Ovisshet tung för cancerdrabbade
Då man själv eller någon närstående insjuknar i cancer avbryts många vardagsprocesser, åtminstone för ett tag. Även om prognoserna är bra, är behandlingarna ofta så tunga, att man inte kan arbeta och kanske inte heller ha samma ansvar i sin familj som man tidigare haft. Det här tär på psyket.
En dödshotande sjukdom leder ofta till att drabbade börjar se över sina liv, ifrågasätta hur man levt och vilka roller man har i olika sammanhang. Processen är förstås individuell, men det gemensamma är ofta, att man inte vet hur det kommer att bli framöver.
Hur ska man kämpa om det är någon annan som bestämmer hur vården går vidare och vad som görs?
Ovissheten är tung för många att leva med, precis som upprop från omgivningen om att kämpa. För den insjuknade kan detta upplevas svårt att tolka. Hur ska man kämpa om det är någon annan som bestämmer hur vården går vidare och vad som görs?
- Det finns en stark social förväntning att den som blir sjuk vill bli frisk och gör sitt yttersta för det, säger docenten i hälsosociologi Sirpa Wrede. Om man ser på medieberättelser om cancer talas det mycket om att kämpa och övervinna. Forskningen har hävdat, att många av metaforerna som används i samband med cancer, är samma uttryck som används inom krig. Det talas om slag och det finns en viss heroism i att ha överkommit sin sjukdom. För de insjuknade handlar det kanske mera om att stå ut än att kämpa.
Samtal som stöd
Cancervården förbättras hela tiden och det finns hjälp att få också med den mentala biten, för den som aktivt söker den. De lokala cancerföreningarna har samtalsgrupper där man kan möta både andra cancerdrabbade och professionella som kan svara på frågor kring cancern.
Vill man inte sitta i grupp erbjuds personliga kamratstödjare med egna erfarenheter av cancer. Lasse Svahnström fick cancer i magsäcken för tjugo år sedan och har i mer än sjutton år fungerat som en av Cancerföreningens kamratstödjare.
- Jag tyckte jag lyftes ut som en sommarkatt efter operationen, minns Lasse Svahnström. Det fanns så många frågor jag hade och ville ha svar på direkt, fast jag inte visste att jag kunde få det. Den krisen vill jag lindra för andra genom att finnas till hands för samtal då det blir jobbigt.
Ett samtal med en kamratstödjare kan ske per telefon, på ett café eller sjukhus. Diskussionerna går på den cancerdrabbades villkor och kan handla om allt från toabesök och gräl till oro och ångest.
- För många är det lättare att prata med en utomstående än med en anhörig, säger Lasse Svahnström. Sedan är det också bra att man haft samma diagnos och kan relatera till samma typ av behandlingar och biverkningar.
Finlandssvenska cancergruppen på Facebook
Många av stödgrupperna för cancerdrabbade finns också i virtuella versioner. Eva-Maria Strömsholm, som idag lever med sviterna efter äggstockscancer, sökte mycket information och stöd på nätet då hon blev sjuk. Hon bloggade och märkte att det hjälpte att skriva av sig.
Eftersom de flesta nätforum var baserade i Sverige, bestämde hon sig för att starta ett finlandssvenskt. Idag har Finlandssvenska cancergruppen på Facebook nästan 300 medlemmar.
- Det är en sluten grupp och det som diskuteras där är konfidentiellt, berättar Eva-Maria Strömsholm. Vi vrider och vänder på vilka salvor som är bäst för strålskador och var de bästa perukerna finns.
I gruppen ges inga sjukvårdstips eller svar på medicinska frågor. Det är vanliga människor som stöder, tröstar och uppmuntrar varandra i både sorgliga och glada ämnen.
- Bara att någon skriver ordet kram där så kan hjälpa en annan, säger Eva-Maria Strömsholm. Om man har ångest mitt i natten och får sätta sig ner och skriva och märka att det finns andra som är uppe med ångest, kan man börja chatta och diskutera och det känns väldigt bra.
Under och efter sjukdomen
För en cancerdrabbad kan sjukdomen finnas närvarande i livet länge efter avslutade behandlingar.
- Har du en gång haft cancer har du alltid cancer, vittnar psykologen Carita Jakobsson om att många deltagare i samtalsgrupper upplever. Det finns i tankarna när man går på kontroller och varje gång man känner något underligt i kroppen. Det är bra att vara alert, men är behandlingarna över ska vi förstås försöka leva som friska.
Som yrkesmänniska strävar Carita Jakobsson efter att ställa sina frågor så att patienten kan verbalisera sina egna känslor och tankar. När man uttalar det man är rädd för kan det många gånger låta mindre hemskt. Om man tillsammans ser på det som oroar från olika vinklar, kan man ofta se något man inte sett förr.
- För många är det en svår nöt att knäcka hur man lever med cancer, säger Carita Jakobsson. Jag tror på att leva i nuet och fokusera på vad man kan och vill göra. Ens värderingar kan förändras och man börjar se tydligare vad som är verkligt viktigt i livet. Då kan det vara bra att vara sunt egoistisk och dra vissa gränser tydligare, att vara snäll mot sig själv och värdesätta sig själv.
Vad har du för erfarenheter av kamratstöd? Dela med dig av din berättelse genom att använda formuläret nedan. Vi publicerar utdrag ur en del av texterna på våra webbsidor och förbehåller oss rätten att redigera i dem och rätta språkfel. Texterna kan också användas i Yle Vegas sändningar kring cancersatsningen. Du kan vara helt anonym om du vill, men lämna dina kontaktuppgifter om du vill att vi kontaktar dig. Har du frågor? Kontakta producenten Annika Löfgren: annika.lofgren@yle.fi
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
