Förlossningsskador inget man talar högt om
Många gravida kvinnor känner en oro för hur kroppen ska klara av förlossningen men också hur läkningsprocessen efteråt ska se ut. Enligt gynekolog Marika Smeds ska kvinnor inte behöva oroa sig i onödan.
Långt ifrån alla drabbas. Men för en nyförlöst kvinna med skador i underlivet kan det kännas som en klen tröst att bara omkring en procent av förstföderskorna får en tredje eller fjärde gradens bristning.
Det här är en låg siffra. Speciellt om man jämför med till exempel vårt grannland Sverige där motsvarande siffra ligger på omkring sex procent.
Men för just den som drabbas kan förlossningsskadan påverka livskvaliteten avsevärt. Därför är det viktigt att våga prata om det och framför allt att söka hjälp.
Förlossningsskador
- Det är vanligt att en kvinna får bristningar i underlivet i samband med en förlossning. Bristningarna brukar delas in i fyra olika allvarlighetsgrader.
- De två lägsta graderna läker ofta av sig själv eller med hjälp av några stygn. Grad tre och fyra kallas sfinkterruptur och innebär att vävnaderna i bäckenbotten spruckit helt eller delvis och att ändtarmens ringmuskel tagit skada.
- Det är viktigt att grad tre och fyra korrigeras bra primärt. Det görs vanligtvis i operationsalen efter förlossningen.
- Efter förlossningen kan området göra ont och vara svullet, men smärtan ska klinga av successivt. Gör den inte det lönar det sig att kontakta vården.
Vi lär oss mer och mer
Marika Smeds jobbar som specialläkare i obstetrik och gynekologi vid Vasa centralsjukhus. I sitt jobb träffar hon dagligen gravida kvinnor och hon vet att förlossningsskador är något som oroar flera.
- Det finns kvinnor som har förlossningsskräck. En orsak till det är att de är rädda för att spricka svårt.
Hon påminner ändå om att majoriteten av förlossningarna går bra för både mamma och barn och att man inom sjukvården aldrig varit så duktig på att upptäcka och reparera eventuella skador som man är i dag.
- Forskningen går framåt hela tiden och vi lär oss mer och mer.
Men Marika tycker ändå att det vore bra om fler hade en större kunskap kring hur en förlossning påverkar kroppen - även om den förlöper utan komplikationer. För det är en ansträngning som inte kan gå obemärkt förbi.
- Sällan är det så att en förstföderska inte skulle få ett enda stygn efter en vaginal förlossning. Men återhämtningen efter lindriga rupturer och också en episiotomi (ett kontrollerat klipp i mellangården, reds anm.) är bra.
Risken för bristningar i underlivet är större om babyn inte kommer i optimal bjudning eller är väldigt stor, om kvinnan är överviktig eller om läkaren tvingas använda sugklocka.
Många förstföderskor har inte alls kunnat tänka sig hur vanliga till exempel sugklocksförlossningar är.
Marika Smeds, gynekolog
Barnmorskan har också en ytterst viktig roll när det kommer till hur huvudet föds fram och hur man stöder mellangården.
- Många förstföderskor har inte alls kunnat tänka sig hur vanliga till exempel sugklocksförlossningar är. Och då kan det komma som en chock om det blir en sådan, säger Marika.
Om man däremot är förberedd på att sugklockan kan behövas är det också enklare att finna sig i situationen och behålla lugnet.
- Det är också lättare att acceptera att det gör ont efter förlossningen om man är förberedd på det än om man trott att man bara ska promenera ut från BB som om inget hade hänt, säger Marika.
Min förlossning gick fort och i slutet måste de använda sugklocka för att hjälpa bebisen att komma ut. Det gjorde att jag fick en tredje gradens ruptur i underlivet. Jag opererades genast och hade rätt ont i några dagar. Nu, ett år senare har jag inga problem alls. Är tacksam över att min kropp läkt så bra.
Förstföderska, 27 år
Återkopplingen är viktig
Efter en förlossning är det vanligt att känna av ärrvävnaden, ha samlagssmärtor eller problem med att hålla tätt med luften eller urinen.
- Den här typen av problem brukar läka ut av sig själv, men man kan nog räkna med upp till tre månader innan det börjar återgå till det normala. Så länge ska man vänta och göra knipövningar.
Har skadan klassificerats med en högre grad så bokas det alltid in ett speciellt återbesök för att kolla upp att allt läker som det ska och man får också handledning av en fysioterpeut.
- Tre månader efter förlossningen kollar man att sfinkterskadan (ändtarmsmuskelskadan, reds anm.) inte efterlämnat några men och att korrigeringsoperationen direkt efter förlossningen har varit lyckad.
På väg mot en större öppenhet
Men trots alla försök att fånga upp de som skadats finns det de som - av en eller annan anledning - får bestående men av sin förlossning.
Vissa skäms så mycket att de inte vågar söka hjälp, medan andra märker av komplikationerna första många år efter förlossningen.
Marika tror definitivt att orsaken till att vi läser och hör rätt lite om förlossningsskador är att det handlar om den kvinnliga kroppen och det kvinnliga könet. Hon hoppas ändå att det här håller på att förändras.
- I och med att samhällsutvecklingen går mot en större öppenhet och jämlikhet så tror jag att det blir mer allmänt att tala om det.
Hur var det för dig?
Hur gick din förlossning till och hur mådde du efteråt? Berätta gärna i kommentarsfältet. Vi samlar ihop era berättelser och presenterar dem i ett senare skede.
Kan du tänka dig att ställa upp på en intervju om ämnet? Kontakta i så fall michaela.rosenback@yle.fi