Kunskaper i vildmarkssjukvård räddar liv när hjälpen är långt borta
Skador som i stadsmiljö inte är så allvarliga kan snabbt förvärras och bli komplicerade då den skadade befinner sig på en avlägsen och svåråtkomlig plats.
Sommaren närmar sig med stormsteg och det betyder att allt fler börjar röra sig i skog och mark. Stug- och skärgårdslivet lockar och en del kanske planerar en aktivitetssemester i Finland eller utomlands. Då kan det vara bra att damma av sina kunskaper i första hjälpen och till och med ta steget vidare och förkovra sig i vildmarkssjukvård.
Vildmarkssjukvård baserar sig på samma medicinska principer som vanlig sjukvård. Men när vi avlägsnar oss från den urbana miljön som många av oss vistas i uppstår genast nya utmaningar, säger Roope Roine som är paddlings- och bergsvandringsguide och som utbildar i vildmarkssjukvård. Han utbildar bland andra friluftsentusiaster, skärgårdsbor eller personer som till exempel via sitt yrke spenderar tid på mer avlägsna platser.
-Om en olycka inträffar under en hike eller vandring på ett mer avlägset ställe blir tiden vår första utmaning. Det tar längre tid för hjälpen att nå fram och då kan skadan eller sjukdomsattacken förvärras.
Miljön där den skadade befinner sig samt väder och vind lägger förstås krav på vården. En annan viktig skillnad till första hjälpen i staden är kommunikationen till proffsen som i något skede ska ta över.
- Kommunikationen kan vara väldigt komplicerad om vi inte har mobiltäckning eller en satellittelefon med oss. Det här påverkar hela processen, säger Roine.
Sår och brännskador
De vanligaste olycksfallen som sker i vildmarken är olika typer av sår. Det kan vara allt från små skavsår till mer komplicerade öppna sår; modell yxan i benet. En annan typ av vanliga skador är muskel- och skelettskador; allt från lätta stukningar till komplicerade benbrott. Brännskador är en tredje grupp skador som man måste vara beredd att vårda. Friluftskök i kombination med het mat och dryck leder lätt till brännskador av olika grad.
Vikten av improvisation och riskanalys
En adekvat utrustning och en bra första hjälpen-väska är A och O men Roope Roine understryker också vikten av att kunna improvisera vid behov.
- I vissa fall måste vi kunna improvisera med det vi har omkring oss eller det vi hittar i naturen. En muskel- och skelettskada behöver kanske en spjälning och då kan man använda sig av stavar eller käppar man hittar i naturen.
En annan viktig aspekt i friluftssjukvård är riskanalys. Det att man inför en utfärd eller expedition funderar över vilka faror som kan uppstå i naturen eller under en viss aktivitet. Det är alltid lättare än att ta hand om eventuella skador som uppstår, menar Roine.
Ett inflammerat skavsår kan leda till evakuering
Roope Roine har lotsat grupper på olika vandringar och expeditioner i över 20 års tid, bland annat i Sverige, Norge, Storbritannien och Nepal. De svåraste situationerna uppstår då det inte finns en konkret orsak till ett försämrat hälsotillstånd hos en människa, berättar Roine.
- Det kan vara läskigt med stora sår och benbrott, men då vet jag vad jag ska göra, det är väldigt konkret. Men om en resenär plötsligt får starka buksmärtor eller medvetandegraden förändras utan att det finns en bakomliggande skademekanism, blir det genast svårare.
Ibland kan också små skavanker snabbt få allvarliga följder när man befinner sig längre borta från civilisationen. Roine minns en vandring i Norra Sverige där en deltagare fick ett skavsår som rengjordes och omplåstrades på rätt sätt. Vandringen kunde fortsätta. Men efter en tid visade det sig att foten drabbats av en infektion som spred sig så kraftigt att personen i fråga till slut måste evakueras från vildmarken med helikopter.
En första hjälpen-väska kan innehålla skyddshandskar, plåster, sterila kompresser, ett brett elastiskt förband och en spruta med vilken man kan tvätta sår med tryck.
― Roope Roine
Vi har Napoleons fältläkare att tacka för första hjälpen
För att hitta rötterna till första hjälpen får man gå till början av 1800-talet då Napoleon förde sina krig. Före det här transporterade man de sårade soldaterna från fronten, ofta rätt långa sträckor, före de fick tillgång till vård. Napoleons fältläkare insåg vikten av snabba vårdinsatser och började ge patienten basvård redan vid fronten, berättar Roope Roine. Nästa stora steg i utvecklingen av första hjälpen var när Röda Korset grundades år 1863 och började erbjuda första hjälpen-kurser för allmänheten. Först i slutet av 1980-talet började man utveckla vildmarkssjukvården i USA som en egen genre inom sjukvården.
Med rätt utrustning och en första hjälpen-väska kommer du långt
Vilken utrustning som kan vara bra ha med sig varierar stort. Det är längden på turen och aktiviteten som styr. Men ett liggunderlag och någon form av vindskydd är bra att ha för att hålla värmen vid behov.
- När jag jobbade i Storbritannien var det kutym att ha med sig en vindsäck av nylontyg som man kunde krypa in i om vädret växlade. Samtidigt fungerade säcken som en första hjälpen-pryl. Det här är ett bra exempel på att vara steget före, menar Roine.
En sjukvårdsväska hör givetvis till utrustningen, men innehållet behöver inte vara så omfattande. Dels för att man kan improvisera och dels för att de flesta skador som inträffar under en friluftstur är lindriga.
- En första hjälpen-väska kan innehålla skyddshandskar, plåster, sterila kompresser, ett brett elastiskt förband och en spruta med vilken man kan tvätta sår med tryck. Det här är en bra början.
- Men framför allt; lär dig grunderna i första hjälpen. Var förberedd för miljön du kommer att vistas i och den aktiviteten du eventuellt kommer att utföra. Var realistisk med vad du fysiskt klarar av så blir det tryggare. Och kom ihåg att njuta och ha det roligt.
