gemensman turneringssajt ...) och att NHL får använda turneringen för att marknadsföra sig själv.

Så är det bara – en gorilla med maskingevär kallar man ”Sir”. Men om NHL är med, så har nog nyttoströmmen två riktningar: om NHL är med fullhjärtat så blir IIHF VM så småningom allt viktigare för alla inblandade.

Ännu gömmer sig ett trumfkort i IIHF-skjortärmen: var fjärde vår, det vill säga det året som har NHL World Cup på programmet i september, spelas IIHF VM med U23-lag.

Med det framhävs ytterligare World Cup som turneringen nummer ett. De äldre spelarna får vila från VM utan förklaringar och den här versionen av IIHF VM får en helt annan karaktär i och med att den ordnas bara vart fjärde år.

För de flesta blir det en engångsföreteelse – åldersgruppens egen World Cup med potential att bli den internationella hockeyns roligaste turnering.

Det är dags för en revolution.