Le Pen eller Macron? Därför borde du bry dig

För att bli kandidat måste man samla underskrifter av märer, parlamentsledamöter och andra folkvalda.

Det finns cirka 42 000 sådana personer som kandidaten in spe kan försöka övertala att stöda sin kandidatur.

En kandidat måste få minst 500 underskrifter från olika delar av Frankrike inklusive territorierna utanför Europa (såsom Franska Polynesien och Saint-Barthélemy i Karibien).

Den första valomgången hölls den 23 april.

Eftersom ingen av de elva kandidaterna fick mer än 50 procent av rösterna blir det en andra och avgörande omgång den 7 maj.

Då deltar de två kandidater som fick flest röster - Emmanuel Macron och Marine Le Pen.

På valdagen och dagen före valet får franska medier inte publicera opinionsmätningar. Detta gäller inte medier i utlandet, såsom t.ex. franskspråkiga medier i Belgien eller i Schweiz.

Vallokalerna öppnar klockan 9 finsk tid. De sista stänger klockan 21.

Genast då vallokalerna stängt får de franska medierna publicera prognoser baserade på vallokalsundersökningar.

Medier i utlandet kan dock publicera sådana undersökningar före det om de vill.

Ett av presidentens starkaste verktyg är rätten att på egen hand utse landets regeringschef.

Den franska presidenten leder utrikes- och säkerhetspolitiken, utnämner premiärministern, kan upplösa parlamentet, införa begränsat undantagstillstånd och benåda fångar eller lindra deras straff.

Men i många andra beslut krävs att presidenten får premiärministerns godkännande, vilket begränsar presidentens möjligheter att utöva direkt makt.

Då premiärministern väl är utnämnd kan presidenten inte längre avskeda premiärministern. Det kan bara parlamentet göra.

Presidenten kan inte heller stoppa lagar genom att vägra stadfästa dem.

Frankrikes moderna historia indelas i den tredje, fjärde och femte republiken.

Tredje republiken existerade från kejsardömets fall 1870 till den tyska ockupationen 1940. Fjärde republiken fanns från efterkrigsåret 1946 till 1958.

Den femte republiken etablerades 1958 och är den era som Frankrike lever i nu.

Under tredje och fjärde republiken var presidentens roll närmast ceremoniell och hen valdes av parlamentet.

Men då den nuvarande femte republiken skapades av landets starke man Charles de Gaulle ändrades det här.

1958: Femte republikens konstitution träder i kraft och ger presidenten mer makt. Huvudarkitekten bakom reformen är den legendariska generalen och frihetshjälten från andra världskriget de Gaulle, som själv väljs till president samma år. Presidenten väljs indirekt av en elektorsförsamling.

1962: Den sittande presidenten de Gaulle driver igenom en stärkning av presidentposten via en folkomröstning. Presidenten börjar väljas direkt av folket och får därmed större inflytande. Reformen och folkomröstningen blir mycket omtvistade.

2000: En ny folkomröstning hålls om presidentposten. Mandatperioderna begränsas från sju år till fem.

2008: Konstitutionen justeras. Presidenten kan hädanefter sitta högst två mandatperioder i rad.

Blir stark ledare i EU

Den franska presidenten leder utrikespolitiken och kommer därmed att påverka hur EU styrs.

Frankrike blir EU:s näststörsta ekonomi efter att Storbritannien lämnat unionen och får inflytande därefter.

Därför kan valresultatet få betydelse även för enskilda människor i andra länder.

Kan splittra eller utveckla EU

Den ena kandidaten Marine Le Pen är uttalat nationalistisk och EU-fientlig.

Om hon väljs till president kan man räkna med att Frankrike blir ovilligt att samarbeta med EU och att landet eventuellt överger både unionen och euron.

Le Pens utmanare Emmanuel Macron står för en diametralt motsatt politik.

Han är uttalat EU-vänlig och har sagt sig vilja utveckla unionen.

Har bestämmanderätt över kärnvapen

Presidenten är högsta kommendör för de väpnade styrkorna och har (liksom USA:s och Rysslands presidenter) rätt att ge order om att använda kärnvapen.

Frankrike räknas ofta som världens tredje starkaste kärnvapenmakt vid sidan av USA och Ryssland.

Tidigare socialist i den politiska mitten som skapat sitt eget politiska parti En Marche! (Framåt!) som har samma initialer som han själv.

Säger sig vilja genomföra en demokratisk revolution och har regelbundet dragit mer publik på sina valmöten än motståndarna.

Affärsman och god pianist från en läkarfamilj som har examen från elituniversitetet École nationale d’administration.

Varit ekonomiminister men inte ställt upp i ett politiskt val tidigare.

Yngst av alla kandidater som ställde upp (39 år).

Stöder EU och betecknar sig själv som vänsterliberal. Vill sänka skatterna både för företag och låginkomsttagare.

Notering i de sista opinionsmätningarna inför andra omgången: 62 procent.

Leder Front National (Nationella fronten), ett nationalistiskt ytterhögerparti som hennes pappa Jean-Marie Le Pen grundade.

Tog över ledarskapet av sin far 2011 och bröt med honom efter att han flera gånger förnekat att judeförintelsen ägde rum.

Har försökt städa upp partiets tidigare klart rasistiska framtoning. Kallar processen de-demonisering.

Motarbetar invandring, vill ha Frankrike ut ur EU och eurozonen.

Gillar Donald Trump och har profilerat sig som den ledande populistiska kandidaten. Hennes slogan är ”I folkets namn”.

Systerdottern Marion Maréchal-Le Pen (Jean-Marie Le Pens barnbarn) är också aktiv i politiken för Nationella fronten och sitter i nationalförsamlingen.

Notering i de sista opinionsmätningarna inför andra omgången: 38 procent.