Filmrecension: A United Kingdom – kan kärleken bli starkare än så här?
En kontorist i London och en kungason från Afrika möts och kärlek uppstår. Nästan alla vänder sig emot dem och vill skilja dem åt. Låter det inte som en saga? Fast den här historien bottnar i verkliga personer och händelser.
Året är 1947 och Seretse Khama (David Oyelowo) håller på och avslutar sina juridikstudier i England. Efter det förväntas han återvända till Bechuanaland (idag Botswana), han är kungasonen och den framtida ledaren.
Ruth Williams (Rosamund Pike) jobbar på kontor och följer en dag med sin syster till en missionsbal för afrikanska studenter. Och resten är historia.
Ruth och Seretse förälskar sig och inser att de vill leva tillsammans.
När Seretse friar är Ruth helt redo att följa honom, väl medvetet om att det kan bli både jobbigt och tungt. Men vi är tillsammans och tar det hela en dag i taget, svarar hon. Medan han meddelar att han inte kan fullfölja sin plikt som ledare utan Ruth vid sin sida.
Romeo och Julia
När nyheten om deras förlovning blir offentligt brakar helvetet loss. Ruths pappa blir arg och meddelar att hon inte längre är välkommen hem. Seretses farbror (den ställföreträdande kungen för Bechuanaland) blir djupt besviken och arg på brorsonen och tycker han skall avsäga sig makten. Seretses syster säger att det är ett hån att han kommer hem med en vit kvinna som de förväntas kalla Drottning.
För att inte tala om när det brittiska imperiet sätter in all sin kraft för att skilja Seretse och Ruth åt och samtidigt underminera Seretses ställning som ledare för sitt folk. Britterna vill nämligen inte ha bråk med grannlandet Sydafrika där man kör hårt på sin apartheidpolitik.
A United Kingdom är en slags modern Romeo och Julia-historia. Två älskande som alla försöker skilja åt. Fast det här paret funderar aldrig på självmord, ju mer folk försöker knäcka dem desto mer stryktåliga verkar de bli.
Kärleken som historielektion
Jag är lite svag för den här typen av filmer. Filmer som har en stark, romantisk kärlekshistoria som sedan vävs in i världspolitik. När historielektionen kommer så att säga inpaketerad i en berörande och engagerade romantisk historia.
Här får man en skildring av början på slutet för den brittiska kolonialmakten, en politik där pengar och makt många gånger är viktigare än lagen. Samtidigt som det också är en berättelse om Bechuanalands politiska system och dess första steg mot självständighet. Och en beskrivning av hur rasism fungerar.
En film som helt enkelt gör en så nyfiken att man efteråt vill läsa mer om både politikerna i Storbritannien och i Bechuanaland.
Men för den här filmens intrig gör regissören Amma Asante och manusförfattaren Guy Hibbert (utifrån Susan Williams bok Colour Bar) ändå helt rätt i att fokusera på kärlekshistorien. Det är den som engagerar en som åskådare. Och då fungerar det att spegla allting i Seretses och Ruths kärlek.
En kärlek som inte låter nåt eller någon komma emellan dem.
