Maria Sundblom Lindberg: Se till mig som liten är

Förlåt, men alltför länge tänkte jag på dem som en flock. De var barn och de hade behov som barn nu har: närhet, omsorg, mat, trygghet, sömn och rutiner. De var många och havregrynsgröt serverades morgon som kväll. Havregrynsgröt som man äter upp annars blir man utan.

Bortskämda barn var inte min tekopp. Själv hade jag aldrig blivit bortklemad med specialarrangemang kring mat och tyckte nog att det fostrat mig till en rätt tålig och allätande människa. Det gick bra så länge de var två. Två flickor som liknade mig på många sätt och mitt moderskap stötte inte på större motstånd än två trotsattacker på sex år.

Jag klappade mig själv på axeln, så som oerfarna ofta gör, och tog cred för deras soliga sinnelag, samtidigt som jag undrade vad folk egentligen gnällde över när det gällde småbarnsliv. Det här var ju primetime of my life, tänkte jag, medan jag drack min kaffe och läste ännu en bok ostört.

Men sen kom de tre till och med fem barn under 10 skippade jag dockteatern, dramatiserade kvällssagor och sångstunderna. Jag skippade i princip allt för att jobba tre skift i familjefabriken, men jag skulle gärna ha behållit min kaxiga karta om vad barn behöver för att kunna navigera lättare mellan kolik, tvillingar och sömnbrist.

Alltför sent förstod jag mig på nödvändigheten av lyhördhet, flexibilitet och hänsyn till individens förutsättningar.

Det gick inte heller längre att vara morsa på bara ett sätt, för 10-åringar krävde annat än 3-åringar. Känsliga sorter krävde helt andra tidtabeller än tåliga. De som hade sin mamma och pappa med sig varje dag måste stå tillbaka för dem som levde vecka-vecka liv. Flickor ville annat än pojkar. En pojke krävde mer än fyra flickor...otroligt provocerande för en feminist…

Alltför sent förstod jag mig på nödvändigheten av lyhördhet, flexibilitet och hänsyn till individens förutsättningar. Jag anklagar mig inte särskilt hårt för decibelnivån var lååångt över rekommenderad nivå under många år så det var svårt att lyssna in nyanser och särskildhet.

Lär dig barnens koder

Vi var sjukt trötta och hade inte förutsättningar för personliga pedagogiska planer för var och en, men nu har vi det. Nu har vi kanske börjat kunna koda deras temperament och individualitet. De två äldre, som var så lika, är nuförtiden olika. Den ena behöver ensamhet medan den andra behöver samhörighet. Den i mitten behöver rutiner och nerver för att fungera och en annan vägrar former och förutsägbarhet.

De minsta blir suddiga i kanterna om de inte får hud så då måste man bädda för fler. De behöver olika resurser och gränser och det som är belöning för en är ett straff för den andre. Omsorgen om barnen måste dessutom vara åldersadekvat.

Nu och då måste man sätta sig ner och fundera på hur man älskar en 15-åring bäst och vad som är skillnad på omtanke och överbeskyddande. Vi har inte längre några kaxiga kartor och kompassen snurrar ofta runt, men två riktlinjer finns oavsett utmaning: sund självkänsla och empati och omsorg om andra. Det vill vi båda att ska bli deras grund.

Två riktlinjer finns oavsett utmaning: sund självkänsla och empati och omsorg om andra. Det vill vi att ska bli deras grund

Folk idag kan en massa saker. Vi läser hela tiden artiklar på nätet och ägnar rätt mycket tid åt att fördjupa oss i manualer över digiboxar och telefoner. Många följer bloggar om graviditeter och barn och en och annan läser också litteratur kring ungars utveckling, men jag upplever att jag kanske inte är den enda som ägnat mig för lite åt självreflektion och analys varifrån mina ideal och värderingar kommer och hur de påverkar mitt föräldraskap och min unge.

Var en förälder i tiden

Oreflekterat och okunnigt föräldraskap gör, att man gör onödiga och dumma grejer, samt att man ofta tar till sina egna föräldrars fostran när det kniper. Föräldrar, som i sin tur fostrade som sina föräldrar när det blev för svårt.

Skrämmande snabbt är vi plötsligt tillbaka till början på 1900-talet och då visste man faktiskt otroligt lite om barn. Då trodde man till exempel, att alla barn behövde lite stryk för att bli till folk. Då lämnade man små människor ensamma för att de skulle bli starka. Då tänkte man på kidzen som arbetskraft. Då behandlade man dem som en flock.

Är det så farligt då att inte förstå sitt barn? Inte alltid. Det finns som sagt tåliga typer som klarar av att man fumlar på och tror att de är tvärtom mot vad de är. Men om man inte lever upp till föräldrars förväntningar blir ofta både föräldrar och barn besvikna.

Att uppleva, att man är misslyckad, dålig, fel eller bara konstig sätter sig på självkänslan. Dålig självkänsla utvecklas lätt till psykisk ohälsa eller livslång osäkerhet kring vad man vill och kan. Det är kan hindras med att titta lite extra. På sig själv och på barnet.

I det sista cirkus-avsnittet får vi möta föräldrar med 10 barn. Det kräver onekligen cirkustalanger, men de har också missat en och annan boll och dansat på slak lina mellan varven.

Cirkus Familj visas onsdagar kl. 22 och söndagar kl 16.55 i Yle Fem. Säsongens alla avsnitt finns nu också på Arenan. Temat i veckans avsnitt diskuteras på torsdagar i Yle Vega kl 14-15.