Translagen släpar efter: Varför räcker inte en människas egna ord?
Den finländska translagen släpar efter ur europeisk synvinkel och beskrivs ofta som en riktig skamfläck i fråga om mänskliga rättigheter.
Finland tog ett juridiskt kliv framåt i och med den könsneutrala äktenskapslagen som trädde i kraft i mars 2017, men många frågor är fortfarande på samma nivå som under förra seklet.
En ändring från tidigare är att det numera räcker med ett meddelande till maken/maken då den andra korrigerar sitt kön - tidigare måste den andra ge tillstånd till korrigeringen. Detsamma gäller i registrerat parförhållande.
Men i övrigt utgår den nuvarande translagen från 2003 inte från självbestämmanderätt, utan förutsätter oförmåga till fortplantning som villkor för juridiskt fastställande av kön.
Den kräver också att en person som ska korrigera sitt kön är myndig och får en diagnos om mental ohälsa.
I Danmark exempelvis fastställs könet juridiskt genom att en 18 år fylld person i fråga säger hur saken är. Det räcker.
Varför har Finlands lagstiftning sackat efter?
- Här ser man inte på transpersoners rättigheter som en människorättsfråga utan som en politisk fråga. Man behandlar den som om det vore något man kan förhandla om i all oändlighet och tar inte saken på allvar, säger människorättsjuristen och forskaren Marjo Rantala vid Helsingfors universitet.
Vi ser på frågan om transpersoners rättigheter som en politisk fråga, inte som en människorättsfråga som inte är förhandlingsbar.
Människorättsjuristen Marjo Rantala
Finns det möjligheter till snabb lagförändring?
- Det är osannolikt - men förstås inte helt omöjligt - att det sker förändringar under pågående regeringsperiod, men det finns ingen enighet inom de olika partierna. Något måste regeringen ändå svara på de rekommendationer som FN kommit med till Finland, säger Rantala.
Rekommendationer om att förnya translagen
Människorättssituationen i Finland granskades nämligen i den periodiska granskningen vid FN:s människorättsråd (Universal Periodic Review) i början av maj.
Rådet hörde människorättsexperter, representanter för medborgarorganisationer och personer från Amnestys Finlandsavdelning i Genève i november. De fick säga sitt om vad de anser om situationen för mänskliga rättigheter här.
Flera länder gav efter hörandet rekommendationer om en förbättring av lhbtiq-människorättsläget i Finland. Särskilt tydligt kom behovet av att garantera könsminoriteternas rättigheter fram.
Åtta länder förordar förnyelse av translagen; alla dessa nämner behovet av att slopa steriliseringstvånget. En del länder anser också att det borde bli slut på att patologisera transpersoner och övergå till självbestämmanderätt.
Sverige lyfter också upp frågan med att barnets bästa ska beaktas vid medicinsk vård av intersexuella barn.
Vid föreningen för sexuellt likaberättigande Seta säger man att frågan om sexuella minoriteter intog en så central plats vid granskningen att det är en kraftig signal om förnyelsebehov.
Finland ska senast i september 2017 ta ställning till rekommendationerna från de andra medlemsländerna. Man ska också svara på vilket sätt man förbinder sig att åtgärda problemen.
Kirurgiska ingrepp på intersexuella småbarn
I Finland utförs fortfarande kirurgiska ingrepp på spädbarn vars kön inte går att fastställa.
Det är inte enbart fråga om kirurgiska ingrepp som motiveras med medicinskt behov.
Vården av intersexuella barn är inte konsekvent i Finland utan beror mycket på den vårdande enheten.
Människorättsjuristen Marjo Rantala
- I Finland opereras en del barn för att passa in i de ramar som våra kulturella förväntningar ställer på könstillhörighet, säger Rantala.
Många människorättsexperter anser att sådana ingrepp som inte är omedelbart medicinskt motiverade kunde vänta tills barnet själv kan ta ställning till saken för att minska på risken för livslångt lidande.
En man ska inte kunna föda
Den som vill att ens kön ska fastställas till det motsatta från vilket det ursprungligen infördes måste bevisa sig vara steril, det vill säga omförmögen att fortplanta sig.
Ett bevis på sterilisering eller annat bevis måste uppvisas då det nya könet fastställs.
I praktiken betyder tvånsgssteriliteten vid könskorrigering att en person ursprungligen registrerad som kvinna inte ska kunna föda ett barn efter att könet korrigerats till man.
En tidigare man ska inte heller kunna avla ett barn såsom kvinna.
Varför är frågan om tvångssterilisering så viktig?
- Rätten till fortplantningsförmåga är ett av kärnområdena för mänskliga rättigheter, det är fråga om personlig integritet, säger Rantala.
Frågan om vad en människa får göra med sin kropp och sina egna könsceller, det är en av kärnfrågorna för mänskliga rättigheter.
Människorättsjuristen Marjo Rantala
Enligt Rantala går det ändå i många fall så att personen, som korrigerar sitt kön, blir oförmögen till fortplantning på grund av hormonbehandlingar och annat.
- Men det är fråga om personlig integritet som staten inte ska kunna förhandla om, säger Rantala.
I Sverige föreslås transpersoner som tvingats sterilisera sig mellan åren 1972 och 2013 få cirka 23 500 euro i ersättning av staten. Kravet på sterilisering vid könskorrigering avlägsnades 2013.
Också exempelvis Holland och Argentina har frångått kravet på tvångssterilisering.
Transpersoner kräver nu mer
Trasek är en förening för transpersoner och interkönade individer och deras närstående. Föreningen tycker inte att slopandet av steriliseringskrav i translagen är en tillräcklig åtgärd.
Trasek anser att kravet på 18 års ålder och kravet på medicinsk diagnos av två psykiatriker ska bort för att det ska uppfylla kriterierna för grundläggande mänskliga rättigheter.
Man anser att den nuvarande lagen är grym och omänsklig med tvångssterilisering och flera års psykiatrisk övervakning, och att den är nedsättande.
Särskild oro har man om unga transpersoner: Varannan blir utsatt för våld och psykiskt våld och mer än varannan har tänkt på självmord, uppger organisationen.
Har du koll på begreppen?
Tre sätt att se på kön
Könsidentitet: Definieras av var och en själv och är det kön en person känner sig som. Behöver inte ha något att göra med hur kroppen ser ut, hur samhället vill se en person eller med det biologiska könet.
Genus - det sociala könet: Står för de normer, föreställningar, uttryck och egenskaper som ett samhälle tillskriver könen. Femininitet och maskulinitet skapas socialt och ser olika ut beroende på sammanhang, kultur och historisk tidsperiod.
Biologiskt kön: Bestäms av fem faktorer: könskromosomer, könskörtlar, könshormon, samt inre och yttre könsorgan. Ofta innebär könskromosomerna XX att det biologiska könet är kvinna och XY att det är man. En liten andel barn (0,5-1,7 procent) föds intersexuella, vilket betyder att minst en av de fem faktorer som bestämmer det biologiska könet avviker. Forskare vet numera att det är omöjligt att dra en fast gräns mellan de binära biologiska könen man och kvinna.
Vad är pansexuell, cis och queer?
Asexuell: En person som under en viss tid eller aldrig känt sexuell attraktion.
Cisperson: Någon som identifierar sig som det kön personen fått vid födseln.
Heterosexuell: En person som är attraherad av någon av ett annat kön än det egna.
Homofobi: En ideologi som ger uttryck för en starkt negativ syn på homosexualitet eller homo- och bisexuella.
Homosexuell: En person som är attraherad av någon av samma kön.
Ickebinär: En person som identifierar sig vara mellan, utanför eller av båda könskategorier kvinna och man. Ickebinära kan definiera sig på olika sätt. Vissa anser sig vara både man och kvinna, medan någon annan identifierar sig ligga där emellan. En del ickebinära identifierar sig inte med något kön alls.
Intergender: En person som identifierar sig vara mellan könen kvinna och man. Synonym till ickebinär.
Intersexuell/intersexualism: En person med ett medfött tillstånd där könsorganens utveckling är atypisk, med andra ord inte entydigt kategoriseras som man eller kvinna. Hen kan vara kvinna, man eller intersex.
Könsuttryck: Hur en person uttrycker sitt kön genom olika utmärkande egenskaper såsom kläder, frisyr, socialt beteende med mera.
Pansexuell: Att man känner attraktion för en person oavsett kön.
Queer: Begreppet kritiserar normalitet i fråga om kön och sexualitet. Det handlar om ifrågasättande av det heteronormativa tänkandet gällande bland annat sexuella relationer och hur vi ska uttrycka kön. Att vara queer kan innebära önskan att inte definiera sitt kön eller sexuella läggning, medan andra använder uttrycket som definierande.
Transperson: Begreppet har många undergrupper och man kan vara transperson på många olika sätt. En person som inte alls eller delvis inte identifierar sig med det medfödda könet. En transperson kan också vara en person som inte följer sociala normer för hur en person av ett visst kön ska bete sig eller se ut.
Transkönad: En person som inte identifierar sig med sitt biologiska kön. En del väljer att korrigera sitt kön med hjälp av hormonbehandling eller genom kirurgiska ingrepp.
Transvestit: En person som klär sig i motsats till det som utmärker den traditionella normaliteten för könen man och kvinna.
Transfobi: En ideologi som ger uttryck för en starkt negativ syn på transpersoner.
Källa: RFSL:s begreppslista, RFSU: Den onaturliga naturen - Kunskapsmaterial om sexualitet och kön för lärare i naturkunskap och biologi på gymnasiet, FN:s projekt Free & Equal , Vårdguiden
Artikeln uppdaterad 16.5.2017 kl 17:21 med en korrigering: Trasek är en förening för transpersoner och interkönade individer och deras närstående, inte en förening för sexuella minoriteter.
Artikeln uppdaterad 21.9.2017 kl 10:10. Den föråldrade termen transsexuell byttes till transkönad.
' /%3E%3C/svg%3E)
