”Begravningen är den sista kärlekshandling man kan ge till sina kära”

I en situation då en människa dött är det mycket som ska tas itu med, samtidigt som sorgen är ny och stor. I Korsnäs har anhöriga till avlidna en trygghet i och stor hjälp av Gun Korsbäck på traktens begravningsbyrå.

För drygt trettio år sedan arbetade Gun Korsbäck på Lärknäs åldringshem. Där kom hon i kontakt med människor i livets slutskede och med döden.

Samtidigt fick hon ett erbjudande om att bli föreståndare för en ny begravningsbyrå i Korsnäs, en byrå som hon senare blev ägare till. Idag har hon passerat pensionsåldern men sköter fortfarande begravningarna i kommunen.

Allt-i-allo i en svår stund

Gun Korsbäck gör allt ifrån att sköta kistläggningarna och köra begravningsbilen till att binda begravningsbuketterna och läsa verserna när de anhöriga själva inte orkar.

Hon deltar i gravläggningen, serverar kaffet och sjunger under minnesstunden. Dessutom påminner hon om sådant som att höra efter bärare, ordna med klockringning och funderar tillsammans med de anhöriga på dödsannons och beställer gravstenen.

Gun Korsbäck gör helt enkelt skillnad i andra människors liv och hon håller det här med att vara medmänniska högt.

- När jag binder begravningsbuketterna brukar jag tänka jag på den avlidna, säger Gun Korsbäck.

Hon känner alla familjer i Korsnäs och har någon form av relation till varje avliden och/eller dennes anhöriga.

Många tårar

- Det viktigaste är att man lyssnar. Det finns ju inte ord för allt. En kram, ett varmt handslag hjälper när det inte finns ord. Det händer att Gun Korsbäck gråter med de anhöriga.

Min medkänsla förmedlar jag till exempel via sångerna jag sjunger.

- Jag är ingen robot. Men jag har en yrkesroll och måste skärma av mig så att jag klarar av mina uppgifter.

Ibland kan det kännas ända i märgen. Som när det är frågan om självmord eller om en ung människa har gått bort. Jag vill vara en medmänniska i en svår situation.

Vill ge trygghet

Gun Korsbäck tror att de anhöriga känner sig trygga med henne, tack vare den långa erfarenhet hon har. Hon vill vara ett stöd för familjerna.

Trots alla uppgifter hon har vill hon inte dominera under begravningarna.

- Det viktigaste är att begravningen blir sådan som de anhöriga vill ha den. Begravningen är den sista kärlekshandlingen man kan ge till sina kära. Min medkänsla förmedlar jag till exempel via sångerna jag sjunger.

Sången viktig

Gun Korsbäck började sjunga som sexåring. Hon har gett ut sju egna skivor och medverkat på ytterligare ett par. Andliga sånger och visor ligger henne varmt om hjärtat.

- Det händer att folk frågar om jag kan sjunga någon speciell sång i framtiden på deras egen begravning. Jag säger att om jag fortfarande arbetar, om jag har sångrösten i behåll och om jag är i livet, då ställer jag nog upp.

Följer upp hur folk mår

Gun Korsbäck funderar mycket på de människomöten hon upplever och de öden hon får ta del av. Samtidigt kommer det ständigt nya begravningar och nya anhöriga.

Jag vet hur smärtsamt ett avsked kan vara. Det finns ingen genväg genom sorgen.

Det är viktigt för henne att kolla upp hur folk mår och hur det går för dem efter begravningarna.

- Jag tror att det är bra för de anhöriga. Jag var med under begravningen och vet hur de har det.

En stark person

Varifrån hämtar då Gun Korsbäck kraften att orka finnas till för så många?

Hon hänvisar till arbetskamrater och en stabil make som stöd i hennes värv. Maken hjälper till med exempelvis kistläggningarna.

- Och jag är en stark människa. Jag har själv gått igenom mycket i livet och förlorat många av mina närstående. Det har format mig.

- Jag vet hur smärtsamt ett avsked kan vara. Det finns ingen genväg genom sorgen. Det viktiga för mig är att vara en medmänniska, att se människan.

Intervjun med Gun Korsbäck är den första i serien "Hjälparna", en serie om personer som gör skillnad i andra människors liv.