Bärtils bokklubb: Malin Kivelä vill trotsa och trösta

Malin Kivelä skriver ofta på trots och mot gängse uppfattningar, vare sig det gäller relationer eller hälsohets. Hennes böcker utmanar och uppmuntrar föräldrar och barn.

Malin Kivelä debuterade som författare år 2002 med romanen Australien är också en ö, och kort därefter fick hon en idé som var kort och enkel och som hon tyckte att kunde lämpa sig som en text för en bilderbok.

År 2004 kom Den förträfflige herr Glad ut med text av Malin Kivelä och illustrationer av Linda Bondestam – en bok som handlar om den snälla, joviala och lätt tankspridda herr Glad som får en ny granne i den sura fröken Citron.

Herr Glad blir förtjust i sin nya surpuppa till granne och försöker på olika sätt blidka argbiggan som inte låter sig blidkas särdeles lätt – tvärtom är hon rätt ohyfsad och kräver att herr Glad skall städa åt henne, bära ut hennes sopor och betala hennes räkningar.

- Det är två olika personligheter som möts här. I livet och i litteraturen anser man ofta att man borde leva si och så för att vara lycklig och nöjd, men om man ser på människornas relationer i det verkliga livet kan de te sig helt annorlunda. Människor kan vara nöjda på olika sätt: herr Glad gillar att vara snäll medan fröken Citron gillar att vara sur och trots olikheterna får de båda två ut någonting av relationen.

Efter många om och men och några smarriga bakelser lyckas herr Glad på något sätt vinna fröken Citrons förtroende och de hittar fram till en gemensam melodi:

- Hon förefaller nog mer nöjd över att han är där än hon vill medge … Så kanske hon smälter lite grann inom det närmaste decenniet. Jag njöt av att skriva om fröken Citron just för att hon var så hutlös, och bilderna som Linda Bondestam gjorde fick henne att framstå som en häxa – hon är bara för mycket, för rufsig, för stor och jag i min tur bredde bara på mer och mer. Och det kändes skönt att hon inte blev snäll och ljuv på slutet.

Frigörande eller begränsande att skriva för barn?

Jag undrar om Malin tänker extra noga över hur hon uttrycker sig när hon riktar sig till en barnpublik eller om hon funderar ett varv till över hur karaktärerna ska vara – är det i så fall begränsande eller frigörande, måste hon dra åt handbromsen eller kan hon frifräsa?

- Bådadera. Just nu känns det befriande, eftersom jag upplever att jag i mitt barnboksskrivande inte behöver vara så ”smart”. När jag skriver romaner och pjäser för vuxna försöker jag på något sätt skapa en ny form eller åstadkomma något som verkligen är nytt för mig själv i alla fall, och är tungt. Men för mig går det rätt snabbt att skriva barnböcker eftersom karaktärerna kan var rätt så ensidiga och det behöver inte handla om mig på samma sätt som i mina vuxenböcker. Jag behöver inte ha med alla lager, all komplexitet och all ambivalens på varje sida så som jag jobbar i mina texter riktade till vuxna. Men just därför kan det paradoxalt nog bli så att djupet och komplexiteten finns där eftersom jag kan fräsa helt fritt och får glömma vissa aspekter av författandet.

”Marängkorvar var det alltså, en åtta-tio stycken? Yes? Och några av dessa ljuvliga korallrävar och en liten, lätt fläskplym till efterrätt, yes? Och medan Kurt pratade och skrattade och rökte och langade bakelser så slank det visst in en och annan fläskplym i hans egen mun också.”

– ur ”Den förträfflige herr Glad” (2004)

Den förträfflige herr Glad är en lustfylld lek med ord och Malin Kivelä njuter av att få kasta loss och leka i sina barntexter:

- Jag får leka och dessutom känner jag att jag inte har någon prestige i barnboksskrivandet. Mitt vuxenskrivande har blivit värre och värre med åren och jag känner att jag ständigt borde överträffa mig själv. Man jämför sig ständigt med sin senaste bok och funderar över hur man kan komma vidare i sitt skrivande. I barnböckerna struntar jag fullkomligt i framgång och prestige och det inger mig en oerhörd frihetskänsla.

Berättelsen om herr Glad och sura fröken Citron finns också som animation på Yles Arena:

20 min

Den förträfflige herr Glad - Spela upp på Arenan

Aktuella samhällsdiskussioner i barnböckerna

Många barnboksförfattare tar fasta på aktuella samhällsdiskussioner och företeelser i vår samtid.

I bilderboken Bröderna Pixon och tv:ns hemtrevliga sken (2013) får vi stifta bekantskap med en handfull killar som älskar att hänga framför tv:n från morgon till kväll medan de äter godis och sockrade flingor. I rummet intill försöker en utmattad mamma vila.

Jag undrar om Malin Kivelä hade någon pedagogisk eller moralisk baktanke när hon skrev om bröderna Pixon med armmuskler som små ärter, otaliga hål i tänderna och en kondition på en 90-årings nivå.

- Vad än jag skriver gör jag det på trots, jag är ofta emot någonting. I Den förträfflige herr Glad hade jag en idé om en något statisk relation och jag tänkte att allt inte behöver utvecklas så mycket, det kan trots allt utmynna i den stora glädjen på sitt eget sätt.

- I boken om bröderna Pixon var min tanke att vara emot den givna moralen från vuxenhållet och att liera mig med barnen och med barnet i mig. Som mamma är jag samtidigt lite tudelad till detta, precis som mamman i boken skriker jag om hur tidigt jag lärde mig simma och är alldeles förbluffad över dagens stillasittande skrämgeneration. Men boken slutar ju inte heller med att bröderna blir jättehurtiga och börjar äta bara grönsaker utan tv:n som gått sönder repareras och de får extra supersockriga flingor för att fira kvällen. Min poäng var att vara emot ett hälsoivrande som jag förvisso också själv håller på med. Att propagera för en lustfylld barndom i stället för att hälsoprestera. Någonstans känner jag starkt för njutningen, för att ha det skönt och ljuvligt om man bara kan.

”Bröderna Pixons armmuskler är små som ärter. Hos personer i deras ålder är de vanligen som hönsägg. I blodet flyter alltför få vitaminer omkring. Egentligen inte en enda. Flingor och godis innehåller tyvärr noll procent vitaminer. Bröderna Pixons kondition är som 90-åringars. Magsäckarna är små och skrumpna och tänderna har hål.”

– ur ”Bröderna Pixon och tv:ns hemtrevliga sken” (2013)

Ur föräldraperspektiv erbjuder boken om bröderna Pixon ett antal intressanta och också utmanande synvinklar på detta med föräldraskap och på frågan om den vuxnas ansvar, och jag undrar hur mycket Malin Kivelä tänker på föräldrarna eller på de vuxna när hon skriver sina böcker för barn – det är ju ofta de vuxna som läser bilderböckerna högt för barnen:

- Jag går nog in i en egen lek, och jag undrar om jag överhuvudtaget tänker på någon annan, tänker jag ens på barnen? Jag börjar framför allt provocera mig själv och roa mig själv så mycket som möjligt tills jag kommer till en punkt då jag uppnått det jag vill.

Många vuxna läsare har haft invändningar mot boken om bröderna Pixon eftersom de anser att man inte kan skoja om vad som helst och att bildvärlden är alltför grå och dyster, konstaterar Malin Kivelä.

Tätt samarbete med illustratören

Redan från första början har Linda Bondestam gjort illustrationerna till Malin Kiveläs bilderböcker, och under årens lopp har samarbetet blivit mer och mer just samarbete.

- När vi gjorde boken om herr Glad kände vi inte ännu varandra och då fick Linda göra bilder till en färdig text. Vad beträffar boken om bröderna Pixon hade jag jättemycket åsikter om illustrationerna och om hur glåmiga gossarna skulle vara. De fick inte vara alltför rödkindade utan jag ville att Linda skulle göra smalare och smalare, vitare och vitare och mer påsar under ögonen … Linda kan för sin del ha önskningar om att stryka något i texten eftersom det inte blir bra på sidupplägget annars.

I höst är duon aktuell med en ny bilderbok, Den ofantliga Rosabel, som fick sin början i och med att Linda ville göra en bok om en häst:

- Jag tänkte genast att berättelsen måste handla om en häst som inte är alltför graciös, utan som snarare är lite mullig.

Hästen Rosabel står där i hemmaspiltan och känner sig fel, fet och ful i jämförelse med de fantastiska graciösa hästarna runtomkring henne. Den ofantliga Rosabel är ett slags askungesaga och den har också något av den fula ankungen över sig.

- På sätt och vis är det en klassisk historia. Jag ville skriva en annan slags hästbok, men jag tycker att den också är rätt så feministisk. Rosabel hittar sin grej på ett helt annat sätt än de andra finhästarna i hagen. Hon gör det på ett skitigare, snabbare och vildare sätt.

Malin Kivelä säger att boken om Rosabel på sätt och vis är hennes självbiografi, och att hon nu vid 43 års ålder vill säga till alla unga tjejer där ute att man kan vara en annan sorts prinsessa, en skitig, stark och muskulös prinsessa i stället för de så ”perfekta” araberhästarna.

Kritik för cigaretter och politiskt inkorrekta barn i bilderboken

Malin Kivelä har fått en del kritik för sina rättframma barnbokstexter som av en del kritiker och bloggare ansetts vara politiskt inkorrekta och alltför utmanande.

I boken om herr Glad står t.ex. konditorn Kurt och bolmar på en cigarett medan han langar fläskplymer över disk så det står härliga till.

Det finns tydligen ämnen i bilderboken som läsarna anser att inte hör hemma där.

- Allmänheten har verkligen starka åsikter. I Helsingin Sanomat ondgjorde man sig över att någon tillåts röka i en bok för barn och många finska barnboksbloggare har uttryckt starka åsikter om mamman i boken om bröderna Pixon – de läser boken alltför realistiskt och är oroade över att hon är ett socialfall.

Men Malin Kivelä vill inte retuschera den värld barnen lever i:

- Jag ville absolut ha med Kurt i boken eftersom det finns många i världen som röker. Det är också skenheligt att inte visa en enda cigarett i en enda barnbok samtidigt som många barn har föräldrar som röker. För dem kan det bli en skam att inte deras verklighet syns för att den på något sätt skulle vara sunkig. Alla barn ser ju folk som röker när de rör sig på stan. Knappast utgör Kurt någon större fara för folkhälsan och jag tror inte att någon börjar röka på grund av en karaktär i en bilderbok.

Malin Kivelä hoppas att hennes böcker kan komma något barn till tröst:

-Om jag skulle kunna trösta något barn med det man skrivit skulle det vara fint. Barnböcker har stora möjligheter att påverka små liv.

”Natten är här / och skogen helt svart / Men där: ett fladder / högst uppe: ett glitter / Det är hon / Rosabel / de övriga följer. / Hon, Rosabel / regnbågen böljar. / Ett drottningpaket / en gnisterraket / och ett språng!”

– ur ”Den ofantliga Rosabel” (2017)

Malin Kivelä om sina böcker för barn

17:37

Vad tycker du bäst om att läsa för ditt barn? Har ni favoritförfattare och -illustratörer som ni återkommer till? Vill barnet läsa samma bok om och om igen? Dela gärna med dig av era bästa boktips till #bärtilsbokklubb!