Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Hundra asylsökande ska flyttas bort från Kristinestad - "De ser oss som schackpjäser"

Från 2017
Uppdaterad 08.05.2017 08:48.
Amir sitter på en bänk i Kristinestad en solig vårdag.
Bildtext Amir har levt i väntan och ovisshet om framtiden i två år.
Bild: Yle/Juho Karlsson

För den asylsökande irakiern Amir har de senaste två åren varit tuffa, med ett ständigt flyttande och väntande. Han är en av de hundra asylsökande i Kristinestad som nu flyttas till en annan ort, då det dras ner på platser vid mottagningscentraler runt om i landet.

- Vi trodde att vi kom till ett drömland när vi kom hit där alla möjligheter är öppna, men vi har bara fått uppleva depression, ånger och sorg. Vi har inte kunnat göra något annat i två år än vänta på beslut, konstaterar den 26-årige Amir.

- Vi sade när vi kom hit att terroristerna hotar våra liv, men nu känns det som att dö är bättre än att bara vänta. Vi har inget att göra, vi har mycket vi kan ge samhället, men myndigheterna bara lägger en i ett hörn och säger att vänta här.

Från Malax till Kristinestad och nu till Lahtis

På onsdag kommer Amir att flyttas till Lahtis och för honom börjar det här vara vardag. När han kom till Finland placerades han på flyktingförläggningen i Malax och då den stängdes ett år senare flyttades han till Kristinestad.

Nu är det Kristinestads tur att minska på mottagningsplatser och då får Amir igen ta sitt pick och pack och flytta till en ny ort.

- Vi har blivit vana med det. Migrationsverket och den finska staten ser oss som schackpjäser och inte som människor. Jag tror inte de förstår att vi är som alla andra, vi har också känslor samt mål och vi vill bygga en framtid för oss själva, men vi är bara siffror och fall för dem och de skickar oss vart de vill. De förstår inte att det är svårt att flytta till en annan ort. Vi har redan hunnit stadga oss för ett år här och ett år i Malax.

När jag träffade Amir för ett år sedan fanns det ännu en gnutta hopp i hans röst. Då hade han just blivit flyttad från Malax till Kristinestad i väntan på ett beslut från Migri. Det första negativa beslutet kom för nio månader sedan, nu sitter Amir och hans bror bara och väntar på det andra.

- Med 99 procents sannolikhet kommer jag att få ett till negativt beslut. Jag kunde vara hoppfull, men verkligheten är den att vi alla kommer att få ett till negativt beslut.

Känns som att dö är bättre än att bara vänta

Från mottagningscentralen i Kristinestad ska sammanlagt 271 platser bort före den sista augusti och tanken var att 150 av de platserna skulle ha dragits in redan före den sista april. Så har ändå inte skett.

- Beläggningsgraden i landet var för en och en halv vecka sedan 96 procent i alla enheter, så det är ju en väldigt hög andel och det finns väldigt få tomma platser. Därför går det sakta, säger Röda Korsets verksamhetsledare för Österbottens svenska distrikt Ricky Berglund.

Även i övriga Österbotten ska det skäras ner på platser. I Vasa har man inom ett halvt år lyckats skära ner med hundra platser. Enligt Pia Pajunurmi, chef för mottagningscentralen i Vasa, ligger man nu stabilt på 300 platser.

Också i de norra delarna av Österbotten minskar platsbehovet vid förläggningarna. På Oravais flyktingförläggning har man just nu 346 platser fördelat på tre enheter, efter att man minskade på platserna vid barnenheten med sex platser i april. Det kan dock bli fler indragningar, från och med juli ska kanske hundra platser dras in.

Kan göra mycket för samhället

I Finland får de flesta asylsökande ett negativt beslut: Enligt Amir kunde finska staten ändra på sin politik gällande beviljandet av asyl.

- Vi är inte alla dåliga människor, många av oss är skolade och vi skulle kunna göra mycket för samhället, men de ser bara negativa saker med oss, konstaterar Amir.

Trots att Amir ställer sig väldigt skeptisk till att få stanna i Finland, så vill han ändå tro på att det ännu finns en liten chans att få ett positivt beslut.

- Det här är ett bra ställe att bygga en framtid i, kanske bilda familj. Men vi lär oss ännu en hel del om Finland och jag hoppas att vi får fortsätta göra det och att vi inte skickas tillbaka till Irak.