Kalasefterlysning på Facebook gav vänner

Det började med en bortsprungen hund som efterlystes via Facebook. Hunden hittades i grannbyns fårfarm och historien fortsätter med en idé att efterlysa kalas till en ensam sexåring med autism. Nu kommer historien om hur det gick när Patrik ”Putte” Lempiäinen fick gå på sina första kalas.

Putte förklarar att det är roligt att gå på kalas och att det finns många barn där. Han vill gärna gå igen. Och han har ännu många kalas att se fram emot.

Men så har det inte alltid varit. Länge hade mamma Sofia Lempiäinen bekymrat sig över Puttes situation. Han fick inte några kalasinbjudningar, och hade inte några vänner. När hans tvillingbror och storasyster traskade iväg på kalas satt han ensam kvar i fönstret för att titta efter dem.

Under nyårsafton rymde familjen Lempiäinens lilla svarta chihuahua Rocky. Sofia Lempiäinen efterlyste hunden på Facebook och överraskades av det stora antal människor som deltog i sökandet.

Hunden kunde så småningom hämtas hem från den lokala fårfarmen, och Sofia hade fått en idé.

Hon efterlyste kalas åt Putte via Facebook och efter en kort stund blev kalendern full.

Hur gick det?

Nu är vi tillbaka hos familjen Lempiäinen där vi träffades i januari då allt drog igång. Många berördes av historien och kalasinbjudningarna strömmade in. Sofia Lempiäinen är glad.

- Vi har haft ganska bråttom. Det har varit fest nästan varje helg, säger Sofia Lempiäinen och skrattar.

Det har gått bra. Förutom alla kalas har Putte också fått vänner som han träffat flera gånger.

- Putte har varit lugnare, nöjdare och gladare. Han frågar inte längre efter kalas och inte pratar han om det så mycket heller. Och så brukar det ju vara då man är nöjd med situationen. Han blir inte heller ledsen när hans syskon åker iväg på kalas.

Tacksam och lättad

Sofia Lempiäinen känner stor glädje över att inte behöva se sonen så ledsen längre.

- Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Men jag är så glad över hur mycket människor det finns som vill hjälpa till. Det är härligt.

För Putte har möjligheten att gå på kalas varit viktig.

- Han har känt sig värdefull och viktig, säger Sofia Lempiäinen.

Ett kalas för alla som aldrig blivit bjudna

I maj fyller Putte och hans bror Pepe 7 år. Föräldrarna bestämde sig fort för att detta kalas ska bli ett kalas dit alla barn som inte brukar bli bjudna på kalas är välkomna. Och också de som bjudit Putte på kalas.

- Det är inte bara för Putte som det kommer att betyda mycket, utan också för alla de barn som för första gången kommer att få gå på kalas.

Kalasinbjudan är publicerad på sociala medier och Sofia Lempiäinen uppmanar alla som vill komma till kalaset att först ta kontakt med henne via hennes Facebooksida. Kalaset går av stapeln den 20 maj i byns numera nerlagda grill.

Behovet av gemenskap

Att som barn få gå på kalas är en stor grej. Det handlar inte bara om själva kalaset utan om vänskap, delaktighet och gemenskap.

- De känner sig utanför om de inte får gå. Det gäller inte bara själva kalaset, utan det påverkar också i och efter skolan.

Sofia Lempiäinen är glad att hon skrev inlägget på facebook i vintras.

- Det har löst ett så stort problem.

Förutom eget kalas väntar ännu några andra kalas i sommar. Samtidigt ser Sofia Lempiäinen fram emot en vardag där Putte nu har egna vänner att umgås med.

- Vi har några kompisar som vi förhoppningsvis får komma till på kalas varje år och det räcker. Det behöver inte vara kalas varje veckoslut. Men hör jag att någon är i behov av en kalaskompis, så då springer vi, säger Sofia Lempiäinen och skrattar.

Läs också: Sofia och Tobias Lempiäinens tankar från januari